Den polska beachvolleybollspelaren Monika Brzostek har en perfekt tatuering.
Den polska beachvolleybollspelaren Monika Brzostek har en perfekt tatuering. Bild: Marcio Jose Sanchez

Frida Rosengren: Sommaren är en carpe diem-tatuering i svanken

Den psykiska sjukdom som årligen drabbar en stor del av den svenska befolkningen är här. Med sommaren kommer en carpe diem-panik som gör det omöjligt att få något gjort.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Jag var runt tolv när mina föräldrar hindrade mig från att göra en hennatatuering med ett coolt uttryck jag hade hittat på latin: ”carpe diem”. Händelsen agerade stående skämt under alla tonår, med all rätt. Den här tiden på året väcks vansinnet till liv igen.

När jag nyligen befann mig i södra Italien stirrade lokalinvånarna på oss svenskar just som om vi vore sjuka i huvudet, där vi gick runt och blottade axlar, ben och tår – trots att det bara var 24 grader. Själva bar de dunvästar och skinnjackor. Det första jag såg när jag kom hem var en cyklist i kortbyxor, därefter en kvinna i luftig kaftan och sandaler. Hem ljuva hem, här måste vi passa på.

ANNONS

Den svenska sommaren är att leva som en dödsdömd. Den kan vara över när som helst, allt är nu eller aldrig. Carpe diem-paniken tar därmed sakta men säkert kontrollen över mitt liv.

Den vackra dagen måste fångas, allt annat är ett brott mot mänskligheten.

Jag går förbi uteservering efter uteservering på väg hem från jobbet och funderar på om jag ska sätta mig någonstans ensam. Vad jag ska göra där är oklart, jag är varken törstig eller hungrig, men att gå in känns naturvidrigt. Den vackra dagen måste fångas, allt annat är ett brott mot mänskligheten.

Det här kommer förstås med en del problem. Det är omöjligt att få något gjort. Det spelar ingen roll om man lyckas styra in stegen och placera kroppen vid, säg, ett skrivbord. All motivation att göra nytta är som bortblåst. Och varför skulle man vilja ”få något gjort”? När syrenen blommar, kvällen är ljum, himlen skiftar i pastell, ljudet från en fotbollsmatch läcker från ett fönster och en liten hund är ute och går med sin lättklädda ägare.

Det brukar sägas att man blir dum av att vara kär, jag skulle vilja påstå att det här är värre – det är som att vara kär i hela världen. Allting är så vackert att det gör ont, till och med IFK-supportrarna som kissar mot Trädgårdsföreningens plank. Och då är jag vanligtvis varken förtjust i fotboll eller urin.

ANNONS

Att leva som att allt kan ta slut i morgon blir svårare ju längre det de facto inte gör det.

Jag gör av med pengar jag inte har, hjärnceller jag egentligen behöver. Min mediekonsumtion består på sin höjd av Bella Hadid, fångad på bild när hon tar en cigg och glider runt i genomskinliga, bruna klänningar under filmfestivalen i Cannes, samt filmklipp på drinkar som tillreds: vattenmelons-aperol spritz och dirty martini över isbitar av olivlag. Sökhistoriken lyder ”one shoulder tank top”, ”30 eller 50 solskyddsfaktor” och ”asagudar korsord”.

Att leva som att allt kan ta slut i morgon blir svårare ju längre det de facto inte gör det. Innanför balkongen förfaller mitt hem allt medan värmen håller i sig.

Varje dag klättrar jag över en flyttlåda, jag hann packa upp sommarkläderna men aldrig ner vinterns, det var en månad sedan. En snitslad bana går mellan fulla Ikea-kassar som väntar på att jag inte ska glömma en tvättid. I badrummet högar av hår, i hallen av skor. Att städa är en absurd syssla för en dödsdömd.

Klockan är 22.41 och det är fortfarande ljust, vilket förmedlar känslan att sömn är något för senare.

Om kvällen sticker jag i stället ut huvudet genom balkongräcket som en frihetsberövad hund för att se himlen skifta i blått och orange bakom Karlatornet. Klockan är 22.41 och det är fortfarande ljust, vilket förmedlar känslan att sömn är något för senare, när du är död. Där inne står flyttlådan och tvätten och disken, och jag skiter i allt.

ANNONS

Det kommer ännu en ny dag, med nya tag. Men precis när jag bestämt mig för att i kväll är kvällen då jag styr upp mig själv litegrann överhör jag olyckligt nog en kollega. ”Passa på, om några dagar blir det regn”, säger han utan att ana konsekvenserna. Jag kastar mig till tatueringsstudion, carpe diem ristas in i svanken.

Nej det gör jag inte, det behövs inte.

LÄS MER:Här är Göteborgs bästa takbarer och takterrasser

LÄS MER:Nu är det dags för krogvärldens Fröken Snusk

LÄS MER:Om Stockholm tar över stan – är det så fel?

Anmäl dig till nyhetsbrevet GP Mat och dryck

Få tips på vin, öl och recept inför helgen och det bästa från Göteborgs restaurangliv. Ett nyhetsbrev för dig som är 25 år eller äldre.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS