3 - 6 år: ”Stellas stulna sömn” av Anete Melece i översättning av Linda Freimane, Lilla Piratförlaget
Med en grov generalisering skulle jag vilja säga att utomnordiska bilderböcker sällan lockar mig. De översatta historierna har fortfarande ibland en lätt moraliserande von oben-attityd och illustrationerna kan kännas generiska – inte alltid båda avigsidorna i samma verk, men hälften räcker för att tippa en så känslig kommunikation som bilderboksspråket över kanten.
Den lettiska författaren och illustratören Anete Melece bryter den trenden och har prisats för sin “Kiosken” som på ett mångbottnat, sorglustigt sätt hanterar ämnet längtan bort och om hur man på ett klurigt vis kan få behålla sin grundmurade men ibland kvävande trygghet och ändå möta utmaningar.
När hon nu kommer med sin andra titel i svensk översättning, “Stellas stulna sömn” hamnar hon lite mer i mittfåran vad gäller handlingen. Det är en klassisk gå-och lägga-sig-historia där barnet är piggt men pappan trött, och hur många sagor de än läser infinner sig inte sömnen.
Den visar sig administreras från ett kontor som vid förfrågan svarar trött att sömnleveransen till aktuell adress visst har gått iväg. Detektiver i form av gosedjur skickas ut, förhör hålls, ledtrådar sökes. Det är småputtrigt och trivsamt, men inte gulligare än att de undersökande agenterna får hitta avklippta naglar på badrumsgolvet.
Sömnen har, visat det sig till sist, levererats och tagits emot av den hemifrån arbetande mamman som ligger och snarkar med huvudet mot skrivbordet.
En mysig historia alltså, men inget som sticker ut eller gör mer än underhåller; fast att göra det med en så här humoristisk och varm stämning är inte det sämsta för en godnattsaga.
Mot funktionen att leda barnet in i sömnen talar de smittande glada och livliga illustrationerna med mycket rosa och grönt och festliga detaljer att upptäcka.
9 - 12 år: “Fruktansvärda grejer som ingen får veta: Pojke av trä” av Martin Olczak (text) och Lina Blixt (bild), Rabén & Sjögren
Det händer många osannolika saker i den första delen av sex i Martin Olczaks serie “Fruktansvärda grejer som ingen får veta”. Och det är precis som det ska, eftersom berättelsen är en fantasy placerad i dagens Rotebro – full av märkliga, magiska händelser i helt vanliga skolbarns liv.
Men det absolut märkligaste och mest osannolika är att huvudpersonen Heddas mamma förbjudit henne att läsa böcker, så att den läshungriga flickan hackat sönder golvet i sin garderob och där gömt 293 böcker.
Varför nu en förälder av i dag skulle vara fanatiskt bokförbjudande går inte att få rätsida på, trots en tafflig psykologisk förklaring om att litteraturprofessorpappan övergivit mamman för en yngre kvinna. Det där är rent fånigt och inget som ett barn i dag skulle tro på en sekund.
Bokens övernaturliga inslag, där monster och sagofigurer kommer till liv ur böcker och ställer till elände i människornas värld, har vi mött förr i historier som till exempel tyska Cornelia Funckes ”Bläckmagi”-serie och engelska Anna James “Den magiska bokhandeln” men det är spännande ändå, även om just gestalten Pinocchio känns som ett lite tråkigt val.
Styrkan i den här fantasyberättelsen ligger faktiskt i det socialrealistiska perspektivet. Att bokmalen Hedda dras in i äventyret beror på att klassens populära kille hittar en skadad Pinocchio i sin garderob och måste få hjälp av mobbade nörden Hedda, varpå vänskap uppstår. Klassiskt, det med, men fint och trovärdigt skildrat med gott stöd i Lina Blixts oroande, svartvita illustrationer.
9 - 12 år: ”Britt-Marie lättar sitt hjärta” av Astrid Lindgren, Rabén & Sjögren
Då var det dags för en nyutgåva av Astrid Lindgrens debut, brevromanen “Britt-Marie lättar sitt hjärta”. Den, och böckerna om Kati, är hennes romantiska arv, om man inte räknar vibbar mellan Ronja och Birk och sånt.
Femtonåriga Britt-Marie är en genomtrevlig och fyndig familjeflicka som älskar böcker och barn. Det gör kärleksintresset Bertil också, godkänd av pappa rektorn med repliken “Den där Bertil Vidgren, det är en bra pojke!” Så att ja, vi fattar att det nog blir ett äktenskap framöver då gossen är färdig ingenjör.
Två saker slår mig under omläsningen. Det ena är att som tråkig träbock till förälskelseföremål överträffas Bertil endast av Katis äkta man Lennart. Lindgrens litterära mansideal sett genom unga flickors ögon är att fundera över.
Det andra är hederskulturen som blomstrar i den pittoreska småstaden: då Britt-Marie får dåligt rykte (och därmed kalla handen av Bertil) genom att ha lurats besöka en manlig elev på uthyrningsrummet måste lillebror ställa saken till rätta. Ridderligt drar han en lans för sin solkade syster och berättar sanningen för Bertil så att denne kan misshandla den slirige hyresrumsstudenten.
15 år: ”Med knäppta händer på pressbyråns kundtoalett” av Annelie Adamsdotter, Bonnier Carlsen
En tonårsgraviditet brukar skildras som något problematiskt, hotfullt eller starkt ifrågasatt av omvärlden, som i Gunnel Beckmans “Tre veckor över tiden” eller Hans Petersons “Jag ska ha barn!”.
Annelie Adamsdotters “Med knäppta händer på Pressbyråns kundtoalett” är något helt annat. Det är, ämnet till trots, humoristisk feelgood i högt tempo från början till slut.
Hilda blir oplanerat gravid sista året i gymnasiet, men det är inte det som är problemet, utan att hon inte vet vem pappan är. Som plikttrogen pastorsdotter med bibelstudier varje torsdag är hon ingen ohämmad, runtliggande sexfantast egentligen, utan har av psykologiskt lite dunkla skäl bara råkat ha sex med tre män samma helg.
På grund av den starka religiösa övertygelsen finns abort inte på kartan, men Adamsdotter låter Hilda framhålla att hon förstår att andra väljer annorlunda. Hon döljer magen så länge det bara går och lever i ovisshet huruvida barnafadern är den kristne expojkvännen, brorsans glade polare eller, bisarrt nog, hennes sexige samhällskunskapslärare.
Adamsdotter skriver i en övertygande jagform, det är kvickt och känslofyllt i en både hejig och stundtals åtminstone något eftertänksam jargong; fast för det mesta är det osannolikt okomplicerat.
Jag vänder blad i rasande fart och hoppas få vara med hela vägen, här kommer förlossning och de första månaderna som på beställning, och en allt tydligare kontur av den förmodade pappan. Det här kan jag se framför mig som en charmerande film, och javisst, det har jag nog gjort redan också i olika amerikanska upplagor.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Recension: Fyra böcker för barn mellan 12-15 år och Unga vuxna
LÄS MER:Recension: Barn- och ungdomsböcker i februari
LÄS MER:Recension: Bilderböcker i mars
Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
