En brand i en transformatorstation fick Londons största flygplats – Heathrow – att stänga ned helt under fredagen. 120 plan tvingades vända i luften. Uppemot 1300 avgångar beräknades ställas in. Många tusen passagerare drabbades, och lika många hushåll som stod utan ström. Det kan förstås röra sig om en olycka. Men Londonpolisen uteslöt på fredagen inte att det kunde röra sig om ett terrorattentat. Oavsett visar det hur en förhållandevis liten incident kan ställa till väldigt stor skada.
För ett par dagar sedan uppgav en litauisk åklagare att det var rysk militär underrättelsetjänst som låg bakom branden på ett Ikea-varuhus i Vilnius förra året. Enligt åklagaren hade gärningsmannen också fått betalt av ryssarna för att genomföra flera andra dåd. I Polen har flera personer gripits på liknande grunder. Förra sommaren avslöjades även att rysk säkerhetstjänst planerat mörda VD:n för tyska försvarskoncernen Rheinmetall.
Svenska säkerhetspolisen har både 2023 och 2024 varnat för att liknande saker kan hända här, olika former av sabotage som utförs på uppdrag av den ryska underrättelsetjänsten. Vi har redan sett hur antalet ”olyckor” med kabelbrott på Östersjöns botten skjutit i höjden. Det kanske delvis kan förklaras med ökad uppmärksamhet, men knappast enbart.
Faktum är att så kallad hybridkrigföring är något av en rysk specialitet. Det handlar om allt från propaganda, påverkansoperationer, spionage och mutor till hot, utpressning och sabotage. Det är lätt att tro att det ryska hotet enbart skulle bestå i ett militärt hot, men soldater och pansarvagnar är bara ett verktyg bland flera i Moskvas verktygslåda. Militär konflikt är ett dyrt och klumpigt sätt att utöva makt. Påtryckningar och hot är betydligt effektivare när de ger avsedd effekt. Även militär upprustning handlar i första hand om att uttrycka makt – endast i sista hand om att faktiskt gå i strid.
När Ryssland påsken 2013 skickade bombflyg mot den svenska gränsen – och det visade sig att Sverige saknade jaktflyg som stod beredda – visade man att Sverige i praktiken låg oförsvarat och kunde utsättas för påtryckningar. När mystiska drönare dök upp runt svenska kärnkraftverk för två år sedan var syftet både att skrämmas och visa på förmåga att sätta press.
Europas fria demokratier har tyvärr sårbarheter som auktoritära stater saknar eller har lättare att bemästra. Moskva har exempelvis helt andra möjligheter att skrämma upp och vilseleda opinionen i andra länders än andra länder har möjlighet att påverka den ryska opinionen. Moskva kan förneka allt man gör och har ingen intern opposition eller oberoende medier att ta hänsyn till.
Ett pluralistiskt samhälle som det svenska innebär också sociala motsättningar som kan utnyttjas av främmande makt. Vi har redan sett hur Iran anlitat gängkriminella för sina syften i Sverige. Ryssland kan förstås göra samma sak, om man inte redan har gjort det. Det är bara för agenterna att söka upp grupperingar som kan antas vara mer eller mindre illojala med det svenska majoritetssamhället.
För främmande makt är det i regel en fördel om det inte går att spåra vem som ligger bakom ett attentat eller en olycka. Syftet är att skapa misstro och osäkerhet – samt att testa vår beredskap och våra sårbarheter för eventuella framtida påtryckningar. Det rör sig om en form av statsterrorism eller statliga maffiametoder, som tyvärr kan vara mycket effektiva. För vår försvarsförmåga är faktiskt detta hot lika viktigt att ta höjd för som den rent militära beredskapen.
