Uteätarna har konstaterat det förut: hotellrestauranger är luriga att veta var man har. Cuckoo’s Nest, hotellrestaurangen hos Radisson Blue Riverside på Lindholmen har viss potential som utflyktsmål. Det är inte tråkigt att ta färjan över älven en försommarkväll och miljön inbjuder till diskussioner om havet, fartyg och om stadsdelar som ska byggas, eller inte byggas.
Vi blir visade till vårt bord, behagligt nära panoramafönstren mot vattnet, och beställer varsin god öl, hotellets egen pale ale, Nothing shocks me, I’m a scientist (92 kr), som tagits fram i samarbete med Vega bryggeri.
Restaurangen säger sig vilja vara en plats för ”visionärer och drömmare, kreatörer och tvärtomtänkare, innovatörer och möjlighetsmänniskor”. Det är som en spegling av den ambitionen man ska läsa ölets roliga namn. Menyn är tryckt på millimeterrutat papper och stämningen ska passa fritänkande Oppfinnar-Jocke-typer.
Allt tingeltangel riskerar att signalera dåligt självförtroende i stället för kaxighet.
Vår ena förrätt, råbiff (135 kr), är inte så dum, men man får leta efter den. Den kommer med klassiska tillbehör som kapris, äggula och dijonsenap. Men också med svarta sesamfrön, friterad lök och citronskum. Kanske ska det vara kreativt och visionärt, men råbiff är till sin karaktär en ren och enkel rätt, och allt tingeltangel riskerar att signalera dåligt självförtroende i stället för kaxighet.
Pilgrimsmusslorna (165 kr) är bättre, och här är påhittigheten mer rimlig. De serveras på ett gott surdegsknäcke med fänkålscrudité, lime- och dillaioli och en möjligen överflödig friterad grönkål.
Det spricker vid varmrätterna
Eftersom det inte blivit av att beställa något särskilt att dricka till förrätten får fördrinksölen räcka. När vi beställt våra huvudrätter – havsaborre (295 kr) och short ribs (345 kr) – ser vi till att kalla på våra vänliga servitörer en extra gång för att beställa vin till maten. Det blir italiensk piemonte, Malvira (165 kr) till fisken och pinot noir från Giesen, Nya Zeeland (130 kr) till köttet.
Det är när varmrätterna kommer in som känslan stärks av att det tyvärr vilar något halvhjärtat och pliktskyldigt över hela stället, dess mat och hur den serveras. Bakom menyns alla fräcka slogans – ”det finns ingen genialitet utan ett stråk av galenskap” – ryms liksom … ingenting. Havsabborren serveras med en blå potatiskaka som låter och ser spännande ut, men som inte tillför något alls, samt med samma citronskum som till råbiffen.
Det är tråkigt att vara gnällig, men också tråkigt att bli besviken.
Ribsen är okej och faller isär fint, men har inga distinkta smaker, ingen textur. Yuzu-glazen gör sig knappt påmind och polentakrämen syns på tallriken, men känns inte på tungan. Visst står en pepparkvarn på bordet, men vi hade hellre sett att kocken smaksatte. Serveringspersonalen – vi räknar till fyra personer vid vårt bord under kvällen – är schyssta och trevliga, men verkar i likhet med kocken inte direkt brinna för vad de serverar.
Vi rundar av med en crème brulée, som faktiskt är riktigt god och knäckig, samt mangosorbet, som visserligen är överraskande gräddig, men ändå en fin efterrätt.
Det är tråkigt att vara gnällig, men också tråkigt att bli besviken. Vi lämnar Cuckoo’s Nest med känslan av att vi inte behöver åka hit igen. Detta är en duglig restaurang för hotellgäster, men inte ett lokalt utflyktsmål.
Anmäl dig till nyhetsbrevet GP Mat och dryck!
Få tips på vin, öl och recept inför helgen och det bästa från Göteborgs restaurangliv. Ett nyhetsbrev för dig som är 25 år eller äldre.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
