”Om det finns elever i klassrummet som har problem med läsningen ska man i första hand utreda undervisningen – inte enskilda elever”.
Så svarade lärarutbildaren Jan Nilsson på ett inlägg från en lärare som beskrev att hon hade vissa elever som läser fem gånger långsammare än alla andra i klassen. Kanske var det en harmlös kommentar, men det kan också vara ett uttryck för den destruktiva tendensen att skylla allt på läraren.
Lärare har ett ansvar och undervisningen är viktig. Men de är inte magiker. En betydande del av elevernas förutsättningar att lyckas väl i skolan påverkas nämligen av genetiken. Skolans uppgift måste vara att säkerställa att alla elever, oavsett förutsättningar, får det stöd som behövs för att de ska uppnå sin fulla potential.
Utöver det så avgörs kvaliteten i undervisningen i mångt och mycket av de förutsättningar som lärarna får. För att få kvalitet, ämnesdjup och välplanerade lektioner krävs det helt enkelt att de får den tid och de förutsättningar som krävs för att planera sådana lektioner. Men det kostar pengar, så ofta har fler lektioner pressats in i lärarnas schema.
LÄS MER: Isak Skogstad: När skoletablissemanget visade sin bockfot
Att skolframgång påverkas av genetik ska dock aldrig användas som en ursäkt för att vissa elever inte lyckas i skolan. Självfallet händer det att elever har potential, men inte får stödet som krävs för att uppfylla den väl.
Det blir inte heller lättare av de högtravande kunskapskraven som Skolverket formulerade till 2011 års läroplan. Kraven består nämligen av otroligt höga förväntningar på att elever ska föra resonemang i flera led. Inte ens de ämnen som förr var praktiska har fredats. För godkänt i idrott och hälsa i årskurs sex ska eleven ”… kunna samtala om egna upplevelser av fysiska aktiviteter och föra enkla och till viss del underbyggda resonemang kring hur aktiviteterna kan påverka hälsan och den fysiska förmågan”. Att vara bra på idrott är alltså inte tillräckligt för att få godkänt.
Men grundskolan finns av en anledning; elever borde lära sig grunderna. Rätt ände att börja i är att bygga upp en stomme av ämneskunskap eller börja öva på praktiska färdigheter. Det senare är viktigt för att skolan inte ensidigt ska betona teoretiska färdigheter. Det finns elever som föredrar och presterar bättre i praktiska ämnen. Att tvinga in alla elever i samma mall är inte bra för dem.
För två år sedan publicerade svenska forskare inom psykologi och psykiatri en studie som kunde visa att elever har olika förutsättningar att klara av kunskapskraven i skolan. Forskarna fann att många elever som inte får godkänt i ett eller flera ämnen hade signifikant lägre resultat på kognitiva tester. Slutsatsen var att det mycket väl finns elever som inte har den förmågan som krävs för att klara vissa av skolans krav på teoretiska färdigheter. Allt kan således inte vara lärarnas fel.
I stället måste vi börja bejaka att det finns en mångfald av elever. Alla har inte samma intressen och färdigheter. Och tur är väl det!
LÄS MER: Isak Skogstad: Alla förlorar på inkluderingshysterin i skolan
