Per Magnus Johansson: Ordens makt gör det lätt att känna sig som en främling

Språket är kärnan i den vår existens. Liksom ord kan vara livsavgörande kan de såra och utesluta. För invandrare blir det särskilt tydligt. Hur stor andel av denna mångfacetterade grupp har fått möjlighet att göra sin stämma hörd; att berätta om sina erfarenheter? Det undrar Per Magnus Johansson.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS

Ett stycke in i andra akten av William Shakespeares (1564-1616) ”Hamlet” kommer prinsen in på scenen med en bok i handen. Polonius, kammarherren, frågar honom: ”Vad läser ni, min prins?” Hamlet svarar honom, ”Ord, ord, ord.” Dessa ord är ihågkomna och ger genklang världen över. De skrevs för mer än 420 år sedan.

En sak har vi lärt oss; människor blir värdiga genom att förbinda sig till den andre i ett samtal. Språket är hjärtpunkten i den mänskliga existensen. Dialogen, förmågan att tillmötesgå och kompromissa, utgör även fundamentet i demokratin. I det öppna samtalet kan samhället utvecklas.

Ord kan resultera i att den andre känner sig utesluten. Ord har kraften att såra och skada. Men ord kan även få till konsekvens att den enskilde känner sig delaktig och blir en del av något som är större än individen. Texter kan skapa magi; de kan förändra våra liv. Denna kunskap är författarna och inte minst poeterna väl förtrogna med. I myllan av ord kan vi leva; ett enda ord kan vara livsavgörande. Orden kan, som den fransk-algeriska författaren Marie Cardinal (1929-2001) skrev, få befriande effekter. Hennes roman ”Les mots pour le dire” (1975) (i svensk översättning 1978; ”Orden som befriar”) visar trovärdigt hur det omsorgsfullt erövrade ordet kan bli en vändpunkt för en människa.

ANNONS

Är ordet invandrare och alla dess olika skepnader på väg att stigmatiseras och förlora sin plats i en symbolisk ordning?

I samtalet mellan läkare och patient, psykolog och klient, lärare och elev, förälder och barn, mellan två älskande liksom mellan makthavare och röstberättigade, är det utslagsgivande huruvida förhållandet mellan att tala och lyssna förblir levandegjort eller upphör. En nyckelfråga som den som talar och/eller skriver återkommande bör ställa sig; finns det förutsättningar för att det som ska uttryckas kan bli mottaget? Har jag ansträngt mig tillräckligt för att göra mig förståelig? Har jag valt rätt sammanhang för att framföra mina tankar? Vad kan jag göra för att upprätta ett meningsbärande samtal och för att mina ord ska bli begripliga och mottagna? På den andra sidan finns motsvarande frågeställning; har jag ansträngt mig för att lyssna till henne eller honom som riktar sig till mig? Har jag försökt att förstå vad den andre vill säga mig?

Det finns olika former av tal. Den franske läkaren och psykoanalytikern Jacques Lacan (1901-1981) utvecklade en teori om vad han kallade ett fullt respektive ett tomt tal. I ett privilegierat ögonblick kan det talade subjektet nå fram till ett tal som inbegriper en sanningsaspekt. I ett annat ögonblick hittar inte den talande fram till det som han eller hon vill uttrycka. Talet går på tomgång och slirar. Personen får inte, ansträngningen till trots, tag i det angelägna.

ANNONS

Vi lever i ett hav av ord. I detta hav försöker vi alla överleva. I en ocean av förstörelse, där enskilda ord har kommit att präglas av en allomfattande negativitet, är det lätt att drabbas av tankehämning och förstelning.

Vem vill i dag bli identifierad med beteckningen invandrare? Är ordet invandrare och alla dess olika skepnader på väg att stigmatiseras och förlora sin plats i en symbolisk ordning?

Är det någon som har lyssnat på dem som utvandrat från sina ursprungsländer, brutit upp från sina hem och välbekanta sammanhang och tagit sig ända hit? Hur stor andel av denna mångfacetterade grupp har fått möjlighet att göra sin stämma hörd; att ingående berätta om sina erfarenheter?

Människans lott är att leva med en okuvlig önskan om att bli erkänd och igenkänd. Detta öde delar vi med alla andra. Det är lätt att känna sig som en förstummad främling i detta land.

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Vi har skapat ett samhälle som drivs av hat

LÄS MER:Jag tror mer på staden än nationalstaten

LÄS MER:Vilket ansvar har vi alla för gängvåldet?

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS