Vi vill gärna tro att rivningarna som drog fram i Göteborg under 1900-talets andra hälft hör det förgångna till. Det var ett misstag, det stora "rivningsraseriet", tänker många. Nu vet "vi" – det vill säga politiker och andra i beslutsfattande ställning – bättre och gör inte om samma snedsteg.
Till viss del stämmer det. Inga stora sammanhängande stadsdelar med äldre bebyggelse står under rivningshot i Göteborg. Men vi ska inte tro att Göteborgs äldre arkitektur står skyddad för det. Ofta lite i skymundan och (tyvärr) utan större debatt från politiskt håll pågår alltjämt rivningarna. Bit för bit naggar man Göteborgs historiska bebyggelse i kanten.
Med tanke på att rivningshoten inte får den uppmärksamhet som de förtjänar och att de som förordar rivningar gärna vill att det förblir på det viset vill ledarsidan i en serie texter fram till jul uppmärksamma de byggnader som riskerar att rivas.
Det här kommer på intet sätt vara en komplett lista. Snarast handlar det om ett urval av historiska fastigheter som vi tror bär på ett stort värde för Göteborg och kommande generationer som, på grund av rivningarna, förvägras en koppling till stadens historia.
Först ut är en byggnad vars rivning är planerad till första kvartalet 2023. Sannolikt är det redan försent att rädda byggnaden. Men den ska inte försvinna utan att de usla argumenten som föranlett rivningsbeslutet kommer i dager.
Det handlar om Göteborgs högre allmänna läroverk för flickor. Byggnaden är från 1935 och var efter 1966 gymnasium under namnet Kjellbergska. Huset befinner sig bakom Artisten och vetter mot Johannebergsgatan. Den är typisk för den arkitektur som utmärker området kring Götaplatsen; ljust tegel, höga fönster och raka linjer. Den är en dyrbar påminnelse om 1930-talets arkitektur. Byggnaden är också ett minnesmärke över kvinnoutbildningens historia i Göteborg.
Byggnaden renoverades 1992 och sammanfogades då med den då nybyggda Artisten som belönades med Per och Alma Olssons arkitekturpris för "God byggnadskonst". Idag är byggnaden en del av Högskolan för scen och musik (HSM).
Men trots dess historiska värde ska den nu rivas. Är den mögelskadad? Finns det konstruktionsfel? Sättningsskador? Inget sådant. Lokalerna kan visserligen behöva renoveras för att bättre tjäna HSM:s syften men det motiverar knappast någon rivning.
Akademiska hus, ett statligt ägt bolag som idag äger fastigheten, anser att det vore bra att Högskolan för konst och design vid Valand (HDK) flyttade upp till Götaplatsen och delade lokal med HSM. Men det sker knappast på förekommen anledning; det finns inga starka krav från studenter eller personal att inhysa dessa två institutioner under samma tak. Med det sagt är båda i behov av lokalrenoveringar, men det är något annat.
Så varför denna rivningslust?
Rektorn för Göteborgs universitet förklarade i en intervju med Fastighetsnytt vilka "fantastiska möjligheter" det ger att samla fakulteterna mitt i staden. Detta eftersom en nybyggnad "skapar större möjligheter för studenter och forskare från olika discipliner att interagera". HDK Valand skriver i ett inlägg att satsningen blir en viktig del av den "mötesplats" för humaniora som skapas i området. Akademiska hus är inne på samma linje. De vill bygga ett "Campus" där alla fakulteter är samlade på samma plats.
Det är 670 meter mellan HDK och HSM i dag. Omöjliggör en sådan distans samarbeten mellan fakulteterna? Knappast. Dessutom handlar det om en ansenlig byggkostnad: 1,2 miljarder kronor. Skulle inte sådana summor kunnat läggas på att upprusta befintliga fastigheter eller skapa tillbyggnader utan att riva?
En paradox i sammanhanget är att Akademiska hus lyckas med konststycket att argumentera för att projektet lever upp till universitetets hållbarhetsprofil. "Universitetet strävar efter att minska sin klimatpåverkan", skriver de i bedömningsutlåtandet samtidigt som det konstateras att rivning var bäst beslut.
LÄS MER: Sätt stopp för rivningarna av våra akademiska kulturarv
LÄS MER: Varför rivs historiska byggnader i Mölndal?
Men om det är något som är utsläppsdrivande så är det att riva och bygga nytt i stället för att bevara och utveckla befintligt fastighetsbestånd. Det finns ingen upptänklig miljöhänsyn från Akademiska hus som kan motivera att man river det gamla Flickläroverket. Då hjälper inte den avancerade "greenwashing" som de försöker sig på. Det håller inte.
Det finns gott om goda exempel från Göteborg där man har bevarat och moderniserat samtidigt. Bara ett stenkast från Flickläroverket har vi exempelvis Stadsbiblioteket vars originalbyggnad bevarades och fogades ihop med tillbyggnaden av glas. Ett annat gott föredöme finner vi åt andra hållet, en bit upp i Näckrosdammen där Humanistens tillbyggnad också gjorts med hänsyn till befintliga hus. Det finns fler exempel, Pedagogen med sin moderna tillbyggnad visar att det går, bara man vill.
Det är inte alltid bättre att riva allt och bygga nytt. I synnerhet inte om man månar om att minska utsläpp eller bevara en stads arkitektoniska historia och miljöer. Staden behöver sina årsringar som minner om olika epoker. Det här är inget som Akademiska hus tycks bry sig om när de gör sig skyldiga till nästa oförlåtliga rivning i Göteborg.
