Bakom kulturkriget döljer sig riktiga intressemotsättningar

Bakom ”kulturkriget” döljer sig riktiga konflikter – mellan stad och land, fabrik och kontor, högutbildade och lågutbildade – och de blir skarpare och allvarlige för varje år som går, skriver GP:s gästkolumnist Malcom Kyeyune.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

ANNONS

Brittiska Labour är i kris. I valet 2019 gjorde partiet sitt sämsta valresultat på nästan hundra år, efter att man dramatiskt förlorade den så kallade ”röda muren”, en serie valkretsar uppe i norr där partiet alltid vunnit så länge någon kan minnas, då valkretsarna domineras av arbetarklassväljare. 2019 gjorde dock dessa väljare något som tidigare varit i princip otänkbart: de röstade på de konservativa.

Partiledaren Jeremy Corbyn blev raskt tvingad att avgå efter Labours historiska förlust. Därefter har det dock växt fram olika förklaringar som hävdar att nederlaget i slutänden handlade ganska mycket om otur. Brexit – där partiets aktivistkader från medelklassen tyckte helt annorlunda från en stor andel av partiets väljare – förvandlas enligt dessa berättelser till en ren ”kulturkrigsfråga”, något Labour inte kunde hantera.

ANNONS

Men om så var fallet borde Labours tapp bland arbetarklassväljare vara en ganska temporär fråga, ett problem som borde lösa sig själv i takt med att striden om EU-medlemskapet försvinner i backspegeln.

Detta har dock inte hänt. För en vecka sedan publicerade opinionsföretaget YouGov en väljarundersökning där det konservativa Tory-partiet ledde med hela 52 procent, mot 27 procent för Labour bland brittiska arbetarklassväljare. Tillsammans med liknande undersökningar talar denna opinionsmätning för att Labours förlust av arbetarklassväljarna håller på att bli permanent. Boris Johnson har, trots sina brister och trots en ganska kontroversiell hantering av covid 19, lyckats behålla förtroendet hos Tories nyfunna väljare.

I land efter land i västvärlden ser vi samma process upprepa sig, och även om själva förloppet sällan är lika dramatiskt som i Storbritannien 2019, är bilden fortfarande tydlig: de gamla socialdemokratiska partierna tappar i rask takt sina arbetarklassväljare.

Från att ha varit partier för relativt lågutbildade väljare ute i bruksorterna, håller dessa partier nu på att alltmer bli partier för högutbildade och ekonomiskt framgångsrika väljare i de större städerna. Utvecklingen är inte ny, men det faktum att den bara fortsätter, och fortsätter att växa i styrka, bör nog få en och annan att höja på ögonbrynen.

ANNONS

För Sveriges del går det att föreställa sig ett antal konsekvenser. Vi har i dag två partier som gör bättre ifrån sig bland lågutbildade än högutbildade - S och SD. Det val som S antagligen står inför – att fortsätta sy ihop en regering med C, MP, och V som direkt eller indirekt underlag – kommer troligtvis att fortsätta försvaga partiets grepp bland gamla kärnväljare, samtidigt som man gör sig mer relevant i kampen om de mer välmående innerstadsväljarna.

Det finns en läxa man måste lära sig här. I Storbritannien gapade man om Brexit, i Sverige gapar man om invandring. Båda dessa frågor har gjorts till delar av ett ”kulturkrig”, som på något vis står över eller ignorerar gamla politiska lojaliteter. Om det bara inte vore för att väljare var ”lurade” av invandringsfrågan, så skulle vänstern växa; om det bara inte var för att folk blivit ”lurade” om EU, skulle Labour ha gjort bra ifrån sig. Detta är en villfarelse.

Blickar man bortom och under dessa kulturkrigsfrågor är trendlinjen i hela den moderna världen tydlig: konflikterna mellan samhällets olika delar – mellan stad och land, fabrik och kontor, högutbildade och lågutbildade – blir allt mer skarp och allvarlig för varje år som går.

ANNONS

Våra partier har inte själva skapat dessa revor i samhällskroppen; ofta vet de knappt ens hur de ska reagera på dem. Den som hoppas på att konflikterna försvinner sekunden vi slutar att prata om Brexit eller om invandringen kommer bli besviken.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS