Hos Eva-Stina Byggmästar ekar de stora känslorna obehindrat

I den inledande delen till Eva-Stina Byggmästars ”Hundarna sover i mitt hjärta men jag är vaken” framför poeten i klarspråk sin poetik. Diktjaget möter på Rovaniemis järnvägsstation en naturlyriker, inte olik Byggmästar själv. Poeten berättar hur hennes barndoms dagbok kretsade kring: ”det närmaste / och viktigaste: katter och snö // och det plötsliga hugget inifrån”.

Från ungdomens kryptiska dikter till mognadens mer avskalade sådana har Byggmästar varit en förkunnare av såväl kärleken som naturens vidunderlighet. ”Hundarna sover…” är inget undantag. Det är onekligen samma poet som avslutar kärleksdikten ”Hjärtats arkitektur” från 2017 med: ”som skulle göra våra sköten vackert daggvåta”.

Diktsamlingen består av fyra delar befolkade av typiskt byggmästarska figurer. Det är civilisations skygga typer, föredragandes naturen och djuren över samhällets hålligång. Det är en man med vindrufsat hår och väderbitet ansikte, ett diktjag som i sällskap av sin hund i en husbil bosätter sig i den australiensiska bushen.

I dikterna finns det å ena sidan en längtan efter kärlek, å andra behovet av ensamhet

I dikterna finns det å ena sidan en längtan efter kärlek, å andra behovet av ensamhet, något Byggmästar fångar med en självsäker poets enkelhet. I en dikt står det: ”Ibland känns det som om / jag består av uteslutande / bedjande hundögon”. Och längre ner i dikten: ”ibland vill jag bara / gömma mina blixtrande / ögon i bibliotekets / skogsgröna sagorum”.

Självklarheten med vilken Byggmästar tassar på gränsen till det patetiska – utan att kliva däröver – för mina tankar till landsmännen Elmer Diktonius och Edith Södergran. Det självsäkra diktjaget hos de två finlandssvenska modernisterna ekar genom Byggmästar i proklamerandet: ”jag är en slägga av tårar / jag är ett bibliotek av tårar / jag är ett lokomotiv av tårar”, och det avslutande: ”mitt hjärta känner inga gränser”.

Diktjagen i ”Hundarna sover…” har till skillnad från många av Byggmästars tidigare dikter inget du att ty sig till. De har hundarna, om det så rör sig om präriehundar eller en australiensisk Shepard – men de är och förblir djur.

Hennes omisskännliga verser är helt enkelt svåra att motstå

Vid de fåtal tillfällen ett du träder fram i dikterna är det ett fantiserat sådant, därför kan de stora känslorna eka obehindrat. Basunerandet från det hjärta som inte känner några gränser får genljuda över de vida landskap Byggmästar tecknar i dikterna.

Byggmästar ger vanligtvis ut en diktsamling om året, en utgivningstakt som har följden att kvalitén stundtals sackar. Samtidigt räddar det byggmästarska tonfallet upp mindre lyckade rader. Hennes omisskännliga verser är helt enkelt svåra att motstå, med ett självsäkert betygande av kärleken och naturen.

Eva-Stina Byggmästar är nämligen en poet som, för använda hennes egna ord: ”uppfunnit en alldeles / egen klocka: hjärtat”.

Dante Löfmarck

Följ