Överbefälhavare Micael Bydén talar rakt och utan omsvep i intervjun med SVT (8/1): “Om det som händer i Ukraina idag händer här imorgon, är jag då förberedd?” Hans svar får Göran Greiders grepp om pennan att hårdna. I en text i DN Kultur (8/1) redogör han för sina misstankar att militärer som Bydén “hyser en hemlig längtan efter krig”.
Sedan en tid tillbaka, menar Greider, har det skett en “militarisering av våra medvetanden”. Som en följd av detta lägger Sverige pengar på militärt försvar i stället för på välfärden och den gröna omställningen. Snart står vi där, avslutar Greider sitt resonemang, med “överdimensionerade försvarsmakter som dränerat nödvändiga resurser till annat”.
Hans text är viktig. Inte för att den skulle vara insiktsfull, vilket den inte är, utan för att Greider tydligare än andra blottlägger pacifismens intellektuella natur.
I Greiders världsbild leder satsningar på eget försvar till den andres anfall. Ju mer Sverige avvecklar sin militära kapacitet, desto mindre blir risken att andra angriper vårt territorium.
Felet ligger inte i resonemangets logiska kedja utan i dess själva premisser. De är spegelvända sanningen.
Därför är det inte inkonsekvent att, som Greider, dra slutsatsen att militärer i hemlighet vill ha krig. Det ligger nämligen i tankens riktning att de har en romantisk föreställning om kriget, att slagfältet är modets arena och att striden ger evig ära. Att soldatens värde mäts i spillt blod.
Felet ligger inte i resonemangets logiska kedja utan i dess själva premisser. De är spegelvända sanningen.
För det första motiveras inte fientliga makter av våra förmågor och intressen, utan av sina egna. Rysslands fullskaliga invasion är inte en reaktion på hur Ukraina eller den övriga omvärlden har agerat. Kriget är Rysslands metod för att nå sina politiska mål – att utöka sin maktsfär och utradera Ukraina som självständig nation.
Ett svagare ukrainskt försvar hade inte gjort Vladimir Putin mindre benägen att kriga. Tvärtom hade Ryssland då haft den geopolitiska makt som landet söker, liksom att Ukraina inte längre hade existerat.
För det andra är kriget inte lockande för militärer. Krig gör dem vaksamma. Få känner dess fasor bättre än ÖB och andra yrkesmilitärer. För dem är rapporter om våldtagna och mördade kvinnor inte abstraktioner i tidningen. Det är händelser de själva har bevittnat. Lemlästade kroppar är för militärer inte bara bilder i sociala medier. Det är stupade kamrater. Människor de kanske kände, och vars kvarlevor de måste begrava.
Greiders uttryck, en “militarisering av våra medvetanden”, har sina poänger. Men fenomenet är inte ett problem. Det är en krisinsikt som har börjat sjunka in hos en förut slumrande befolkning.
Däremot är hans sätt att använda uttrycket otacksamt. De militärer som Greider skriver om är beredda att offra sina liv för honom, under de mest ohyggliga förhållanden. Till skillnad från författaren vet de att friheten inte är utan kostnad.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Religionen står inte i motsats till förnuftet
LÄS MER:Recension: ”Tankar efter en pandemi” av Anders Tegnell
LÄS MER:Även Usama bin Ladin är woke för tokvänstern
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
