Maten har blivit dyrare. Flaskhalsar och leveransproblem i transportkedjorna och skyhöga drivmedelskostnader driver upp priserna. Enligt SCB:s sammanställningar har kaffepriset stigit med nästan en tredjedel det senaste året. Även tomater har ökat i pris med en tredjedel. Brödpriserna har stigit med 12 procent.
Risken är att det blir ännu dyrare till sommaren. Inte minst på grund av kriget i Ukraina. Både Ryssland och Ukraina är stora leverantörer av vete. Av uppenbara skäl kommer dessa leveranser inte att fungera som vanligt.
Prisökningarna får konsekvenser i människors vardagsliv. Livsmedel är till skillnad från semesterresor och städhjälp något som inte går att välja bort. När inflationen är högre än löneökningarna blir människor fattigare.
Rusningen i priser ger skäl att titta närmre på den svenska livsmedelsmarknaden. Redan före prisstegringen hade Sverige relativt höga matpriser. Jämfört med andra EU-länder betalar svenskarna mycket för maten. På de regelbundna listorna som Eurostat gör över matpriser i Europa brukar Sverige hamna bland de fem-sex dyraste länderna.
LÄS MER: Höjd riksbanksränta biter inte på höga elpriser
Det beror inte på att svenska bönder lever lyxliv. Snarare är det återförsäljarna som gör det. Som Torbjörn Hållö, ekonom hos LO, skrev i en gästkolumn på denna ledarsida råder närmast oligopol på den svenska livsmedelsmarknaden. Jämfört med andra länder i Europa är marknadskoncentrationen hög i Sverige.
Tre stora jättar – Ica, Coop och Axfood, som äger Hemköp och lågpriskedjan Willys – innehar 90 procent av marknaden. Ica ensamt har över hälften. Trots att fler lågprisbutiker etablerats har konkurrensen på marknaden inte ökat på ett sätt som märks ordentligt för konsumenterna. I Göteborg har förvisso lågprisbutiker som Willys och Lidl försökt stärka sin närvaro i innerstan. Men den förra ägs som sagt av samma bolag som äger Hemköp.
De tre jättarna är bra på att hålla sina marknadsandelar. Exempelvis köpte Coop upp lågpriskedjan Nettos svenska butiker 2019. Förra året köpte Axfood en tiondel av aktierna i City Gross, med en avtalad möjlighet att utöka innehavet till 30 procent.
Den höga marknadskoncentrationen gör att det går att tjäna mycket pengar på att driva livsmedelsbutiker i Sverige. En granskning DN gjorde 2020 visar att Ica är en av världens mest lönsamma livsmedelskedjor, betydligt mer lönsam än de dominerande kedjorna i Tyskland och Frankrike. Att Ica har över halva marknaden ger dem en enorm makt över vad de betalar för de varor de köper in centralt, som de enskilda handlarna sedan köper till sina butiker. Den livsmedelsproducent som tackar nej till att säljas på Ica förlorar helt enkelt för mycket.
Det finns förvisso praktiska skäl till att den svenska marknaden domineras av ett fåtal aktörer. Sveriges låga befolkningstäthet missgynnar mindre aktörer, eftersom kostnaderna för logistik och transport blir höga.
Sveriges geografi kan dock inte ensamt förklara marknadskoncentrationen. Varför ser vi inte fler lågprisbutiker, och då inte bara Willys och Lidl, i de tätbefolkade delarna av landet? Danska lågpriskedjor som säljer ”krimskrams” i stället för mat, som Normal och Flying Tiger, har etablerats i hela södra Sverige. Men inte matkedjor som Fakta och Føtex.
Den svenska marknaden för dagligvaruhandel är helt enkelt en illa fungerande marknad. Att Konkurrensverket gav grönt ljus åt de stora kedjornas uppköp av mindre butiker är dåligt. Axfoods köp av City Gross borde inte ha godkänts. Inte heller Coops förvärv av Netto.
Myndigheterna måste bli hårdare. Begränsa konkurrenshämmande uppköp. Granska Icas inköpsmonopol. Det skulle både bönderna och konsumenterna tjäna på.
