Många av de nordiska filmer jag sett på Göteborgs filmfestival under åren har innehållit följande komponenter: en man, en häst och oändliga kameraåkningar över karga landskap. Gärna ödsligt belägna och vindpinade.
I år checkar isländska Ninna Pálmadóttir i alla dessa boxar med ”Solitude”– ett rörande drama om en äldre man från landet, lite av en kuf, och en tioårig pojke. De tyr sig till varandra i brist på annat sällskap: spelar schack, äter pizza och dansar vilt till radiomusik. Men säg den harmoni som varar för alltid. Snart sätter ett missförstånd punkt för den sköra vänskapen.
Rösta på bästa internationella film 2024
Du har väl inte missat att du som gp-läsare är med och bestämmer vilken film som ska prisas i kategorin Dragon award best international film? Gå in på gp.se/dragonaward och lägg din röst.
I norska Thea Hvistendahls ”Hanteringen av odöda” letar en mamma och en morfar febrilt efter livstecken hos en annan liten pojke. Han har varit död och begraven men kvicknat till igen. Tyvärr är han nu helt känslokall och reagerar inte som förväntat. Själen är någon annanstans, blicken slocknad. Filmens odöda är både elaka och oberäkneliga.
Även Ebba, huvudpersonen i Johanna Pykkös långfilmsdebut ”My wonderful stranger” är oberäknelig och tycks sakna hämningar. När hon hittar en skadad man, som slagit huvudet och tappat minnet, utger hon sig för att vara hans flickvän och tar med honom hem. Den tjusiga villan hon vaktar är egentligen inte hennes, och livslögnerna tätnar.
Empatin lyser med sin frånvaro och ingen rollfigur verkar riktigt trivas med sig själv.
Ja förutom entreprenören Vera då (Asta Kamma August i en paradroll) – som i Ernst de Geers eleganta debut ”Hypnosen” gör upp med sin vilja att vara alla till lags. Efter att ha genomgått hypnos-terapi för att sluta röka upptäcker hon sitt sanna jag.
Empatin lyser med sin frånvaro och ingen rollfigur verkar riktigt trivas med sig själv.
Transformationen kommer som en chock för hennes stele pojkvän André, som ser henne medvetet sabotera det start-up-event de befinner sig på. Hämningslöst bryter hon sig fri från normer – som en slags nedtonad nordisk motsvarighet till Bella Baxter i ”Poor things”.
Roligt nog tar flera lovande debutanter plats i årets nordiska tävling. Niclas Larssons spejsade psykologiska drama ”Mother couch” är en visuell fest för ögat och lekfullt surrealistisk. Kammarspelet, där tre syskon försöker förmå sin envisa mamma att resa sig ur en soffa i en möbelaffär, tycks inspirerat av såväl ”I huvudet på John Malkovich” som Jordan Peeles ”Get out”. Den självcentrerade mamman har dock inga som helst planer på att resa sig ur soffan. Inte nu och aldrig någonsin.
Relationer gör ont och rämnar, förträngda övergrepp gör sig påminda och lösningen för att döva sin smärta kan vara att fly: bli någon annan eller resa någon annanstans. Kanske också ta till ”flyktsoda” som sjuksköterskan Jan gör i Isabella Eklöfs mörka raffinerade kolonialdrama ”Kalak”, där undergångsstämningen lägrar sig över Grönland. Som Jans fru syns för övrigt Asta Kamma August som alltså medverkar i två av tävlingsfilmerna.
Det är synd om människorna – som Indras dotter säger i Strindbergs ”Ett drömspel”. Synd så in i Norden.
LÄS MER:Alma Pöysti om att ersätta Liv Ullmann i ”Another persona”
LÄS MER:Zar Amir är tillbaka i Göteborg med en ny regimkritisk thriller
LÄS MER:Historiens vidriga ondska går igen i starka festivalfilmer
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
