Socialförvaltningen i nordöstra Göteborg kritiseras för förtäckt rasism (SVT 17/6). Den har under året använt sig av ett utbildningsmaterial där unga i förorten är illustrerade som tecknade apor. Stilen är ungdomlig och det har uppenbart inte funnits några onda avsikter. Materialet ”arga apor” har till och med prisbelönats. Det rör sig om serieböcker och spelkort som går ut på att hjälpa barn och ungdomar att gestalta olika känslor som ilska, sorg och rädsla.
Jag är apan som liknar dig, sjunger Olle Ljungström i en folkkär låt med samma namn från år 2000. Troligen var det så tecknaren också tänkte. Vi är alla i grunden apor som går omkring i kläder och gör oss till. Kommunens skriver på sin hemsida att apor valdes för att de ”har en mimik och ett kroppsspråk som liknar människans”. Apan är ju vår närmsta släkting som vi alla härstammar ifrån enligt Charles Darwins evolutionslära. Vi delar fortfarande många drag med våra avlägsna släktingar, inte minst grundläggande känsloreaktioner.
Kritiken att det skulle kunna uppfattas som rasistiskt att illustrera med apor i det här sammanhanget är ur ett perspektiv förståelig. Det har särskilt under 1800-talet funnits en rasistisk stereotyp att vissa folkslag är mer primitiva och därmed skulle ”stå närmare aporna”, en rasism som särskilt drabbade afrikaner. Liknande glåpord förekommer än idag.
Samtidigt är det inte klienterna som reagerat. Kritiken har framförts av anställda i förvaltningen. Ur ett annat perspektiv är det snarast uppfriskande att tecknaren inte verkar ha tänkt tanken att bilderna skulle kunna tolkas rasistiskt. Att perspektivet så självklart var Olle Ljungströms.
Det finns nämligen en balansgång att göra här. Den som är extremt uppmärksam på rasism tenderar också att se världen ur en rasists glasögon – och reproducerar därmed den mest unkna och deprimerande människosyn man kan välja att ha.
Ledarsidan har tidigare uppmärksammat hur staden just i Nordost anställt unga aktivister för att medvetande göra unga om rasism, även när det inte själva insett att de utsatts för den. Det är ett projekt som med all säkerhet gör mer skada än nytta. För lika självklart som rasism bör bekämpas bör tendensen att se rasism överallt motverkas, inte minst för att den riskerar få unga människor att ge upp hoppet. Överdrivna föreställningar om att Sverige genomsyras av rasism är redan idag utbredda och en hämmande kraft i förorten. Den riskerar att fördjupa konflikter och utanförskap i stället för att motverka dem.
Den ideologi som genomsyrar det offentliga Sverige vill väldigt ogärna erkänna den här typen av målkonflikter. Men de är ofrånkomliga. Offerperspektivet återfinns idag i alla samhällsgrupper, även bland dem som kan tyckas ha det ganska bra. Vem som är utsatt beror nämligen delvis – om inte bara – på perspektiv och situation. Många människor från Mellanöstern och Afrika har stött på fördomar och diskriminering i Sverige. Men i dessa grupper finns också generellt en större intolerans mot judar och homosexuella och en mindre jämställd syn på kvinnor. Den infödda svenska medelklassen har ett övertag i samhället i kraft av ekonomiska resurser och nätverk men är samtidigt ofta rädd för att deras barn exempelvis ska bli rånade av ungdomar från just förorten – ett skäl till att det kan vara lockande att gå med i ett gäng är just att få känna makt när man inte är van vid det. Sådana handgripliga klassmotsättningar förekom även för hundra år sedan även om våldet såg annorlunda ut.
Att hålla ihop ett heterogent samhälle kräver att man motverkar orättvisor och samtidigt motverkar ett odlande av offerskap – tendensen just nu är den motsatta på många håll, även bland de relativt privilegierade. Men förutsättningarna kommer aldrig vara lika för alla. Samhället kan heller aldrig bli helt riskfritt eller perfekt. Klass spelar en avgörande roll oavsett hudfärg eller bakgrund i övrigt, liksom om du haft turen att födas med rätt personliga anlag och i en stabil familj. Människor är olika på många sätt.
Det svenska samhället försöker kompensera för orättvisor. Det försöker också skapa trygghet och en säker omgivning. Men för att kunna stå ut i livet måste man också stå ut med att möta det orättfärdiga, potentiellt farliga och ovänliga hos sig själv och andra – att kunna stå i motvind och kunna förlåta. Insikten att apan i dig är apan i mig återkommer i alla stora religioner som försöker gå bortom grupptänkandet hos stora primater. Det vore illa om den insikten går förlorad.
LÄS MER: Kommunen förstärker aktivt bilden av ett rasistiskt Sverige
