“Kan de otrogna någonsin lita på varandra?”, frågar den namnlösa huvudpersonens älskare i Malin Ullgrens roman “Förhöjningen”. Kvinnan svarar att de kanske kan det, att det finns en “tjuvheder mellan förbrytare”.
Hon känner sig dock inte riktigt som en förbrytare när hon bedrar sin vänlige make med den norske författaren och serieotrogne senioren Roald. Snarare är det som om hon gör ett hål i verkligheten.
I Lena Anderssons “Utan personligt ansvar” säger älskaren Olof att det bästa med livet är att ingen kan veta vad en människa innerst inne tänker och känner. Inte heller vad vederbörande gör dygnets alla timmar, vill jag lägga till.
Ullgrens roman är betydligt större litteratur än något annat jag läst om den amorösa kärleken på senare år. Språket hittar oavbrutet de mest exakta bilderna för kroppens förnimmelser, den ordlösa värld i vilken vidsträckta sjok av våra liv utspelar sig – bortom rationella tankar, och bortom de känslor vi satt namn på. Hur ett mynt känns mot fingrarna. Eller en beröring som inte existerar i den officiella självbiografin.
Ullgren har också den förmåga att beskriva världen som de flesta romanförfattare strävar efter, men få äger: “Något grått hände utanför fönstret, det var ljuset som bröt mörkret och fasaderna som klev fram ur natten.” Dessutom är berättelsen förankrad i tidigare litteratur – framför allt Flauberts “Madame Bovary”, men också Thomas Mann, James Baldwin, Shakespeare.
En kvinnas privata mellanhavanden med livet, hur hon ska rymmas i äktenskapets ljumma solfyrkant på linoleumgolvet, växer till en evig fråga om vilka löften vi på riktigt kan ge andra människor, och vilken rätt vi har eller inte har att vara de vandrande hemlighetskatedraler vi föddes till och ändå dela oss själva med andra.
Men boken berättar om det omöjliga i att tillhöra någon, eller att få plats i ett enda liv.
Försmådda äkta hälfter brukar mena att det är oanständigt och puerilt att begära deras kärlek om man samtidigt luras och lever ett helt annat liv, tillfälligt eller under lång tid. Och de har ju rätt, på papperet. Men boken berättar om det omöjliga i att tillhöra någon, eller att få plats i ett enda liv.
Förhöjningen – känslan som de flesta av oss medelålders och stadgade söker i fiktionen (Netflix, för guds skull), berg-och-dalbanor, utlandsresor – finns också överallt omkring oss, omöjlig att glömma. Det enda sättet att komma nära den igen, om så bara en enda gång till, tycks vara genom en annan människa. En annan hud. Upplevelsen att väcka någons hänförelse, vara ett mirakel i en annans ögon.
Det äktenskapliga miraklet finns, men det är ett långkok. Det innefattar att man måste visa sina mensfläckar, sin vresighet och sina förbannade tider i almanackan för den älskade. Man måste också troligen gå i familjerådgivning i ett rum med vattenkaraff och blekgröna gardiner, med en tavla föreställande en sur mås bakom sin partners hörapparatsförsedda huvud.
Livskänslan kan svikta, så att säga. Ändå är det ett mirakel att kunna dela det verkliga livet med någon, och därför en hädelse att svika. Men är det inte en annan sorts hädelse att svika sitt ändliga liv, att dölja sitt inre för sig själv, förneka det som en frireligiöst kodad skamfläck?
Möjligen är det så att priset för äktenskaplig intimitet är svek, av ett eller annat slag. Ensamheten i ett hushåll för två kan vara bedövande oavsett orsak. Också i otroheten finns ensamhet; när den fysiska attraktionen börjar bli ledbruten kan de älskande bli främlingar för varandra, eftersom hela relationen på sätt och vis var fiktiv. Den byggde på längtan efter det vackra, och ingen kan alstra skönhet i det oändliga.
Till sist blir även föremålet för passionen en fnasig snåljåp som dräller gula mellanrumstandborstar omkring sig och har obegripliga åsikter. Och då är man där igen, famlande efter förhöjning.
Malin Ullgren har i alla händelser skrivit en bok med många valv och prång på sparsam yta, med tentakler bakåt i historien, in i själen och ut i vardagen igen. Ett mästarprov.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Recension: ”Ett bortkastat liv” av Sofia Lilly Jönsson
LÄS MER:Recension: ”Haggor” av Victoria Smith
LÄS MER:Recension: ”Vildsvinet” av Adam Svanell
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
