Ordet ”illojal” slår Hynek Pallas under resan mot ett andra medborgarskap.
Ordet ”illojal” slår Hynek Pallas under resan mot ett andra medborgarskap. Bild: Jean Schweitzer/Mostphotos

Hynek Pallas: Dubbla medborgarskap har blivit illojalt i Tidö-Sverige

Att ha en flytande nationsidentitet är suspekt i Tidö-avtalets Sverige. Det är att vara illojal. När Hynek Pallas ansöker om ett andra medborgarskap slås han av de risker som ett mellanförskap kan innebära.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS

”Du… finns inte”. Damen på den tjeckiska myndigheten låter inte helt säker. Jag står ju bevisligen framför henne. Dessutom visar jag ett dokument vars många stämplar i den här regionen är ett betydligt starkare argument för att jag faktiskt finns. Stämpel ergo sum – ledmotiv i Centraleuropa alltsedan Habsburg.

Jag borde väl veta bättre än att inleda 100-årsjubiléet av Franz Kafkas död med att ta itu med tjeckisk byråkrati. Särskilt i frågor om min existens. Helt säkert borde jag ha reflekterat en sekund över att arkivet som ska hitta rätt papper ligger ett stenkast från den Pragbro som Josef K, författarens alter ego i romanen ”Processen”, leds över under sin labyrintliknande färd genom rättssystemet.

ANNONS

Men som en påminnelse om att 100 år är en fjärt i universum är situationen gynnsam. Jag sitter med upptakten till en bok och borrar i mina judiska släktingars vardag samma år som Kafka vandrade samma gator och broar. Deras minnen vittnar om flytande liv bortom precist avgränsade kategorier som tysk- eller tjeckisktalande, sionist och assimilationsinriktad, kosherhållande eller inte. De upplevde antisemitism och de anti-tyska stämningar som särskilt drabbade judar när den nya nationen Tjeckoslovakien formades 1918. I november 1920, bara kvarter från Kafkas hem, brände en tjeckisk mobb så när ner den teater där Mozart hade uruppfört Don Giovanni – för att ensemblen var tysk. ”Bort med tyskarna och judarna”, skanderade de och attackerade judiska butiker och hem.

Ändå var släktingarna övertygade och stolta tjeckoslovaker. Just de tog sig ut i tid. Och kunde därför vittna om chocken över att de lika rättigheter judar vunnit en knapp mansålder sedan – så sent som 1867 – hastigt vändes tillbaka. Med Nürnberglagarnas införande i Tyskland 1935 och allt fler flyktingar som söker sig till Prag flammar påståenden om judarnas illojalitet mot nationen upp. När Österrike ”ansluts” till Tyskland blir stämningen hätsk. Högerpartierna skriker att juden hotar tjeckiskt näringsidkande. I breven mina släktingar skriver under flykten från Europa 1939 är fotfästet väck. Vandringen mellan korttidsvisum och kalla handen från säkra hamnar är mer återvändsgränd än labyrint. Vad ska man nu ta sig till med den judiska identitet som har blivit så farlig?

ANNONS

Just ordet ”illojal” slår följe när jag som svensk vandrar mot ett andra medborgarskap.

Seklet senare har inte bara judisk identitet blivit farlig i Sverige. Det handlar inte bara om missriktad aktivism kring Israel som gör att judar hotas som de inte gjort på decennier. Sverigedemokraterna misstänkliggör minoriteter, invandrare och särskilt muslimer. Med Tidöregeringen väcker de den kategoriska syn där det finns olika fack för personer beroende på språk, etnicitet och kultur. Inte en flytande identitet. Den är suspekt. Illojal med Sverige.

Just ordet ”illojal” slår följe när jag som svensk vandrar mot ett andra medborgarskap. Något jag för ett par år sedan betraktade som en ren teknikalitet måste jag nu tänka över som ett eventuellt existentiellt hot när mellanförskap har blivit suspekt. Inte bara här. Det EU-val som hålls till sommaren lär bli en framgångsvåg för den ytterhöger som har samma syn på folk och nation som den tjeckiska mobben hösten 1920.

Jag stoppar ner dokumentet med alla stämplar som bevisar att jag ändå finns. Skänker en tanke till min vän, poeten C, som brottas med skrivandet av sin Kafkabok. När C frågade om min relation till författaren ryckte jag på axlarna – mitt intresse är nermalt av Prags turistindustri som förvandlat även ångestbollen Kafka till kitsch.

Men hon har naturligtvis rätt och jag fel. Franz är ofrånkomligt levande. Han skulle inte ens behöva titta ut genom fönstret för att på pricken fånga vår tid.

ANNONS

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Hundratals hängdes i grenarna på ”Skräckens poppel”

LÄS MER:Låt den svenska rasismens offer få sina gatstenar

LÄS MER:SVT är dåliga på att dölja sin chauvinism

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS