Per Magnus Johansson: Vi har skapat ett samhälle som drivs av hat

Vilka stämmor hörs och vilka röster får plats i dagens samhällsdebatt? Låt oss göra ett försök att sammanfatta några framträdande idéer: Upprepade gånger har vi fått ta del av åsikten att de som inte har ett svenskt levnadssätt borde lämna vårt land. Om någon har fått möjligheten att bosätta sig här så innebär det samtidigt att bandet till den ursprungliga kulturen bör ges upp.

Beslutsfattare skall undersöka om yttranden som kan ses som ”systemhotande” eller ”allvarligt hotar grundläggande svenska demokratiska värden” eller ”den offentliga förvaltningens legitimitet” kan vara ett skäl till att neka eller dra in uppehållstillstånd.

Vi bör förvänta oss ”ett hederligt levnadssätt” av dem som har slagit ned sina bopålar i Svea rike. Medborgarna delas upp i dem som har ett hederligt levnadssätt och i dem som har ett ohederligt sådant.

Vidare skall det byggas fler fängelser och suspekta individer skall lättare kunna avlyssnas. Man måste även kunna döma unga kriminella människor till långa fängelsestraff. Ökade straff, föreställer man sig, skapar ett välfungerande samhälle och medför att den enskilde kan känna sig trygg. Den andre har blivit allt mer ifrågasatt, misstänkliggjord och det saknas förtroende för dem som avviker. Moskéer borde kunna rivas, grundlagen ändras och det skall bli enklare att oåterkalleligen utvisa olämpliga element.

Den så kallade psykiska ohälsan står idag för över hälften av alla längre sjukfall

Det har även blivit tämligen oproblematiskt att förneka sanningshalten i omdömesgilla specialisters analyser av den globala miljöns tillstånd, trots övertygande vetenskapliga bevis för att miljön är hotad.

Vi har också fått lära oss att kulturinstitutionerna inte har en avgörande betydelse för samhällets överlevnad utan bör underkastas företagsekonomiska principer. Det finns mer trängande frågor än huruvida man bör eller inte bör lägga ned en stadsteater eller en dagstidnings kultursida. De olönsamma kulturarbetarnas betydelse är marginell. Kulturen och dess institutioner uppfattas inte längre ha till uppgift att möjliggöra för människosläktet att leva på ett så anständigt och värdigt sätt som möjligt.

I Försäkringskassans rapport från hösten 2023 kan vi läsa att rekordmånga sjukskrivningar sker på grund av stressrelaterade åkommor. Den så kallade psykiska ohälsan står i dag för över hälften av alla längre sjukfall. I genomsnitt är sjukfrånvaron kopplad till psykiatriska diagnoser dessutom längre än vid andra diagnoser, med en genomsnittslängd på 90 dagar, jämfört med 49 dagar för den totala mängden diagnoser.

I första hand tänker den enskilde på sig själv och sina möjligheter

Trots allt tal om trygghet har vi skapat ett samhälle präglat av rädsla och hat; vi har blivit misstänksamma och förmågan att lita på de andra är på väg att försvinna. Vi befinner oss i samhällelig vantrivsel, där var och en försöker att överleva oberoende av den andre. I första hand tänker den enskilde på sig själv och sina möjligheter. Därefter på allt och ingenting. Solidaritet med utsatta människor ter sig i det närmaste som apart. Upplevelsen av social gemenskap är klen. Den enskildes karriär har kommit att bli a och o; bostadskarriären, den ekonomiska karriären, yrkeskarriären och kärlekskarriären.

Vi går mot ett nytt år. Behovet av en värderevolution är överhängande; ett annat sätt att värdera människor, våra uppgifter i livet och vad som är angeläget för den framtid som överskrider den enskilda människans korta stund på jorden. Låt oss göra motstånd och gemensamt påbörja ett hederligt samtal om våra brydsamma utmaningar. Ansvaret för morgondagen är vårt. Det är sent på jorden. Ça suffit.

Läs mer av Per Magnus Johansson i GP Kultur:

LÄS MER:Jag tror mer på staden än nationalstaten

LÄS MER:Vilket ansvar har vi alla för gängvåldet?

LÄS MER:Inget intresserar mig mindre än Andy Warhols sexualitet

Per Magnus Johansson