Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) klarade sig genom riksdagens misstroendeförklaring (GP 17/1). Endast 66 riksdagsledamöter röstade för.
Pourmokhtari kommenterar omröstningen med att “vi har ett tydligt mandat i kammaren för den förda klimatpolitiken”. En politisk tolkning, således. Miljöpartiets språkrör Daniel Helldén förstår saken på samma sätt: “Det är synd att vi i oppositionen inte står enade mot regeringens klimatpolitik”, säger han till TV4.
Därmed har ytterligare ett steg tagits i ett normskifte i den svenska offentliga makten: Misstroendeförklaringar är på väg att förvandlas från att vara en institutionell funktion till att bli realpolitik.
Så var det inte tänkt att fungera. Orsaken bakom förvandlingen är att Sverigedemokraterna upptäckte möjligheten att väcka misstroende och inlemmade den i sin taktiska arsenal.
Mellan 1974 och 2014 röstade riksdagen om misstroende vid fem tillfällen. Sedan rusade omröstningarna i väg. SD tvingade fram tre stycken i snabb följd mellan 2015 och 2017. Moderaterna hakade på. Tillsammans med SD drev de igenom ytterligare fem omröstningar innan regeringsskiftet 2022.
Misstroendeförklaringen från C och MP, liksom Pourmokhtaris och Helldéns politiska tolkningar av den, bidrar till att färdigställa SD:s samhällsprojekt.
Omröstningen mot Pourmokhtari är den första sedan 1996 som genomförts efter begäran av andra partier än SD och M. Centerpartiet och MP, som tillsammans väckte misstroendet mot klimat- och miljöministern, har plockat upp ett verktyg efter att SD visat hur det kan användas.
Normskiftet är ett problem. Misstroendeförklaringar ska användas för att pröva riksdagens förtroende för regeringens statsråd: Gör ministrarna sitt jobb, eller gör de någonting annat? Ytterst sett ska de motverka maktfullkomlighet och korruption.
SD inledde den förskjutning som innebär att misstroendeförklaringar i dag är någonting annat. I och med omröstningen mot Pourmokhtari har Sverige förts en bit på vägen mot SD:s långsiktiga strategiska mål att göra alla samhällets institutioner politiska.
Förvandlingen har skett på laglig väg, naturligtvis. Liberala demokratier har många blottor som är svåra att täppa till med lagstiftning, och som förutsätter att folkvalda följer en hederskodex.
Misstroendeförklaringen från C och MP, liksom Pourmokhtaris och Helldéns politiska tolkningar av den, bidrar till att färdigställa SD:s samhällsprojekt. Misstroendeförklaringar är nu mer politik och mindre av en institutionell kontrollfunktion. Våra folkvaldas agerande strider mot demokratins hederskodex. För det måste de stå till svars.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Greider talar tvärtomspråk om krig och försvar
LÄS MER:Recension: ”Tankar efter en pandemi” av Anders Tegnell
LÄS MER:Religionen står inte i motsats till förnuftet
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
