Hur reagerade du när Ryssland inledde sitt fullskaliga krig mot Ukraina? När flyktingströmmarna västerut fyllde nyhetsrapporteringen och när avslöjandet av massakern i Butja kom?
Med vrede, förtvivlan, rädsla? Skänkte pengar och kläder? Demonstrerade eller skrev en arg tweet?
Några nöjde sig inte med det. De lämnade allt och reste till Ukraina. De blev volontärer för att kunna bidra konkret, med hjälptransporter, sjukvård, mat och förnödenheter – och med vapen i hand.
Alex Voronov har skrivit en bok om dem: ”Blågula kriget. Om svenskarna som slåss för Ukraina.”
Han var tidigare ledarskribent på Eskilstuna-Kuriren, men har numera en specialtjänst på Liberala nyhetsbyrån för att bevaka Ukraina. Voronov är själv född i Odessa, uppvuxen i dåvarande Sovjetunionen och kom till Sverige med sin ryska mamma vid elva års ålder. Han har sedan slutet av 1990-talet jobbat med Ukraina som biståndsarbetare och journalist.
Beslutet att åka till Ukraina växte fram gradvis efter lokalt stödarbete.
Vad får en att bryta upp från en trygg vardag långt ifrån ett krig och riskera sitt eget liv? Boken följer tre svenskar som gjort just det: Tilde, Sten och Oliver.
I februari 2022 jobbade Tilde i en te- och kaffehandel i Linköping. Beslutet att åka till Ukraina växte fram gradvis efter lokalt stödarbete. Bara några månader efter krigsutbrottet började resorna till Ukraina med försvars- och hjälpmateriel.
Snart fick hon kontakt med Operation Aid, en organisation som hon med tiden fick en central roll i. Förutom hjälpsändningar kom arbetet också att bestå i livsfarliga evakueringar av människor från stridsområden. Flera volontärer har mist livet i det arbetet.
Exakt vad som driver henne får egentligen inte något riktigt svar i boken. Voronov har svårt att få ur henne någon längre förklaring. I stället är det Tildes mamma som lyfter hennes känsla för rättvisa och sociala patos. Själv ogillar hon att prata om sig själv och egna känslor.
– Jag vill inte att andra ska tro att jag gör detta för att få uppskattning, säger hon.
Sten, utbildad militär sjukvårdare och känd som Okänd soldat på Twitter, numera X, var mitt uppe i officersutbildningen på Försvarshögskolan när kriget bröt ut. Han visste att han med sin kompetens kunde göra nytta i Ukraina. Han beskriver det som en plikt som människa och soldat. Det var det här kriget och mot den här fienden han var tränad.
– Det blev bara en annan blågul fana, säger han.
I den frivilliga sjukvårdsbataljonen Hospitallers har hans uppgift varit att hämta och ge akutvård åt sårade soldater vid fronten. En livsfarlig uppgift som kostade hans svenska kollega livet.
Oliver är den ende av de tre som faktiskt har stridit i Ukraina. Han är född i Estland och har en speciell relation till den stora grannen i öst. Hans reaktion vid krigsutbrottet blev ilska. Som militärt utbildad och med erfarenhet från fredsbevarande uppdrag i Makedonien och Kosovo tvekade han inte utan anslöt sig till Internationella Legionen.
Men att man riskerar livet, oavsett om det är som soldat eller hjälparbetare eller sjukvårdare, framgår mycket tydligt av Voronovs bok.
Hans berättelse för oss närmast krigets fasor i Donbasleran.
– I början försökte jag att inte kliva på de döda ryssarna, man har ju någon sorts respekt för de döda, men till slut var jag så trött att jag inte brydde mig, berättar han.
En splitterskada som lika gärna hade kunnat döda honom satte till slut stopp för hans insatser.
Flera frivilliga svenskar har dött i kriget, bland annat den nära medarbetaren till Sten. I oktober dog en svensk soldat. Exakt hur många som faktiskt strider i kriget framgår inte av boken, uppgifterna är osäkra. Hundratals har anmält sig som frivilliga men bara en bråkdel av dem har klarat den ukrainska militärens krav.
Men att man riskerar livet, oavsett om det är som soldat eller hjälparbetare eller sjukvårdare, framgår mycket tydligt av Voronovs bok.
Han följer dem vid upprepade tillfällen på uppdragen. Han – och vi – får lära sig att höra skillnaden på ljuden från olika projektiler som inte sällan slår ned i närheten och hur tryckvågorna inte bara ger hjärnskakningar utan även vibrationsskador på tänderna.
Det är inte örnperspektivet på kriget, utan jordnära beskrivningar av krigsvardagen vi får från Butja, Charkiv, Izium, Balaklija, Kupjansk, Bachmut.
Voronovs uttalade syfte med boken är att föra kriget närmare en svensk läsekrets.
Han lyckas bra med uppgiften, även om en känsla dröjer sig kvar att ukrainarna, som kriget handlar om, hamnar i bakgrunden och blir en fond för de svenska volontärernas insatser.
Läs mer i GP Kultur:
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
