3-6 år: ”Utflykt” av Anders Holmér, Natur och Kultur
Anders Holmer tycker om att förnya sig textuellt. Från de två första, musikaliskt medryckande, tempofyllda rimverken “Allting händer” och “Inget händer” gick han vidare till den stillsammare haikuformen i “Regn”, för att därefter lämna texten helt därhän i 2021 års bilderbok “Farväl” där ett barn bearbetar en sjuk förälders annalkande död. Det är alltså en så kallad silent book, ordlös, där bilderna själva berättar hela den vemodiga och ändå livskraftiga historien.
På så sätt har Holmer följt en sorts avtonande språklig kurva, där frågan har börjat inställa sig: vad kommer härnäst?
Den här gången, i nya boken “Utflykt”, landar han i ett mer konventionellt, rakare berättande. Utan vare sig rim eller annan bunden form skapar han ett dialogbaserat äventyr där två vänner, eller kanske två syskon, i fantasins form ger sig iväg.
Det blir en hel del miljöbyten, berg, stormar, vilda vatten, ritter på ryggarna av väldiga skalbaggar, men själva historien drivs av replikskiftena, där det från början är den ena personen som bestämmer, som styr äventyret och förklaringarna, och den andra hakar på, ställer frågor och efter ett tag, på vissa villkor, lirkar sig till att ta täten.
Det här kreativa kommunicerandet, där leken tar form och arbetas upp via dialogen, medan dominans och maktpositioner förskjuts och återtas är vanligt hos förskolebarn, och följdriktigt också speglat i barnlitteraturen. Holmers nya bok får mig att tänka på titlar som Barbro Lindgrens och Eva Lindströms “Nu leker vi den fula ankungen” och Emma Virkes och Joanna Hellgrens “Min mamma är snabbare än din", där barnens replikskiften precis som här målar upp en alldeles trovärdig, innehållsrik verklighet.
Det kan hos Holmer vara lite svårt att hänga med i vem som säger vad, även om texten växlar mellan grönt och svart beroende på vem som har ordet – det urskiljer inte barnen, så det ställer högre krav på högläsaren att reda ut genom betoning och röstläge. En extra chans för den vuxne till kreativitet under läsningen.
9-12 år: ”Isen” av Gabi Frödén, Bonnier Carlsen
Visst kan det vara så, som Gabi Frödén målar upp i sin mellanåldersbok “Isen” – att de människor som kallas vikingar och reste i österled har ättlingar i dagens Syrien. Och att några av dem nu, på flykt undan krig, kommer tillbaka hit, till sina för dem okända rötter. Ja, varför inte, för vem är inte släkt med vem, om vi söker tillräckligt långt tillbaka?
Det här händer trettonårige Josef, som hamnar med sin pappa, lillebror och deprimerade mamma i ett fuktigt, stinkande, övergivet kustsamhälle i Sverige. Josef får en vän, den ensamma flickan Jenny, och de dras snabbt in i en otäck historia där ett fornnordiskt mytiskt monster behärskar vattnet i den lilla havsviken. En magisk isbeläggning upprätthålls av den gamle mannen Hjalmar, som ett sätt att hålla monstret på plats.
Varför är samhället så tomt? Husen står kvar, med möbler och allt, men inga invånare. Och varför har Josef ett födelsemärke som ser ut som en hällristning i handflatan?
Det Frödén lyckas väl med i sin historia är att bygga upp den isiga stämningen, både den naturen vibrerar av, och den inre, psykologiska. Porträttet av Josefs traumatiserade, synskadade mamma är berörande. Och naturligtvis blir det islossning i slutet.
Men jag har två allvarliga invändningar mot den här boken. Det ena är hur Frödén använder sig av termen hällristningar. De yngsta svenska sådana härrör från cirka 500 f Kr, men här anges på flera ställen att vikingarna gjorde dem, och vikingatiden inleddes inte förrän mer än tusen år senare. I den kulturen reste man runstenar, men knackade inte in några hällristningar. Även om det här är en roman, inte en lärobok i historia, bör begreppen användas rätt. Särskilt när de är så centrala för handlingen som här.
Det andra jag är fundersam över är den skissade parallellen mellan folk som färdades och färdas över haven. Dagens flyende människor reser visserligen liksom vikingarna ofta i små, öppna farkoster, men de är sannerligen inte ordningsamt och välplanerat på väg mot handel och plundringståg.
Unga vuxna: ”Fourth Wing” och ”Iron Flame” av Rebecca Yarros (översättning Åsa Kempe respektive Tomas Håkanson), Gondol
Det kan vara knepigt att förstå hur romaner, och då närmare bestämt fantasyromaner, ålderskategoriseras. Ungdom, tonår, unga vuxna, vuxna? I den nordamerikanska utgivningen verkar det lätt: om det finns erotik inblandad bland magi och svärdshugg är det för vuxna. I Sverige har vi inte samma beröringsskräck för det sexuella, så här är det mer blandat: Sarah J Maas ångande heta bästsäljare i serien “Ett hov av taggar och rosor” finns att hitta på ungdomsavdelningen på mitt närmaste bibliotek, medan årets raket på diverse sociala medier, Rebecca Yarros “Fourth Wing” respektive “Iron Flame”, utkomna samtidigt, placerats på vuxenhyllan.
Men nog är det fritt fram för en van fantasyläsare från tolv år och uppåt att plöja även Yarros bokserie. Om det finns en tröghet i läsningen så beror det inte på komplicerad vokabulär eller avancerad handling, inte heller på de explicita, paradoxalt nog i sitt redovisande tonfall ändå stelt kyska sexscenerna mellan de bålda drakryttarna, utan på det monotont hamrande språket. Jag roar mig med att sätta märken så snart Yarros favoritmin dyker upp: att spänna käkarna. Det blir många hundöron. I snitt var femte sida har någon sådana problem med sina käkmuskler i olika varianter att bettskenor borde bäras dygnet runt.
Men det finns något som tilltalar mig i Yarros annars stereotypa, funktionella ont-mot-gott-intrig – den mentala förbindelsen mellan människan och den drake hon rider på. Det är en på inget vis okomplicerad, men nära, relation, som med mycket god vilja kan ses som en släkting till den mellan människa och daimon hos Philip Pullman.
Och Yarros lär få sin läsekrets oavsett åldershyllor; den klassiska mixen av militarism, skola, kärlek, våld och mytiska djur lockar som alltid. Även mig – jag vill ju veta hur det ska gå, mitt i mitt frenetiska vikande av hundöron.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Recension: Barn- och ungdomsböcker i november
LÄS MER:Fattigdom, pest och mobbning i höstens barnböcker
LÄS MER:Recension: Höstläsning för de minsta och de nästan stora
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
