Läraren ”Susanna” utbildade sig till lärare för att hon ville hjälpa barn. Nu vill hon lämna yrket. På sin tidigare arbetsplats blev hon misshandlad av en elev. Han sprang in i personalrummet och slog, sparkade och boxade henne så att hon fick blåmärken. Det berättar hon till SvD (16/11).
”Susanna” är dessvärre inte ensam. Hot och våld är vardag för många lärare i Sverige, visar en rapport från Lärarförbundet. Bland högstadielärarna svarar nästan en tredjedel att hot och våld är ett ganska eller mycket stort problem på skolan. Lika många svarar att de under 2020 personligen blivit utsatta för hot om våld vid ett specifikt tillfälle. Åtta procent uppger att det händer varje vecka. 16 procent av högstadielärarna – alltså mer än var sjätte lärare – har blivit utsatt för fysiskt våld minst en gång under fjolåret. Dessutom har var femte högstadielärare blivit utsatt av verbala trakasserier av vårdnadshavare.
Vad detta resulterar i är inte svårt att lista ut: stress, sömnproblem och ångest inför att gå till jobbet. Det drabbar också de andra eleverna, som tvingas vistas i en otrygg miljö där undervisningen blir störd av bråkmakarna.
Det finns flera förklaringar till kaoset. En är att samhället på många sätt har blivit mer våldsamt än tidigare. Den elev som lever i en kriminell och våldsam miljö kommer givetvis inte uppträda som en mönsterelev i skolan. Men de yrkeskriminella är trots allt få. Kärnan i problemet är att lärarens auktoritet och status monterats ner under decennier.
För 50 år sedan var lärare ett högstatusyrke. Men på 1970-talet såddes fröet till en kulturell förändring i synen på lärarens auktoritet. Det var en del i samhällskritiken som svepte över västvärlden. Betyg i ordning avskaffades, liksom studentexamen. 1984 reformerades lärarutbildningen. Sakkunskap tonades ner till förmån för en mer stödjande roll. Läraren skulle vara mer jämställd eleverna.
Och visst kan det ha funnits goda skäl att kritisera det ganska konformistiska samhälle som Sverige var på 1960-talet. Men i skolan gick det på tok för långt. Och den svenska lärarutbildningen är än i dag kvar i revolutionsromantiken, fast i en ny skepnad.
På dagens utbildningar får framtida lärare ta del av massvis med teorier om social rättvisa och normkritik. Praktisk kunskap om hur man konkret styr upp en kaotisk klassrumssituation erbjuds däremot knappt alls. Likaså har synen på kunskap som något som ”skapas tillsammans”, och inte förmedlas från läraren till eleven, undergrävt lärarens status.
LÄS MER: Gör upp med den naiva synen på marknadsskolan
Elevernas rättigheter har utökats, vilket sätter skräck i lärarna. De vet att om de markerar mot en elev riskerar de en anmälan till Barn- och elevombudet. Det är kanske inte så konstigt att nästan sex av tio elever i nian anser att andra elever stör ordningen i klassrummet (Expressen 18/2 2019).
Syftet med dessa reformer har varit välmenande: att skapa en demokratisk skola där eleverna känner lust och formas till maktkritiska, jämlika samhällsmedborgare. Men hela idén bygger på en utopisk världsuppfattning – nämligen att det skulle gå att skapa jämlikhet genom att avskaffa officiella auktoriteter. Så fungerar det inte. Ett tydligt exempel på detta är de polisfria ”autonoma zonerna” som upprättades i USA under Black lives matter-demonstratonerna. Det blev inte ett jämlikt paradis utan ett våldsamt helvete med skjutningar, rån och våldtäkter (CNN 23/6 2020).
Samma mekanism, fast i mindre skala, uppträder i ett klassrum om den vuxna inte tillåts bestämma. Om läraren inte är den självklara auktoriteten kommer någon annan att träda i dess ställe – vilket i många svenska klassrums fall är de stökiga eleverna, som lär sig att de kan göra som de vill på lärarens och de andra elevernas bekostnad.
Det kan bli särskilt problematiskt i mötet med elever som har bakgrund i en annan kultur, där vuxenauktoritet uttrycks på ett helt annat sätt. Den elev som är van vid att vuxna intar en mer traditionell roll kan tappa respekten för en lärare som agerar enligt den svenska, mjuka normen.
För att komma tillrätta med hoten och våldet krävs en attitydförändring. Det måste bli slut med daltandet, annars kommer många välja bort läraryrket.
LÄS MER: Dags att reparera friskolereformen
LÄS MER: Vi gör våra barn till analfabeter
