De har det inte lätt i Majorna-Linné. Förra året krävdes hårda ekonomiska åtstramningar och köpstopp.Skolornadrabbades och först efter massiva protester från föräldrar ordnade stadsdelsnämnden finansieringen av lärartjänster som skullehaförsvunnit. Dethandladeinte om många miljoner. Utbildningssektorngickback 1,5 miljoner i år.
Det är kaffepengar i ett kommunalt sammanhang. De som drabbats av besparingarna är elever och äldre som är i behov av äldreomsorg. Det är mot bakgrund av dessa ekonomiska problem man bör läsa de senaste nyheterna om kommunala Göteborg Energis fiasko Gobigas för att få perspektiv på skalan.
Biogasanläggningen har kostat mellan 1,7 och 1,9 miljarder kronor. Anläggningen har inte levererat några intäkter, förra året kostade den 100 miljoner kronor, och dess värde skrevs ned med 850 miljoner kronor för några år sedan för att inte långt därefter skrivas ned till 0 kronor. Den uppskattningen visar sig ha stämt: Ingen vill nämligen köpa anläggningen. Så kommunen och göteborgarna äger vad som i princip är en dyr samling skrotmetall.
Således lägger man nu anläggningen i malpåse och Göteborg energi har börjat fundera på hur man bäst kan bevara detta monument över kommunalt dårskap för framtiden. Anläggningen ska nämligen inte rivas. Att Göteborg Energi är ett offentligägt bolag är viktigt att komma ihåg. I bygget av biogasanläggningarna har medborgarnas tillgångar i praktiken fungerat som riskkapital. Ett kapital som nu är borta.
Avgår det folk på löpande band? Icke. I ett pressmeddelande från Göteborg Energi, som skickades ut i samband med att man gav upp om att hitta en köpare till den värdelösa anläggningen, slår man sig i stället för bröstet och konstaterar att man åstadkommit: "framsteg och fina resultat" inom "förgasningsteknik och biogas". Det är magstarka ord från företrädare som labbat bort nära två miljarder av gemensamma tillgångar. I ett annat land och en annan tid hade sådana företrädare prompt begått harakiri. I Göteborg har de inte ens vett att avgå eller, än mindre, erkänna att det hela är ett fiasko utan motstycke.
Hade det varit ett privat bolag som tabbat sig vore det väl knappt en nyhet. Felsatsningar görs hela tiden - de som drabbas är riskkapitalister och aktieägare. De som går in med pengarna är väl medvetna om riskerna. Men med Gobigas är det annorlunda.Härhandlardetom ett kommunalt bolag som sätter sprätt på gemensamma tillgångar,och inte så lite av dessa.
Utdelning från kommunala bolag används ofta som ett tillskott i den kommunala kassan, Göteborg Energi har exempelvis bidragit med koncernstöd till andra kommunala bolag med stora förluster, som Got Event vars uppdrag i princip går ut på att gå med förlust. Om Göteborg Energi gör felsatsningar innebär det att pengar inte betalas utalls, eller i mindre uträckning än vad man kan förvänta sig av en aktör som dominerar på den västsvenska energimarknaden.
Men likaväl som man delar ut koncernbidrag hade kommunkassan kunnat få tillskott. Pengar som har använts för att experimentera på energimarknaden hade mycket väl kunnat gå till att täppa hål i stadsdelarnas budgetar. I stället får förvaltningen i Majorna-Linné vända på kronorna, dra ned personalkostnader och spara in där det går medan Göteborg Energi skuldsatt sig och spekulerat bort miljarder på förhoppningen att höjda drivmedelspriser skulle skapa en öppning för deras biogasanläggningar på energimarknaden. Medan förvaltningar har en begränsadbudget och hårda sparkrav kan man i bolagiseringens Göteborg dra på sig förluster och satsa på riskabla marknader.
Historien bakom Göteborg Energi är typiskt göteborgsk på fler än ett sätt. Medan man i Stockholm och Skåne sålde ut de kommunala energibolagen valde man i Göteborg att omvandla den tidigare kommunala förvaltningen till en stor aktör på energimarknaden. På grund av att Göteborgs Energi under en lång period hade ett lokalt energimonopol fanns det stora värden och tillgångar i verksamheten.
Bolagiseringen av Göteborg Energi, som inte är ett isolerat fenomen i Göteborg, gjorde att ambitionsnivån höjdes till skyarna. Man gav sig in i biogasmarknaden som är riskabel och utsatt för stor konkurrens från andra energislag. Riskerna var man medveten om, men vad gör det när en kommun ska göra historia inom energisektorn? Pengar skulle tjänas och kommunen skulle vara en innovationsrik spjutspets. Men i stället blev det hela ett ofantligt dyrt äventyr med skattebetalarnas pengar som insats.
Göteborg är lätt att känna igen: Det är staden där allt är möjligt, även att slumpa bort två miljarder av offentliga pengar utan att det får några konsekvenser.
