Foto: Anders Ylander
Foto: Anders Ylander

Benjamin Katzeff Silberstein: Domstolsstriden i Israel handlar om identitet och politik

Den planerade reformen av den israeliska högsta domstolen är en central del av det kultur- och värderingskrig som länge pågått i västvärlden.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

ANNONS
|

I rapporteringen om den israeliska regeringens försök att begränsa Högsta domstolens politiska inflytande dominerar två förklaringar. Den ena är att premiärministern med betydligt fler än nio liv, Benjamin Netanyahu, vill rädda sig från den rättsprocess där han står anklagad för korruption. Den andra är att regeringen i Mellanösterns enda demokrati plötsligt har bestämt sig för att avskaffa juridikens demokratiska skyddsvallar nästan för sakens skull, för att göra Israel till den fasciststat som världens vänster länge utmålat den som, helt i strid med verkligheten.

Netanyahu har förvisso mycket att vinna på att öka sitt inflytande över den juridiska apparaten. Det är också sant att auktoritära högerpopulister, som knappast bryr sig om den liberala demokratins principer, gick oerhört starkt fram i senaste valet.

ANNONS

Men båda förklaringarna missar en väsentlig dimension. Slaget om Högsta domstolen är Israels just nu mest aktiva front i det kultur- och värderingskrig som länge svept över västvärlden i stort.

Likt Donald Trump i USA ser sig den israeliska regeringen som "underdogs" trots att den sitter på den högsta politiska makten. Trots domstolsreformens svaga allmänna stöd skulle nog många väljare hålla med. Politiken i landet dominerades länge, precis som i Sverige, av socialdemokrater som såg sin rätt till makten som självklar.

I Israel sammanflätades politik och etnisk och religiös identitet tidigt. Det socialdemokratiska etablissemanget kontrollerades i stort sett helt av vita, sekulära israeler med europeiska rötter. Samtidigt växte andelen invandrare från Mellanöstern och Nordafrika snabbt under 1950-talet, och blev en form av etniskt baserad underklass. De flesta av deras barn skickades till yrkesutbildningar medan den främst vita medel- och överklassen gick vidare till högre utbildning och högkvalificerade jobb, inte minst inom statsapparaten.

Snabbspola några decennier, till 2023, och Israel är ett helt annat land. I Sverige kan det fortfarande vara kontroversiellt att tala om demografi i politiska termer, men i Israel har man gjort det länge, för det spelar faktiskt roll. I dag har majoriteten av Israels judiska invånare helt eller delvis sitt ursprung i Mellanöstern och Nordafrika, och andelen ultraortodoxa judar har växt från 10 procent 2009 till 13 procent 2021, och väntas nå 16 procent 2030. Samtidigt har andelen högerväljare växt markant och snabbt, från 46 procent 2019 till 62 procent 2022.

ANNONS

I denna förändrade verklighet uppfattas Högsta domstolen av många som den vita, sekulära vänsterelitens sista maktbastion. I internationell jämförelse brukar domstolen anses vara en av världens mest aktivistiska, och dess medlemmar väljs bland annat av domstolen själv och Israels advokatsamfund. Det går faktiskt att förstå de israeler som ser reformen som en demokratisering.

Striden om Israels högsta domstol är alltså ett av många exempel på hur identitet, politik och kultur görs till en destruktiv blandning. De flesta, även till vänster, skulle nog hålla med om att Israel skulle behöva en genomtänkt och försiktig reform av Högsta domstolen. I stället får man nu en paniksnabb process till väsentlig del grundad på politiskt hämndbegär.

LÄS MER: Den som offrar barn går inte att förhandla med

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS