Alma Pöysti om att ersätta Liv Ullmann i ”Another persona”

26 januari öppnade Göteborgs filmfestival med norska Thea Hvistendahls skräckfilm ”Hanteringen av odöda” där anhöriga får se sina nära och kära komma tillbaka från dödsriket med tomma, stirrande blickar. De är tillbaka – men har blivit helt själlösa.

Under lördagen var det dags igen. Då sjösatte festivalen sitt omtalade AI-experiment ”Another persona” på biografen Draken. Ingmar Bergmans filmklassiker ”Persona” från 1966 har där förändrats till en AI-skräckis.

– Det är någonting med den fullständiga frånvaron av närvaro och själ. Alltså de här döda ögonen ... de var ju jätteobehagliga, säger Alma Pöysti med avsmak.

Med hjälp av AI-teknik har hennes ansikte ersatt Liv Ullmanns i rollen som Elisabet Vogler. Skådespelerskan som efter en föreställning blir helt stum och i filmen vårdas av den unga sjuksköterskan Alma (Bibi Andersson).

Efter Draken-visningen i Göteborg var Alma Pöysti helt tagen, och kände förvirring inför vad hon just beskådat.

– Tur att inte Liv Ullmann var här och kunde se hur det blev, säger hon från scenen.

Känslan sitter i även dagen därpå, när hon reflekterar över sin insats.

– Alltså det var plågsamt att se, på många sätt, och obehagligt. Både i de stunder det fungerade lite bättre och när det bara blev konstigt. Mitt ansikte blev en mask och rollen en förvriden docka – varken Liv Ullmann eller jag, utan liksom något tredje.

Filmen ”Persona” har sina obehagliga stråk redan som det är, menar Alma Pöysti. Nu blev den ännu mer ”twistad”.

– Man fick känslan av att ”nej – spring syster Alma”! Den här dockan kommer att göra dig illa.

Att festivalen valt just "Persona” som föremål för sitt AI-experiment är naturligtvis ingen slump. Filmens idémässiga innehåll kretsar just kring identitet i upplösning, brist på empati och sanna respektive falska uttryck.

– Nu ser det ju ut som att jag har varit på Fårö på 1960-talet och suttit där och rökt med Bibi Andersson. På ett personligt plan var det mycket märkligt att inte ha något som helst fysiskt minne av detta, säger Alma Pöysti och skrattar till.

Själen blir den stora frågan här – eller brist på själ, eftersom maskinen lyckades sudda ut Liv Ullmanns själ

Bildmanipulationen kröp innanför huden på henne. Samtidigt gjorde det henne glad och lättad att ”Another persona” så uppenbart visar att det just nu ”inte går att ersätta skådespelare med maskiner hur som helst.”

– Själen blir den stora frågan här – eller brist på själ, eftersom maskinen lyckades sudda ut Liv Ullmanns själ – vilket var hemskt att se. Samtidigt bevisar det vilken fantastisk skådespelare hon är och vilket mästerverk ”Persona” är. Man saknade den väldigt mycket.

Bergman spelade in filmen under fyra månader på Fårö. För Alma Pöysti handlade det om fyra timmar i ett konferensrum på ett hotell i Helsingfors. Där scannades hennes ansikte i fyra olika situationer, i två olika ljus, ur åtta olika vinklar. Några extra uttryck lades till, sedan fick maskinen ta över arbetet.

– Jag har nog aldrig saknat en regissör eller medspelare mer, säger Alma Pöysti som lyfter fram vad hon kallar ”cellernas tysta kunskap”.

– När jag gör en roll delar jag alla mina celler med den: där finns minnen, känslor. Allt det där irrationella, ologiska, som förvånar en när man reagerar på ett oväntat sätt. Ändå låter man det ske för att väcka rollen till liv.

För henne kan en maskin aldrig åstadkomma något sådant.

– Vad den än gör så har någon tänkt ut det, och då blir det planerat. Medan det som ruckar på det redan uttänkta, på kontrollen, är det som är det verkligt mänskliga.

Hon poängterar att man såklart inte bara ska vara rädd för framtiden.

– Det är helt ok att vara nyfiken på den också, och det finns möjligheter med AI.

Till exempel om hon ska gestalta en elitidrottare, på en nivå långt över vad hon själv kan träna sig till, kan den nya tekniken komma väl till pass, menar hon. Samtidigt känner hon vissa farhågor inför den snabba utvecklingen.

– Jag tror att vi ska vara ganska tacksamma för strejken i Hollywood och att de har satt fingret på de här frågorna. Vi har skäl att vara väldigt på alerten när det gäller detta.

När diskussionen om AI och alternativ intelligens förs, borde vi också prata om EQ, emotionell intelligens och medkänsla. Något vi faktiskt är i skriande behov av både att utforska, utveckla och utöva – för det håller på att bli en allt kallare värld

På ett djupare plan oroar sig den 42-åriga filmstjärnan för vart hela mänskligheten är på väg.

– När diskussionen om AI och alternativ intelligens förs borde vi också prata om EQ, emotionell intelligens och medkänsla. Något vi faktiskt är i skriande behov av att utforska, utveckla och utöva – för det håller på att bli en allt kallare värld, där klyftorna mellan människor vidgas och där ”vi” och ”dom”-tänkandet är utbrett.

Tiktok, Snapchat med flera sociala medier, helt i avsaknad av minne, som inte utkräver något som helst ansvar av utövarna, oroar henne.

– Här främjas liksom bara elakhet och mobbing. En massa unga som hänger på de här plattformarna lär sig att de aldrig behöver ta ansvar för hur de behandlar andra människor, säger Alma Pöysti.

Under måndagens seminariedag ”Another intelligence” fortsatte hon – och andra inbjudna gäster – att diskutera AI-teknik och hur den kan komma att förändra filmvärlden. En av föreläsarna var också Manthia Diawara, filmregissör och professor i film- och litteraturvetenskap vid New York University, som just nu visar sin postkoloniala film ”AI: African Intelligence” i Göteborg. Där utmanar han västerländska idéer om vetenskap och tar hjälp av något så oväntat som senegalesiska anderitualer för att säga något väsentligt om den nya tekniken och dess oberäknelighet.

LÄS MER:Här blir Bergmans klassiker ett verk av en AI

LÄS MER:Tove Jansson – mycket mer än helig Muminmamma

LÄS MER:Suzanne Osten gör Bergman-komedi med Camilla Läckberg

TEXT

Maria Domellöf-Wik

maria.domellof@gp.se