Äntligen pekar mycket i rätt riktning för svensk skola. Läroplansutredningen banar väg för en uppgörelse med den postmoderna kunskapssyn som sedan nittiotalet förflummat undervisningen, försvagat lärarrollen och bidragit till dramatiskt sjunkande resultat. I framtiden ska det vara läraren som bestämmer och tydligt leder lektionerna. Skiftet understöds i sin tur av utredningen om stärkt studiero, vilken föreslår att läraren åter får förstärkta befogenheter att upprätthålla ordningen i klassrummet.
Betygsutredningen lanserar ett nytt system som ska skapa likvärdighet, stoppa utslagning och trycka tillbaka den betygsinflation som skapat problem också för högskolor och universitet. På det följer en reformerad lärarutbildning med fokus på solida ämneskunskaper och träning i undervisningsstrategier som bygger på robust evidens, inte abstrakta teorier och ideologi. En omgjord lärarutbildning ska, tillsammans med de övriga förändringarna, återupprätta läraryrkets status och attraktivitet. Så är det tänkt.
Om kursändringen för svensk skola blir så markant som utredningarna öppnar för, beror på hur politiken väljer att implementera förslagen. Ansvaret för att praktiskt genomföra vissa centrala förändringar lägger utredarna på Skolverket. Det är denna myndighet som ska ta fram förslag på kursplaner och betygskriterier. Samma verk ska skapa praxis, vägledning och stödmaterial för lärare och skolor med svåra elevärenden och stök. Skolverket ska ansvara för det nya betygssystemet och skapa infrastruktur för de digitala slutproven för årskurs nio. Och det är Skolverket som ska göra läraryrket attraktivt igen genom att sprida ”bilder av läraryrket” i ”aktiva informationsinsatser” som ”bygger vidare på sådant som myndigheten tidigare gjort”.
Statens Skolverk har inte direkt varit pålitligt i att följa direktiv, särskilt inte från borgerliga regeringar. I flera fall har myndighetens tjänstemän agerat i strid med riktlinjerna och därmed satt sig över uppdragsgivaren. I sitt hårt kritiserade stödmaterial har Skolverket upprätthållit en postmodern kunskapssyn, förordat konstruktivistisk metodik och matat ut filmer som framhåller en tillbakahållen coachlärare som ett eftersträvansvärt ideal. Det förefaller vara just sådana ”bilder av läraryrket” som myndigheten tror på.
De har vidare spridit ”neuromyter” om hur hjärnans inlärning fungerar och brustit i vetenskaplighet så till den grad att myndigheten nu granskas av Riksrevisionen. Samma Skolverk har just bränt 697 miljoner på en digital provplattform som inte fungerar och som försätter många lärare i en omöjlig sits inför vårterminens nationella prov. ”Vi har lärt oss så mycket!” understryker ansvarig chef Anna Westerholm apropå det senaste haveriet. Alltid roligt med lokal kunskapsutveckling, men projektpengarna var väl inte avsedda för fortbildning av myndighetens personal?
En gång lade dåvarande skolminister Göran Persson (S) ner Skolöverstyrelsen i en Aktuelltsändning. Kanske är det läge för ett nytt radikalt drag och modellera om de myndigheter som ska omsätta utbildningspolitik och bistå svensk skola. Om regeringen verkligen menar allvar med ett pedagogiskt paradigmskifte.
