I en av Hemingways roligaste böcker vacklar han runt i Paris och gör allt, vad som helst, för en bok. Han lånar ut pengar till en heroinist för att han skriver vackra dikter, lämnar sin bebis ensam hemma för att sitta i en bar och skriva, flirtar med kvinnan som driver bokaffären för att få tag i manuskript. Han älskar böcker, men de är ju så dyra!
Ungefär den här bilden målar de sex kulturcheferna upp av samtida svenska barn när de publicerar en ovanlig gemensam debattartikel om de ungas läsande. Det saknas skolbibliotek, berättar de. Böcker måste bli mer tillgängligt, måste delas ut i klassrummen. Som att barnen var trånande, fattiga poeter och att allt som höll dem från litteraturen var ekonomi.
Är det så? Är inte böcker i själva verket lättare att få tag i än någonsin? Finns inte massor av nedskriven fakta och fiktion – inklusive den Hemingway-roman jag nämnde där uppe – som gratis pdf? Är inte rätt stor del av världslitteraturen en googling bort, för fan?
Visst, lite hjälp att hitta just den författaren skadar inte, bibliotekarier är väl jättebra. Men ska vi vara ärliga har inte läskrisen alls med resurser att göra, utan med konkurrens.
Att människor (barn, och vuxna) plöjde pockets på stranden förr om skolloven var inte för att de hade sådana höga, vackra bildningsideal, utan för att de inte hade så många alternativ. Att mina barn klockan sju imorse tjatade om att läsa Narnia är inte för att de är hårt drillade av lästvång, utan för att de, till skillnad från de flesta barn i deras åldrar, inte har en iPad och aldrig använt Youtube. De som fortfarande läser gör det inte för att de har råd med fler böcker, utan för att läsning i deras värld fortfarande är en ganska fet kick.
Som att barn, även i socioekonomiskt utsatta områden, inte fick tillräcklig tillgång till skärmar. Haha!
Nä, det utrotningshotade läsandet är inte bara en fråga om pengar eller pedagogik. Även vi som har som jobbar med att skriva och läsa vet hur det är att bli distraherad av teknik. Även vi som haft en iPhone mer än halva våra liv har i dag skolbarn, att låtsas inte se sambanden är antingen fegt eller fåfängt. Alla vet det: ska man läsa på riktigt behöver alternativen begränsas kraftigt eller tas bort helt.
Med boktvång och bibblor går det säkert att få upp läsandet så att barna iallafall kan läsa en instruktionsbok när de går ut grundskolan. För de som hjälps av det kan nog läsandet bli som högstadiekemin eller orienteringen på gympan är för mig – något jag minns vagt men knappast utövar. För att plåga sig igenom en roman i klassrummet är inte samma sak som att läsa alla tjugofyra band av Sagan om Drakens återkomst på ett jullov, eller klämma ett par Britta och Silver på en eftermiddag, som faktiskt även vi 90-talister gjorde när vi var barn.
Det senaste decenniet har hela den etablerade vuxenvärlden varit oerhört teknikvänlig. Digitaliseringen är en demokratifråga, har man sagt, och precis samma argument som nu används för bokinköp användes nyss för att öka skärmtätheten i skolorna. (Som att barn, även i socioekonomiskt utsatta områden, inte fick tillräcklig tillgång till skärmar. Haha!) Skolverket kräver alltjämt “digitala verktyg” i förskolor, kultursidorna recenserar spel och ingen vill höja det mossiga, siewertöholmska fingret för att påpeka att även barns tid är begränsad, att all energi som riktas till spel tas någon annanstans ifrån.
Ska kulturcheferna vara för läsande på riktigt, måste de våga bli teknikfientliga.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Sex kulturchefer i upprop mot läskrisen: Här är våra tre krav
LÄS MER:Skolbibliotekariens dagbok – så ser Sofia Larssons vecka ut
LÄS MER:Är Elon Musk resultatet av systematisk barnaga?
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
