Owe Nilsson: Kulturföremålen från Benin visar på bristerna i lagen

Regerings beslut att återlämna kulturföremål till Nigeria är rätt – men inte helt okomplicerat. Till exempel följer det inte budgetlagen som den nu ser ut, skriver Owe Nilsson.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

Regeringen fattade i förra veckan ett historiskt beslut. Statens museer för världskultur tillåts återlämna 39 kulturföremål till kungariket Benin i dagens Nigeria.

Det var på tiden, kan man säga. Merparten av föremålen har varit i svensk ägo sedan 1907, trots att man redan vid förvärvet visste att de kom från engelsmännens blodiga plundring av Benin City 1897.

Den svenska senfärdigheten är inte på något sätt unik, även om tyska, amerikanska och franska museer redan återbördat en del av de cirka 10 000 kulturföremål som spreds i västvärlden efter plundringen.

Det är först på senare år som det börjat lossna på allvar i den drygt 50-åriga repatrieringsfrågan, som långt in i våra dagar präglats av kolonialt och paternalistiskt tänkande.

ANNONS

Det är ett världskulturarv som vi i de utvecklade länderna trots allt vårdar bäst och säkrast, har varit det underliggande, inte sällan direkt uttalade, argumentet.

Om inte tidigare så fick det resonemanget sig ett grundskott efter stöldskandalen på British Museum i somras, som fick de nigerianska myndigheterna att upprepa kraven på återlämnande av Beninföremålen. Britterna har i dag överlägset flest av dessa.

Chefen för Nigerias Nationella kommission för museer, Abba Isa Tijani, påminde med illa dold skadeglädje om att de länge fått höra att föremålen inte skulle vara säkra i Nigeria.

Även om det för en modern iakttagare kan förefalla ganska okomplicerat från etiska och moraliska synpunkter att stulna föremål bör återlämnas till de rättmätiga ägarna, så är repatrieringsfrågan långt ifrån så enkel.

Det är naturligtvis särskilt pinsamt för britterna, som i dag är tämligen isolerade i sin vägran att återlämna stulna kulturföremål. Skulle de ge efter för de nigerianska kraven, så vet de att grekerna flåsar dem i nacken om Parthenonskulpturerna.

Även om det för en modern iakttagare kan förefalla ganska okomplicerat från etiska och moraliska synpunkter att stulna föremål bör återlämnas till de rättmätiga ägarna, så är repatrieringsfrågan långt ifrån så enkel. Under mycket lång tid har diskussionen präglats av juridiska, legalistiska argument.

När Benin City plundrades saknades såväl internationella konventioner som nationell lagstiftning. Haagkonventionen som kom bara något år senare och Unesco-konventionen 1970 har inte retroaktiv verkan. Utförseln av föremålen från Benin 1897 var helt enkelt inte olaglig.

ANNONS

I underlaget till den svenska regeringens beslut framhåller också Statens museer för världskultur (som är ansvarig myndighet i ärendet) att “det saknas giltiga juridiska skäl för ett återlämnande” av Beninföremålen. Och här blir det intressant.

Regeringen tvingas sitta på två stolar samtidigt. För att få återlämna statlig egendom måste budgetlagens 8 kap 6 paragraf vara uppfylld. Där står att regeringen får besluta “att överlåta viss lös egendom, om egendomen inte längre behövs för statens verksamhet eller blivit obrukbar eller om den inte anskaffats med statens medel”.

Inget av detta kan appliceras på Beninföremålen. Ändå skriver kulturdepartementet i ett pressmeddelande att beslutet är fattat i enlighet med budgetlagen. Samtidigt understryks att man följt expertmyndighetens underlag, där det alltså konstateras att juridiska skäl saknas. I stället framhåller myndigheten att återlämnandet bör ske av etiska skäl. Här stödjer man sig bland annat på kulturarvspropositionen från 2017 och Riksantikvarieämbetets vägledning som följde på den, vilket öppnar för möjligheten att ta etiska hänsyn. Problemet är att detta aldrig har kodifierats i lag.

I stället för att låtsas att man följt gällande lagstiftning, bör regeringen snarare föreslå en uppdatering av budgetlagen, så att den inkluderar museiföremål. Flera krav på återlämnande lär nämligen följa.

Läs mer i GP Kultur:

ANNONS

LÄS MER:Recension: ”De hemliga breven” av Alva, Gunnar och Jan Myrdal. Inledning Bosse Lindquist

LÄS MER:Sverige återlämnar kulturhistoriska föremål till Bolivia och Nigeria

LÄS MER:Att inskränka allmänna sammankomster är en farlig väg att gå

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS