Adam Cwejman: Gängen är potentiella landsförrädare

Sveriges problem med våldsamma gäng och kriminellt belastade klaner är inte bara ett rättsligt och socialt problem, det är en säkerhetspolitisk fråga och borde behandlas därefter.

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS

Säkerhetspolisen har sedan flera år upprepat att Iran, Kina och Ryssland utgör de värsta säkerhetspolitiska hoten mot Sverige. Det är inga tomma varningar. I februari avslöjades att den iranska militära säkerhetstjänsten skickat lönnmördare till Sverige 2016 under täckmanteln att de var flyktingar.

Migrationsverket hade, trots att de fick in tips om agenterna, inte agerat. Om det inte vore för säkerhetspolisens arbete så hade de kunnat utföra sitt uppdrag, vilket bland annat var att mörda ordföranden för det judiska centralrådet i Sverige, Aron Verständig.

Det var inte första gången den iranska säkerhetstjänsten agerade på svensk mark. 2019 dömdes en man för att ha spionerat på svensk-iranier, ett brott som domstolen bedömt var mycket allvarligt då det hade kunnat leda till att släktingar i hemlandet råkade illa ut. Detta skedde för den iranska regimens räkning.

ANNONS

När den iranske ambassadtjänstemannen Assadollah Assadi 2021 greps i Tyskland för att ha förberett ett bombattentat mot en demonstration så fann man en anteckningsbok med platser han besökt och möten han haft. På den listan fanns även svenska orter med vilket tydligt bevisade att säkerhetstjänsten hade verksamhet i vårt land.

Mot bakgrund av allt det här borde det inte kommit som någon större chock när justitieministern i torsdags under en presskonferens avslöjade att Iran använder sig av kriminella gäng i Sverige för att utföra olika typer av attentat. Detta avslöjande kom kort efter att den israeliska säkerhetstjänsten Mossad berättat för tidningen Jerusalem Post att Irans säkerhetstjänst anlitat den i Sverige efterlyste Rawa Majid och hans konkurrent Ismail Abdo.

Att använda sig av lokala gäng är väldigt praktiskt för Iran. Rawa Majid är också född i Iran vilket förstås förenklar samarbetet. Metoden är dessutom beprövad för Irans räkning. Redan 2019 anklagade den nederländska regeringen Irans säkerhetstjänst för att anlita gängkriminella i landet med syfte att mörda oppositionella iranier.[4]

Förekomsten av organiserade gäng som i många fall har band till Mellanöstern, språkligt, religiöst och kulturellt, skapar en säkerhetspolitisk sårbarhet i Västeuropa. Det faller sig naturligt att det även gäller Sverige i allra högsta grad. Vi är ett av Europas mest segregerade samhällen samtidigt som vi har det kanske mest allvarliga problemet med organiserad brottslighet. Det utnyttjar nu Iran.

ANNONS

Det kan låta som en rätt osannolik kombination, våldsamma gäng och en teokratisk diktatur som Iran. Men det finns en enkel logik bakom samarbetet.

Gängens primära mål är en kombination av inflytande och resurser. Främmande makt kan leverera allt detta: pengar, falska id-handlingar, en fristad (vilket Rawa Majid åtnjuter) eller vapen. Vad Iran vill är att spionera på exiliranier, störa oppositionella och angripa judiska och israeliska mål. Inget av detta är något som kriminella gängmedlemmar sannolikt skulle ha några etiska invändningar mot, det finns därför en grogrund för ett lukrativt utbyte.

Den säkerhetspolitiska sårbarheten som det här innebär är rätt komplicerad. Under kalla kriget handlade spionaffärer i regel om utländska agenter som var verksamma i andra länder, inte sällan anställda på ambassader, eller personer som mot betalning eller av ideologiska skäl utförde olika sorters spionage. Det handlade sällan om kontraktsmördare.

De organiserade gängen av idag innebär nya möjligheter för främmande makt: Här har vi stora grupper av tungt beväpnade personer med en vana att utföra både skjutningar och sprängdåd. Det är, till skillnad från de till antalet fåtaliga spionerna under kalla kriget, ett större riskmoment.

Tänk exempelvis hur enkelt skulle vara för, säg Ryssland, att skapa kaos och oreda i Sverige. Det behövs egentligen inte ens utsända agenter – vilket är riskabelt och dyrt. Det räcker att etablera kontakt med lokala förmågor som redan besitter rätt kunskap och hänsynslöshet. Om rysk säkerhetstjänst har svårt att hitta kontaktuppgifter till de svenska gängen så kan de säkert kolla med sin nära allierade Iran.

ANNONS

Det finns redan gott om personer med våldskapital i Sverige, utan hämningar och med svaga lojalitetsband till det svenska samhället. Dessa kan komma att utnyttjas för att utföra framtida attentat i Sverige. Med tanke på de låga belopp som byter händer vid lönnmord, mellan 10 000 och 50 000 kronor enligt vissa uppgifter, är det ingen stor investering att betala för mord, sprängningar eller annan ödeläggelse med politiska syften.

Tidigare i år delade polisen med sig av en uppdaterad lägesbild rörande de organiserade gängen i Sverige. 62 000 personer bedöms vara antingen aktiva eller kan knytas till kriminella gäng. Rikspolischefen hävdade att den siffran är i ”underkant”. Men vad säger den oss egentligen?

Av de 62 000 är 14 000 direkt aktiva genom att dagligen vara verksamma för gängens räkning. Övriga 48 000 är personer som varit misstänkta i utredningar kring gängen eller som har tydliga kopplingar till minst två aktiva personer.

Siffrorna är förstås inte exakta och ger ingen tydlig bild av hur många som potentiellt kan röra sig i sidled, det vill säga arbeta för främmande makt eller radikaliseras och verka som terrorister. Men det är en tydlig varning: Sveriges problem med våldsamma gäng, kriminellt belastade klaner och släktnätverk är inte bara ett rättsligt och socialt problem, det är en säkerhetspolitisk fråga och borde behandlas därefter.

ANNONS

Anmäl dig till Adams nyhetsbrev

Varför pratar vi om det vi pratar om? GP:s Adam Cwejman omvärldsbevakar och delar det som fått honom att tänka till.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS