Recension: Barn- och ungdomsböcker i februari

En deppig H.C. Andersen-tolkning, en tjej som längtar bort från bibelstudier och en stark läsupplevelse om en mamma som hör röster. Stina Nylén läser fyra nya barn- och ungdomsböcker, med blandad förtjusning.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS

6+ år: ”Skuggan” av Anna Höglund, Lilla Piratförlaget

Från sex år anger förlaget som läsålder för Anna Höglunds nya bok “Skuggan”, inspirerad av H.C. Andersens saga från 1847 med samma titel. Utförandet och formatet passar bra för sexåringar som både blir lästa för och kan läsa själva, det är glest med text men ändå en sammanhållen berättelse, och många och suggestiva bilder som växlar mellan monokromt och kulört. Men innehållet? Nja. För säkerhets skull står det på baksidan att detta är en berättelse “för alla åldrar om hur det kan gå om man ignorerar sin själ”.

“Skuggan” är ett av Andersens mer komplicerade, psykoanalytiskt inbjudande verk, med en variant av det klassiska dubbelgångarmotivet i centrum, och som sådant många gånger studerat och transponerat till andra konstnärliga discipliner. Ursula le Guin tog anslaget vidare till fantasyns värld, där erkännandet av att skuggan är du själv behövs för att nå harmoni.

ANNONS

Det är en alltså saga med många bottnar, med otäcka stråk men också lite vemodig humor. Men i Anna Höglunds händer gör resultatet mig mest deppig. Jag tycker absolut att barnböcker ska behandla även de mörkare sidorna av livet, att de ska kunna lyfta fram det existentiella och öppna dörrarna till både introspektion och fördjupad analys. Det är man aldrig för liten för. Barn är i grunden grubblande och funderande. Men den här boken får mig att undra om det verkligen i så låg ålder som sex år redan är dags att börja kontemplera vad som kan hända om man bara strävar på i den dagliga tråktillvaron, och inte gör sig mottaglig för de blomstrande, vågade sidorna av livet.

Det är liksom, som ofta i barnlitteraturen, per definition dåligt att vara en typ som bor ensam och blir glad när den nya datorn levereras till dörren. Och på motsvarande sätt bra att vara en frisinnad gamäng med snajdiga kläder. Men tänk om datorsnubben trivs med sitt liv?

I H.C. Andersens version sätter skuggan människan i fängelse, där han dör. Höglund låter sin ensamme, gråvite kontorskarl duka under för skuggan på ett annat sätt: när människan inte vill lyssna till skuggans härliga berättelser om poesi och en genomlyst flicka förvandlas han till en liten hög löv, som skuggan, nu i konkret förmänskligad gestalt, sopar ihop och slänger. Det var det.

ANNONS

6-9 år: ”Familjen Amarant flyttar in” av Elin Ruuth (text) och Johanna Magoria (bild), Bonnier Carlsen

“Familjen Amarant flyttar” in är en bok som intressant nog känns originell och välbekant på samma gång. Elin Ruuths text och Johanna Magorias illustrationer bildar en berättelse som klingar av anglosaxiskt klassamhälle, med fyra välklädda syskon, guvernant och butler, tebjudningar och formklippta buskar. Det är det bekanta, med en ålderdomlig air av Frances Hodgson Burnett och Ethel Turner. Det originella ligger i kulturmötet med vår tids barnboksgestalt i form av ett helt vanligt skolbarn med det samtida namnet Neo Andersson. Neo har sparkcykel och bor i en trerummare med sina likaledes helt vanliga och snälla föräldrar.

Och i det stora tomma huset på Neos gata har nu den märkligt otidsenliga, och hornförsedda, familjen Amarant alltså flyttat in. Pappan är nog lite sträng under sin yviga 1800-talsmustasch, och mån om att familjen ska hålla sig von oben, och att mamman är död ska familjen helst inte låtsas som, så som det var förr. Men Neo och äldsta barnet Amarant, Poppel, möts över klassgränserna och gläds över insikterna i varandras liv. Mycket mer än så händer inte i den här trivsamma historien – men den är första delen i en trilogi. Upptakten lovar mer.

ANNONS

12-15 år: ”Den största lögnen” av Johanna Solberger, Rabén & Sjögren

Noomi ska just börja gymnasiet i en småstad när livet blir kaotiskt. Tillvaron rämnar då hennes syster abrupt och spårlöst lämnar familjen. Men Noomi inser till slut att föräldrarna vet var Lia är, de har godkänt att hon bor hos en lärare tills vidare. Noomi får dock inte veta något. Det är som om Lia är pestsmittad och hennes namn nämns inte längre.

I bakgrunden finns en kristen församling med strikta regler. Helst ska man bara träffa de andra församlingsmedlemmarna. Pastorerna Roger och Göran ruvar. De håller förhör med intima frågor, de talar om att vara i Satans tjänst.

Men gymnasiet har gett Lia, och ger nu även Noomi, en större självständighet och en längtan efter något mer än bibelstudier och småblommiga blusar. Solberger tecknar i ”Den största lögnen” tydligt oron och vilsenheten hos en tonåring som börjar tvivla på hela sitt liv. Starkast blir det när det handlar om Noomis kärlek och bundenhet till föräldrarna; hon är egentligen inte alls rebellisk, hon har bara låtit omvärlden börja sippra in så sakteliga.

Övriga karaktärer är svagare tecknade och svårare att få grepp om, likaså församlingen som verkar byggd på Jehovas vittnen – den är lite anonym, jag hade önskat mig en skarpare bild av livet där, för att förstå Noomi och Lia ännu bättre.

ANNONS

15+ år: ”Sjuk i hela huvudet” av Mia Öström, Gilla förlag

Alvas mamma börjar lyssna efter röster som ingen annan hör och sopsortera allt mer aggressivt. Hon sitter klistrad framför tv:n utan ljudet på. En dag blir hon intagen på sjukhus. Hur ska Alva hantera detta när pappan inte orkar ge henne några tydliga svar om läget, och hennes vardag förutsätts rulla på som vanligt med skolgång och häng med de enda två kompisarna? Något börjar växa inom henne. Kanske är det mod. Eller desperation.

Som huvudperson i en ungdomsbok är Alva egentligen inte särskilt ovanlig: hon är blyg, tar inte mycket plats, men möter svårigheter och utmaningar som förändrar henne och får henne att våga sådant hon aldrig trott. Det drabbande i den här romanen är hur Mia Öström skriver fram berättelsen. Språket är vackert, flödande, personligt, och kombinerar träffsäker realism med ibland lyriska formuleringar; det blir aldrig sökt, det känns alltid äkta, och Öström lyckas också ge Alva en rörande självdistans med små men viktiga varma ljuspunkter av humor. “Sjuk i hela huvudet” är helt enkelt en stark läsupplevelse.

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Recension: Barn- och ungdomsböcker i januari

LÄS MER:Recension: Barn- och ungdomsböcker i november

LÄS MER:Fattigdom, pest och mobbning i höstens barnböcker

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS