Hynek Pallas: Plötsligt har tv-serierna börjat vurma för finkultur

I streamade serier som ”Mrs & mrs Smith” blir kända konstverk allt oftare en del av handlingen. Kanske blir det snart den enda chansen för publiken att faktiskt få se hur de ser ut, skriver Hynek Pallas.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS

Är det inte…? Jo, men visst är det. Jag hajar till över tavlan med det svartvita svanparet som hänger över öppna spisen i tv-serien ”Mr & mrs Smith”. Inte för att det är ovanligt att se den genomhajpande Hilma af Klints konst lite varstans – i fjol snubblade jag över en grytvante med svanmotivet i Oklahoma. Ändå, att ”Svanen, nr 1” (1915) framhävs i en serie om hemliga agenter på Amazon Prime känns lite udda.

Svanen visar sig lika genomtänkt som allt i ”Mr & mrs Smith”, en nyversion av filmen från 2005 (mest känd för att Brad och Angelina fick ihop det på inspelningen). Serien är en ”Scener ur ett äktenskap” för millennials. Fast kärleksgnabbet och parterapin pågår i ett moln av pang-pang – och samspelar med arkitektur, mode och konst.

ANNONS

Youtubers spottar nu fram klipp om hur ”svanen representerar kvinnlig sexuell energi”. Och man kan riktigt höra hur tv-producenterna myser. Jag med, när jag efter att ha plöjt vinterns serier inser att Hollywood har fått upp ögonen för att genomtänkt konst är en grej.

Att film kallas för den sjunde konstformen beror nämligen inte bara på att filmkonsten följde på de andra

Visst finns det väntade: Om Manhattan-societeten i ”Feud: Capote vs. The swans” inte hade van Goghs på väggarna – inhandlade som tröst till frugan efter otrohet – kunde scenografen lika gärna få sparken. Men när serien ”Culprits” lyfter fram Vasilij Kandinskijs ”Circles in a circle” (1923) har någon tänkt till: tavlans balans mellan motsatta krafter som bildar en enhet speglar intrigen. Och det i ett så kallat kupp-drama – det bästa om en ”sista stöt” sedan filmen ”Heat” (1995).

En central scen i just ”Heat” är för övrigt baserad på Alex Colvilles målning ”Pacific” från 1967. Att film kallas för den sjunde konstformen beror nämligen inte bara på att filmkonsten följde på de andra. Utan för att rörlig bild kan utgöra en syntes av all konst. Som när Salvador Dalí skapade en drömsekvens till Alfred Hitchcocks ”Trollbunden” (1945).

Ändå, trots att tv-dramer utpekats som ”den nya romanen” sedan 1990-talet, undrar jag var finkulturvurmen kommer ifrån. Det är inte lätt att peka på en kulturekonomisk förändring, inte som anledningen till att serier i dag kureras med rar musik. Efter Spotifys ankomst stod skivbolagsanställda utan jobb och band utan inkomst, så nu rotar de i skivbackar för att fylla tv med musik som ska få dig att haja till.

ANNONS

Mina vänner i bandet The Chrysler grämer sig fortfarande över att de nästan fick med en låt i ”Breaking bad”

Tack vare ”Stranger things” blev Kate Bushs ”Running up that hill” från 1985 listetta 2022. Ännu viktigare är detta skyltfönster för okända musiker: mina vänner i bandet The Chrysler grämer sig fortfarande över att de nästan fick med en låt i ”Breaking bad”.

Så gick musik från ljudmatta till något som samspelar med intrig, miljö och personligheter. Samma sak sker nu med konsten. Det är smart när Andy Warhols ”Silver car crash (Double disaster)” från 1963 kommenterar konstmarknad och dödlighet i ”Mr & mrs Smith”. Eller när Edward Hoppers ”A woman in the sun” (1961) leder till en diskussion om hur tavlans ensamma nakna kvinna på samma gång ser ut att vara ensam och ifred.

En orsak till fingertoppskänslan kan vara hur rättighetskrav numera efterlevs. Artificiell intelligens tröskar smidigt igenom rörlig bild efter upphovsrättsbrott, så producenter anlitar konstvetare för att fixa rättigheter. De bästa av dessa har börjat göra samma sak som musikläggarna.

Men när allt nu även kan AI-genereras blir måhända det allra mest äkta, det med hög prislapp, också mer åtråvärt. Och när fler mästerverk snart ligger i schweiziska bankfack än syns på museer – som när en rysk oligark stoppar Warhols och Picassos i ett kassaskåp som han hotar att förstöra om Julian Assange dör i fängelse (New Yorker 9/2) – blir kanske tv-serier på Amazon det enda sättet att uppleva dem.

ANNONS

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Dubbla medborgarskap har blivit illojalt i Tidö-Sverige

LÄS MER:Låt den svenska rasismens offer få sina gatstenar

LÄS MER:Recension: ”Lärarrummet” i regi av Ilker Çatak

Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev

GP:s kulturchef Johan Hilton tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS