Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Malcom Kyeyune: Folkligt missnöje farligast när eliten är svag

Det stora hotet är inte arga mobbar. De har ingen chans mot polis och militär. Det är splittring i den politiska eliten som riskerar att skapa de stora problemen.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

För mindre än en månad sedan skrev jag en spaning om 2021 som löd så här: "Om 2020 definierades som året då covid-19 kom och började göra stora omställningar i våra samhällen, kommer 2021 bli året då konsekvenserna av dessa omställningar kommer börja göra sig gällande. USA sticker särskilt ut här, med en enorm och växande social och ekonomisk kris ovanpå en lika enorm och växande polarisering. 2020 var inte början på slutet utan snarare bara slutet på början av våra politiska och ekonomiska problem; 2021 kommer nog bli ett år då mycket nytt händer."

När jag skriver detta har det inte ens gått en vecka sedan arga demonstranter stormade den amerikanska kongressen och tvingade fram en evakuering av hela komplexet. En liknande stormning har faktiskt inte skett tidigare någon gång i landets historia (även om vissa delstaters kongresshus varit med om någorlunda liknande scener).

Det är väldigt enkelt att avfärda de arga demonstranterna med sina flaggor och kepsar som oseriösa och lite löjeväckande. Ett sista hurra för en unikt impopulär president. För vad kan egentligen ett par tusen män och kvinnor med kepsar och flaggor åstadkomma eller betyda, i historiens stora sammanhang?

Men detta är att vända ögonen i helt fel riktning. Hotet mot politiska system har aldrig bestått av bönder, eller borgare, eller män i kepsar. Alla dessa figurer är i slutänden helt maktlösa mot armén eller mot poliskåren, och isolerade kan de aldrig utgöra ett hot mot en demokrati, en republik eller ett kungadöme.

Det som verkligen får system på fall är när den politiska eliten i ett system blir så splittrad internt att den inte längre kan genomföra reformer. Det var inte arga engelska bönder som ledde till 1600-talets inbördeskrig, utan faktumet att Karl den första och det brittiska parlamentet inte kunde komma överens om någonting. När den brittiska adeln splittrades tillräckligt - över politiska, ekonomiska, och religiösa/kulturella linjer, var kriget ett faktum, oavsett vad bönderna tyckte.

Den amerikanska (politiska) adeln är i dagsläget djupt splittrad. Och det är just därför som stormandet av kongressen inte bör avfärdas som en irrelevant liten detalj, eller som en lek.

Det finns ett enormt uppdämt missnöje i USA, ja. Annars skulle Trump aldrig någonsin blivit president. Men detta missnöje är tusen gånger farligare i en situation där politiker inte längre kan komma överens, inte längre kan komma med nya reformer, inte längre klarar av att göra någonting annat än att bråka internt och skylla på varandra.

Fisken ruttnar från huvudet, som det afrikanska talesättet lyder. Det är först när toppen på samhället inte längre kan komma överens om närapå någonting som samhället börjar bli hotat. När väl den sjukan drabbar ett lands politikerklass så är det bara en tidsfråga innan någon kris - Donald Trump, invandring, corona, eller något annat - rullar in.

Svaghet på toppen är alltid tusen resor farligare för ett samhälle än ilska på botten. Sådan är realiteten i USA just nu. Sådan är den även i Sverige.