I reportageserien ”Den nya skolan” tar journalisten Natalia Kazmierska med oss till en friskola i Trollhättan. Där får vi möta en rektor som tycks vara stolt över skolans fokus på disciplin. Han berättar till och med öppet om deras system där elever belönas om de uppvisar gott uppförande och visar respekt för sina lärare.
Om jag hade berättat om skolan för mina brittiska lärarkollegor hade de sett ut som frågetecken. De hade inte förstått varför tidningen rapporterade om något lika självklart som att solen går upp imorgon. Jag tror även den äldre generationen av svenska lärare finner det lika okontroversiellt. De har erfarenhet av att undervisa i ett skolsystem där läraren förväntades vara en kunskapsförmedlande auktoritet.
Lärarens roll i den svenska skolan har dock nedmonterats radikalt på kort tid. Progressiva pedagoger och besparingsivriga politiker tog gemensam strid för att omvandla läraren från en kunskapsförmedlande auktoritet till en slags social coach. Som mina kollegor hade sagt: ”From the sage of the stage to the guide on the side”.
LÄS MER: Skolsystemet sviker praktiskt lagda elever
Jag tror att reportagets syfte var att uppmärksamma att Anders Hultin låg bakom skolan. Det är samma man som blev ökänd över en natt efter att ha lagt upp en bild på Facebook där han skålade i årgångsvin samtidigt som John Bauer-skolan han drev försattes i konkurs. Det behandlas dock som en parantes i det långa reportaget, i stället fokuserar den på skolans höga krav på ordning och reda.
Utifrån den pågående debatten om friskolesystemet är det särskilt intressant. Den starka kritik som framkommit mot friskolorna – ibland befogat, ibland inte – tar sikte på allt ifrån hög betygsinflation till låg andel behöriga lärare. Att systemet behöver förbättras är självklart för mig, men en lika viktig som obesvarad fråga tycks hela tiden spöka i bakgrunden: Varför är friskolor så populära, om bristerna är så extrema?
Kazmierska tycks ha missat sitt eget scoop. I hennes reportage framkommer nämligen en viktig ledtråd till ett svar på frågan som jag inte tror att man bör underskatta: Föräldrar vill ha skolor som uppmuntrar disciplin och som arbetar hårt fört att skapa studiero. Det är verkligen inte självklarheter på kommunala skolor, vilket inte minst framgår av läraren Ann-marie Viblom som intervjuas i reportaget.
LÄS MER: Äntligen görs något åt lärarutbildningen
Hon jobbar på en närliggande kommunal skola och är kritisk till att friskolan har ett särskilt koncept för att skapa studiero. Hon frågar varför barn ska tävla med varandra om poäng i gott uppförande. I stället menar hon att ”det är bättre att skapa gemenskap genom att sätta upp en teaterföreställning”. Att läraren i fråga även är aktiv politiker för Miljöpartiet lär väl knappast komma som en chock för någon.
Även mamman Marie intervjuas. Hon berättar att hon kör sina barn varje dag till friskolan, sex mil fram och tillbaka. Varför? Jo, för att barnen får möta höga krav på uppförande där, till skillnad från den tidigare kommunala skolan de gick på. Politikerna ska nog inte underskatta föräldrar som Marie. Det finns gott om väljare därute som inte tror på teaterns potential att få ungdomar att sluta spotta ut snus på golvet och svära åt sina lärare.
