En stad måste förändras – det finns få som invänder mot den uppfattningen. I bland måste det ske på bekostnad av det gamla, som av olika skäl blivit oanvändbart eller svårt att underhålla.
Men många gånger i Göteborgs historia har strävan efter att rensa ut, totalsanera och börja om på noll varit totalt dominerande. Förnyelse har ställts mot bevarande, när det i själva verket går att kombinera, bygga på lager och bevara det gamla.
Den där rycka-ut-allt-mentaliteten är en göteborgsk tradition som ibland har motiverats ideologiskt. Andra gånger har drivits av bekvämlighet eller vinstintresse.
Men alldeles oavsett hur det har gått till har resultatet varit att vackra och många gånger fullt tjänstdugliga hus har försvunnit från Göteborg för alltid. Många år senare öppnar någon en bok om staden, tittar på bilderna, och tänker: ”Men hur kunde det gå till!”.
Det är inte mer komplicerat än att det fortfarande sker.
I två artiklar har vi beskrivit hur Flickskoleläroverket, ovanför Götaplatsen, och det anrika Valhallabadet hotas av rivning. I det förstnämnda fallet ser det mörkt ut. Rivning är planerad till första kvartalet 2023 och det statliga bolaget Akademiska hus, skolans ägare, har inte visat några dubier kring rivningen. Med Valhallabadet är det omkring sju år till planerad rivning, varför det än finns tid att rädda kulturarvet. Dessutom är det ett hus i kommunal ägo, vilket innebär att beslutet fattas lokalt.
Men hur gör man för att rädda historiskt värdefulla och inte sällan vackra byggnader? Hur går man tillväga? Vad kan en vanlig göteborgare göra för att bevara vårt gemensamma kulturarv?
En vanlig missuppfattning är att enskilda medborgare inte kan göra någon skillnad. Men beslut kan påverkas av att ett fåtal engagerade göteborgare sätter sig in en fråga, driver den och gör det med framgång. Det har hänt flera gånger.
Vi har i Göteborg ett exempel i närtid på detta och det är Smedjegatan. Det handlar om ett par gårdsbyggnader med anor från 1700-talet. Men de är snudd på helt okända för allmänheten eftersom de befinner sig inne på gården och därför inte syns från gatan. 2015 såldes husen, tillsammans med det Thamska huset, till investmentbolaget Grandab AB som ville riva för att bygga nytt.
Föreningen FASAD, som verkar för att försvara gamla hus, överklagade beslutet tillsammans med Svenska Byggnadsvårdsföreningen. Överklagan, som gick igenom i juni 2021 fick gehör hos Länsstyrelsen. Grandab överklagade till Mark- och miljödomstolen och Byggnadsvårdsföreningen har nu formulerat ytterligare ett yttrande.
Organisationer som FASAD och Byggnadsvårdsföreningen har i regel kunskap om vilka byggnader som är hotade och vilka möjligheter som finns att rädda dessa. Vill man hjälpa till, upplysa eller kanske dra igång ett eget initiativ är det därför inte dumt att börja med att kontakta dem. Sannolikt vet de vilka eventuella räddningsaktioner som pågår, de kan också ge råd och peka i rätt riktning.
Med tanke på att varje enskilt rivningshotat hus kan ha antingen privata eller offentliga ägare måste de behandlas för sig. Det finns inte ett tillvägagångssätt som fungerar i alla lägen. Men det finns en metod som faktiskt fungerar som en helhetslösning, och det är skydd genom byggnadsminnesmärkning.
Det är kommunpolitikerna som har makten att genom politiska beslut som gör att hus antingen blir q- eller k-märkta. Det innebär att det är reglerat i detaljplanen för området vad som får och inte får ske med huset. Ett q-märkt hus får varken rivas eller förvanskas, ett k-märkt hus kan förändras men det ska då ske enligt vissa specifika regler.
Det bästa sättet att förhindra att hus rivs som är av stort värde för stadens invånare, nuvarande såväl som framtida, är att se till att byggnaden blir q-märkt. Det skapar ett stadigt skydd som gäller tills en sådan märkning hävs. Då spelar det ingen roll om ägaren av huset är privat eller offentlig.
Antalet byggnader eller områden i Göteborg som är direkt rivningshotade är få till antalet under 2020-talet. Men bara för att det handlar om färre rivningshotade hus än under 1900-talets mörka rivningsdecennier innebär inte att det blir enklare att rädda dem.
Fastighetsägare gör sällan en stor sak av att de vill riva ett värdefullt hus. Med exempelvis Flickskoleläroverket gick hela processen under radarn även för dem som värnar historiskt betydelsefulla hus i Göteborg.
Så använd din demokratiska rättighet att diskutera och påverka de politiker som representerar medborgarna. Det är deras uppdrag att representera sina väljare. Ett sådant tillvägagångssätt utesluter inte att man försöker påverka direkt genom att opinionsbilda, uppmärksamma och kontakta såväl ägare som politiker. De som vill riva vill helst göra det i tystnad och utan att det skapas negativ opinion. Låt det inte ske. Gör din röst hörd. Kanske kan vi tillsammans därigenom bevara mer av våra vackra byggnader för framtida generationer.
LÄS MER: Grävskoporna hotar åter Göteborg
LÄS MER: Kasta inte ut historien med badvattnet
Anmäl dig till Adams nyhetsbrev
Varför pratar vi om det vi pratar om? GP:s Adam Cwejman omvärldsbevakar och delar det som fått honom att tänka till.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
