Omslaget till Sara Kristofferssons ”Det förlorade paradiset” är briljant: Blå och vit text på vit respektive blå botten. Inga krusiduller, bara en saklig varudeklaration. Man fattar direkt att boken handlar om Konsum.
Risken med omslaget är att bokletare får intrycket att den är lika tråkig som butikens FISKBULLAR, GULSÅPA eller POTATISMOS. Så är inte fallet. Kristoffersson visar med lust och engagemang hur kooperationens historia är sammanflätad med Sveriges – estetiskt, kulturellt och politiskt.
Historien inleds i slutet av 1800-talet. Samhällen har blivit rikare – nåja, åtminstone de styrande skikten – och folken uppvärderats från att vara monarkers undersåtar till att bli medborgare i nationer. Somliga lyckligt lottade har till och med rösträtt.
I Sverige formas folkrörelser: Arbetarrörelsen, frikyrkorna, nykterhetslogerna och idrottsföreningarna. Och, som Kristoffersson visar, det Kooperativa förbundet.
Liberalen Gerhard von Koch har cyklat runt (!) England och Skottland för att besöka kooperativa föreningar. När han kommer hem till Sverige agiterar han för ett konsumentförbund efter brittisk modell, som ska tvinga bort de “onaturliga” mellanhänder i produktionskedjan som höjer priset på dagligvaror.
1899 bildas därmed Kooperativa förbundet. Medlemmarna bär makten och beslutar tillsammans vad som ska säljas och hur det ska produceras. Visionen är inte att maximera vinsten – delar av överskottet ska gå till upplysning, kunskap och bildning – utan att bygga en demokratiskt förankrad folkrörelse som gör livet bättre för den breda massan.
Kollektiva ideal mals sönder under egoism och råkapitalism.
Förbundets insatser för bildning bygger på ett slags konsumtionskritik. Men om dagens konsumtionskritik lyder “konsumera inte” så predikar förbundet snarare “konsumera klokt”: Svenskarna ska lära sig självbehärskning och kontroll i sina konsumtionsval.
Länge är förbundet mycket framgångsrikt. Och djupt insnärjt i den svenska samhällsutvecklingen.
Samtidigt som förbundet utvecklas och växer har en estetisk kraft tagit form i Sverige. I sin berättelse låter Kristoffersson författaren Ellen Keys essä “Skönhet för alla” utgöra startpunkten för den nya kraften: Funktionalismen.
Key knyter samman skönhet med enkelhet och ändamålsenlighet. Funktionalisterna som följer anser att det pyntade och opraktiska är fult och smaklöst. Inte minst syns detta på arkitekturen. Och Kooperativa förbundet har startat arkitektkontor.
Arkitekturen ska enligt kontoret vara “sund” och “framåtsträvande”. Outsmyckade fyrkantiga lådor, alltså.
Konsumbutikerna letar sin in i stadskärnorna. Gamla hus rivs, och förbundets arkitektkontor ritar de funkisbyggnader som ska resas i deras ställen. Ett “tragiskt kapitel i svensk arkitekturhistoria”, skriver Kristoffersson.
Affärerna blomstrar. I mitten av 1970-talet är Kooperativa förbundet ett av Sveriges största företag. Sedan händer någonting.
Som Kristoffersson berättar historien är Kooperativa förbundet linjerat med en socialdemokratisk tidsanda. Folkhem och förnuft. Och liksom partiet kolliderar förbundet på 1980-talet med nyliberalismen, vilket ska förklara bådas fall: Kollektiva ideal mals sönder under egoism och råkapitalism.
Möjligtvis är just den förklaringen alltför enkel. Men sett till boken som helhet är det i sådana fall en struntsak.
Kristoffersson levererar en makalöst intressant betraktelse över världens kanske tråkigaste varumärke. I det stora hela är boken övertygande. Historien om Konsum är, på ett sätt, historien om Sverige: Funkis och folkrörelse.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Svensk matintegration är trög som gräddsås
LÄS MER:Fattar ni inte att ni går SD:s ärenden?
LÄS MER:Recension: ”Tankar efter en pandemi” av Anders Tegnell
Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
