Den medelålders kvinnan kan ibland liknas vid en tonårig emobrud, men med täckning för sin svartvita självbild. Hon har nästan garanterat kölhalats genom flertalet sorger, förluster, mördande tråkiga mäns omdömen om henne, älskade människors död, ensamhet, ändlösa ångestnätter. Hon har förmodligen ägnat oändliga timmar åt att hjälpa människor med saker, inte minst i tjugoårsåldern. Hämtat deras förbannade kaffe och övertygat dem om deras förträfflighet.
Inga ungdomar kan föreställa sig det, men hon har troligen knullat en hel del, och är bättre på det än ungdomarna.
Har hon ett yrke är sannolikheten stor att hon är mycket skicklig på det, ty annars skulle hon inte ha det kvar i den här åldern, till skillnad från den veritabla tallskog av gubbstruttar som gör samma sak något sämre för något högre lön. Nu kommer Victoria Smith, som kallar sig “Old lady feminist”, med “Haggor”, en semiakademisk genomgång av den medelålders kvinnans predikament.
Och främst bland hennes svårigheter finner Smith det förakt, rentav hat, som sipprar fram varje gång någon blir kritiserad, och samtidigt råkar vara just en medelålders kvinna. En hagga. Dessutom är exempelvis vi 70-talister, vilket Smith tydligt illustrerar i boken, skyldiga till att “vi” inte “kommit längre”, trots att “vi” var så arga och beslutsamma under Fittstim-eran på nittiotalet.
Vi skriver fortfarande tårdrypande romaner om att vi inte förstår varför diverse filmjölksrapande karlar inte svarar på våra sms, vi försöker fortfarande vara snygga och bra mammor, vi är fortfarande inte USA:s president. Vi umgås i grupp, kallar oss häxor, åker på litteraturkryssning och kämpar febrilt för att verkligen uppskatta livet i våra färggranna glasögonbågar och tänka bort hur betydelselösa vi är för Tidöpartierna och alla andra utom våra eventuella anhöriga som är beroende av oss för att så mycket som hitta sina egna skor.
Hon gör det i enlighet med den i dag rådande kvinnopositionen bland västvärldsintellektuella: vi ska omfamna vår inre hagga, häxa, kärringjävel.
Och anledningen till raseri är större än någonsin, eftersom vi har åstadkommit saker. Uthärdat. Försökt karva ut något som liknar ett liv ur den massiva, uråldriga ek av oavvisliga krav som varit fundamentet för vår existens sedan vi föddes. Det är nu jag har rätt att vara en individ. Alla jävlar får ta en titt på sig själva i stället för att bräka åsikter om mig och min plats i “kvinnohistorien”.
Jag vet att Mary Woolstonecraft gjorde sitt yttersta för att jag inte skulle känna mig underlägsen, men här står jag lik förbannat och är ett exempel på horor, madonnor, mödrar, häxor och klimakteriekärringar.
Smith går metodiskt igenom de breda penseldragen i kvinnohistorien, inklusive dagens omdömen om kvinnor på olika nätforum, och landar i samma slutsats: även de mest privilegierade kvinnorna av alla, de vita, välutbildade, stadda vid kassa, är än i dag öppet mål för de mest bisarra glåpord och förminskningar från både omvärlden och varandra. Och blir vi arga vet vi vad det betyder: att vi är irrationella känslovarelser från Venus.
Så vad göra? Victoria Smith gråter inte. Hon arbetar. Skriver en av dessa böcker om och av kvinnor, som är brev framåt och bakåt genom historien, till de andra kvinnorna, med budskapet att en dag, när vi har tuggat i oss köttet från våra egna kroppar i frustration genom tillräckligt många årtusenden, kommer vi att vara separata personligheter och skriva böcker som inte är kvinnolitteratur, välja våra liv utan att tillhöra en kvinnokategori och kunna skita i om vi är rynkiga, feta eller har glasögon på arbetstid.
Hon gör det i enlighet med den i dag rådande kvinnopositionen bland västvärldsintellektuella: vi ska omfamna vår inre hagga, häxa, kärringjävel. Inte mig emot. Men jag lämnar boken kippande efter luft, rasande. Det var länge sedan en gubbes bok om att han har en ny flickvän och att det är dåliga program på TV gjorde något liknande med mig.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Recension: ”Vildsvinet” av Adam Svanell
LÄS MER:Recension: ”Jag önskar mitt hem aska” av Darja Serenko
LÄS MER:Recension: ”Tung metall” av Nils Håkanson
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
