Visst, grönt är skönt, men blått är flott, och det glöms ofta bort när man pratar oaser, platser att uppehålla sig på.
Det är bakvänt. I alla fall i en hamnstad som Göteborg som inte hade existerat om det inte var för Göta älv. Göteborg som är en trafikhamn och industrihamn och färjehamn och fiskhamn och militärhamn och kanske är det just detta som är problemet, alla samhällsbärande funktioner – det är omöjligt att föreställa sig hamnen som… som… som en ”lusthamn”.
Göteborg har kanske 25, 30 kilometer kaj. Det är som från Kungsgatan till Kungsbacka. Och lägger du till vallgraven och kanalerna och dockorna har du säkert tio till, då hamnar du borta i Åsa. Kajkanter som på traditionellt vis är byggda i granit, furutimmer, betong, asfalt, plåt, tåliga till tusen, fraktfartyg ska kunna lägga till, lossa, lasta. Spår som vittnar om stadens robusta historia.
Men tar du snabbhissen upp till Hotell Drakens takbar, tittar uppströms och nerströms, hur många båtbjässar ser du? Bortsett från Stena-färjorna (som ska flytta senast 2028) finns nästan inga. Tungviktstrafiken ligger förtöjd ute vid älvmynningen och kajerna i innerstaden ligger för fäfot. Sover. Ett märkligt slöseri med stadens mest attraktiva mark.
Men det här dokumentet, det är fullkomligt fullproppat med bra idéer, roliga lösningar. Alla möjliga att applicera på Göteborg.
Hur kan dessa milsvida kajer aktiveras? Detta måste väl kommunledningen ha en plan för, tänker jag och börjar googla ”Göteborg” plus ”blåplan” och ”vattenvägar”, ”kaj på svaj”, ”kajkultur”. Jag får knappt en enda träff. Däremot dyker det upp ett danskt dokument, och det är ju lite typiskt, jag som försöker nyansera mig, inte sjunga Köpenhamns lov varenda gång jag får chansen. Men det här dokumentet, det är fullkomligt fullproppat med bra idéer, roliga lösningar. Alla möjliga att applicera på Göteborg.
Här några av förslagen:
Bryggor, pontoner, promenadstråk i trä som löper så nära vattenytan att du tror du är Jesus vid Galileiska sjön. Marcus Aurelius-maffiga trappor som leder från kajkanten ner i vattnet där du kan sitta och lapa sol, plaska med fötterna. Slipar där du kan dra upp din kajak, undervattenstunnlar (som på Universeum), nedsänkta terrasser där bara en glasvägg skiljer dig och spadet. Vattenlekplatser med kanaler och fördämningar och slussar, plintar som sticker upp ur vattnet som du kan Indiana Jones-hoppa emellan. Flytande scener, flytande soldäck (tänk Gunilla Bandolins i Hammarby sjöstad), flytande parker med solstolar, parasoller, vindskydd, barnbassänger, skuggande pilträd. Vattengardiner som strilar från broar. Skulpturer under vattnet. Undervattensbelysning. Och på vintern har du skridskobanor.
Plus, förstås, badtrappor. Badtrappor i hundratal. Förra sommaren skvalpade en halv miljon människor runt i Köpenhamns hamn och i år vill politikerna se ännu fler, göra samtliga kajer badbara (med undantag för färjelägen). Beslut ska tydligen fattas inom kort.
Göteborg behöver en liknande ”blåplan”. Att mäta vattenkvaliteten i Göta älv är lätt, meddelar kommunala Kretslopp och vatten, och bara efter storm och ösregn är risken för föroreningar stor. Och oavsett vilket, även om det fortsätter att vara förbjudet att bada i centrala staden, borde det inte vara en politisk prioritet att göra något åt de här öde kajerna? Innerstaden saknar grönytor, hävdas det ofta. Men vi har väldigt gott om blått.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Skönhetsoperationen av Järntorgshuset är ett haveri
LÄS MER:Jubileumsbadet är en mental bro mellan fattig och rik
LÄS MER:Låt Hamburg visa vägen till ett vackrare Göteborg
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
