Hamburg och Göteborg.
Det är inte bara namnen som påminner om varandra. Båda byggdes som fästningar, båda som hamnstäder, båda med tegel (Hamburg brunt, Göteborg gult), båda har lagts i ruiner (Hamburg av bombande allierade, Göteborg av bombade politiker) men lappats och lagats, nytt krockar hej vilt med gammalt, och i dag är det hamnområdena som är i fokus, som ska förvandlas till blandstad, utan att fullständigt förgöra den marina historien.
Det är en exploatering som Hamburg hittills lyckats enastående väl med. Bättre än någon annan stad jag besökt. Det slår mig när jag promenerar i horisontalregnet (vädret är också mycket göteborgskt) på kajstråket, nerför Elbpromenade, som egentligen är ett åtta meter högt översvämningsskydd, en vall mot lynniga Elbefloden, designat av Zaha Hadid, där du kan sitta i de välvda amfiteatertrapporna och blicka ut över detta 157 hektar stora spektakel (Frihamnen i Göteborg är runt 20 hektar), två miljoner kvadratmeter, en blandning av bostäder, butiker, restauranger och kontor som började byggas 2003 och som när allt är klart 2025 kommer ha kostat cirka 100 miljarder kronor.
Mycket av attraktionskraften ligger förstås i arkitekturen. 2017 invigdes Elbphilharmonie, det nya konserthuset av Herzog de Meuron, en ikonbyggnad i klass med Sydney opera house, även den byggd långt ute på en pirspets. Men mer än något annat är det vattnet som drar. Det öppna älvrummet. Möjligheten att befinna sig halvvägs ute till sjöss och ändå omfamnad av hus. Vinden i håret, speglingarna i kanalerna och på fasaderna (soligare dagar), fritidsbåtar som kryssar mellan containerfartyg och bogserbåtar, kanotister som paddlar förbi, en flock majestätiska svanar. En känsla av frihet som aldrig kan erbjudas på slutna gårdar med gräsmatta och klotgrill.
Detta har Hamburg förstått. Ingenstans ser jag vattenvägar eller båtdockor som fyllts igen
Med andra ord, mycket mer attraktivt än så här blir det inte. Mäklare pratar om lägetlägetläget, men ännu mer inkomstbringande är vattnetvattnetvattnet. Att dra en kanal eller två eller tre genom ett nyanlagt bostadsområde kan låta saltat, men frågan är om det inte betalar sig på sikt. ”Just add water”, som det står på tepåsarna.
Detta har Hamburg förstått. Ingenstans ser jag vattenvägar eller båtdockor som fyllts igen. Jag stannar på gamla gjutjärnsbroar, blickar ner för kilometerlånga kanaler. Spektakulära bostads- och kontorshus flankerar. Och jag tänker på Skeppsbron i Göteborg – hur är det överhuvudtaget möjligt att denna supercentrala kaj fortfarande står obebyggd, efter flera decenniers planerande? Och på Frihamnen – enligt den liggande planen ska en av de tre fartygsbassängerna nu fyllas igen, ”för att möjliggöra mer byggbar mark”. En idé som förstås borde stoppas omedelbart.
Göran Johansson hade helt rätt när han propagerade för att blottlägga kanalerna i Västra och Östra hamngatan. Med vatten och korsande spänger skulle detta stadsrum kunna bli ett av Sveriges vackraste, ett centrum där vi alla skulle vilja uppehålla oss. Och – om man får önska sig något så här i juletider – när grävskoporna ändå är på plats, förläng kanalen i Östra hamngatan hela vägen upp till Götaplatsen. Jag är helt säker på att det skulle löna sig.
Låt Hamburg visa vägen.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Varför är vi inte bättre på att bygga stad?
LÄS MER:Låt göteborgarna få bada i älven
LÄS MER:Göteborg måste sluta fjäska för karriäristerna
Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev
GP:s kulturchef Johan Hilton tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
