Alla vet att man blir galen av att bli dumpad. Dumpade människor är oberäkneliga. De börjar odla svamp i toalettrullar, införskaffar parfymer med könsdoft och köper fyra storlekar för små bikiniöverdelar. De sover inte om nätterna och när de går förbi en annons för underjordisk cykelpolo händer det att de, på fullaste allvar, tänker: Detta kanske ändå vore något för mig.
Jag har i regel ett ganska dåligt minne, men jag minns var jag var när jag fick veta att det tagit slut mellan Grimes och Elon Musk. Det vill säga: när världens rikaste man plötsligt och mycket olyckligt sällade sig till den dumpade skaran. Året var 2022 och på Ribersborgs kallbadhus i Malmö, bland vårtgårdar och stjärtskåror, undrade jag om det verkligen var som det påstods i media, att uppbrottet varit ett ”ömsesidigt beslut” som berodde på ”praktiska omständigheter” och deras ”olika livsstilar” och inte, vilket jag var övertygad om, att Grimes inte längre var tänd på Elon.
Det visade sig senare att jag hade haft helt rätt. Eller åtminstone inte helt fel.
Låt oss spola tillbaka tiden till 2019, när den effektivitetsradikale techmiljardären från Pretoria peakade i social status. Trots att Musk redan då uppvisade en del red flags (som att han ville kolonisera Mars och sades ta tiden på sina toalettbesök) så ansågs han ändå vara den gröna omställningens coola pionjär. Att han hade en 17 år yngre, intellektuell indieartist till flickvän gjorde inte saken värre. Tvärtom: Grimes blev hans balla alibi.
Artisten, som egentligen heter Claire Boucher, var nämligen så het en kvinna kunde vara vid tiden för deras relation. En nördig nymf med rymdintresse. En pick me girl innan begreppet myntades och fick alla att störa sig på det. En alternativkulturens motsvarighet till Kim Kardashian, som en reporter beskriver henne i P3 ID.
För att förstå riktigt hur cool Grimes är (eller åtminstone framstod i Musks ögon), måste man ta i beaktande sättet de träffades på. I en musikvideo från 2015 hade indieartisten introducerat det otroligt obskyra och nördiga skämtet ”Rococo’s Basilisk”, som anspelar på den franska arkitekturstilen och ett tankeexperiment om AI.
Några år senare twittrade Musk exakt samma ”skämt”, för att snart upptäcka att han inte var först. Resten är, som det heter, historia.
Hur kom det sig då att en vegansk anti-imperialist föll för världens rikaste man, med uttalade ambitioner att kolonisera Mars? Det är kanske inte helt givet, men det är viktigt att komma ihåg att Elon Musk inte alltid varit en heilande Trump-anhängare. 2015, tre år innan Grimes och Musk blev ”Grusk”, var han en ganska högljudd motståndare till den nuvarande presidenten.
Samma år som de blev ihop kom han ut på Twitter som socialist, om än en väldigt marknadsmässig sådan.
Men någonting hände onekligen mellan det att radiopratare spekulerade om parets ”hot monkey sex” och att de gick skilda vägar. Att Grimes lät sig fotograferas med ”Kommunistiska manifestet” precis efter att uppbrottet offentliggjorts bör inte ses som en slump.
Eller att Musk bara året senare för första gången gick ut med att han hade röstat på en republikansk kandidat i ett specialval i Texas.
Borde Grimes ha stannat kvar i relationen med sitt radikaliserade ex, försökt omvända honom likt huvudkaraktären i den norska serien ”Ida tar ansvar”, som blir ihop med en kille hon misstänker för att vara en incel, och ligger med honom för att förhindra att han begår en skolskjutning?
Självklart inte.
Jag säger bara att det kanske finns ytterligare förklaringar bakom att världens rikaste man går från socialist och fossilindustri-motståndare till att höja högerarmen på Trumps installation några år senare. Förklaringar som varken bygger på hans ketaminkonsumtion eller en önskan om att hämnas sina dagar som tönt.
Som att hans coola anti-imperialistiska nymf-flickvän dumpade honom, exempelvis.
Man kan verkligen bli galen för mindre.
