Anna Björklund: Är Elon Musk resultatet av systematisk barnaga?

Elon Musks uppväxt präglades av våld, lurande lejon och överlevnad. Ändå har han skapat alla mjukisars favoritbil: Teslan. Anna Björklund läser om en man som lyckas stå på båda sidor av kulturkriget.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

“Generation Wuss”, kallade författaren Bret Easton Ellis dem för snart 10 år sedan, på plattformen som då hette Twitter. Wuss är amerikansk 70-talsslang med oklar etymologi som betyder mes, och de i mesgenerationen är de som blev så daltade med av sina helikopterföräldrar att de utvecklade överkänslighet mot världen, menade Ellis.

Jag tänker på dem, mesarna, redan på första sidan i Walter Isaacsons jättejättetjocka biografi över Elon Musk. Elons kunder och marknader är just unga, moderna människor i Europa och USA, men han är inte en av oss. Twitter-användare och Tesla-köpare är miljömedvetna storstadsbor och kulturell medelklass, och det är just sådana som oss som han hela tiden hamnar i bråk med.

ANNONS

För Elon Musk är ingen wuss och han har heller inte varit det minsta daltad med, lär jag mig. Han är från Sydafrika, uppvuxen med det som mesar hade kallat för oerhörd psykisk och fysisk misshandel. Isaacsons bok beskriver hans uppväxt som en skräckinjagande blandning av auktoritär disciplin, fruktansvärd oförutsägbarhet och total ensamhet. Och så massor av våld, såklart. När Elons ansikte blir så sönderslaget att han behöver flera plastikoperationer för att rädda näsan så ställer hans pappa sig på förövarens sida.

Musks risktagande verkar alltså inte alls vara en jakt på belöningar, såsom ekonomer och de flesta vettiga människor brukar tro.

Elon Musk är född på 70-talet men vilket århundrade känns ibland oklart, pojken som skyddar sig från lejonattacker med ett litet salongsgevär framstår som någon ur en hårdkokt gammalvästern. Allt handlar om överlevnad och rörelse, även när han blivit äldre. Förutom saker att meka, mixtra och spränga med, verkar Musk väldigt ointresserad av det materiella. Samtidigt som han är världens rikaste man bor han i en barack med sin dåvarande flickvän Grimes och lever på vad hon beskriver som existensminimum.

Musks risktagande verkar alltså inte alls vara en jakt på belöningar, såsom ekonomer och de flesta vettiga människor brukar tro, och jag börjar undra om risktagande någonsin är det? På samma sätt som wuss-generationen verkar byggd för trygga rum, nolltillväxt och stillasittande så verkar hans ständiga rörelse fungera som ett sätt att hela tiden återvända till sina barndomstrauman och den fysiska upplevelsen av att allting står på spel.

ANNONS

Är det så människor funkar, undrar jag? Elon Musk är inte en samtida figur, han påminner mer om uppfinnarna och erövrarna i historieböckerna, de som säkert också gick i skolor med piskstraff och skickades på läger där barnen fick slåss om maten. Stämmer det, att det som bara nästan dödar stärker? Är de av kapitalismen drivna framstegen som gjorts de senaste, hm, 200 åren, biverkningar av just sådana chocker? Alla de farliga experimenten, det frenetiska byggandet och krigandet, är de den psykologiska effekt som kommer av risiga pappor, våldsam mobbing och systematisk barnaga?

Han säger att han kan “stänga av” sin empati.

“Jag är helt enkelt programmerad för krig”, som Musk själv uttryckte det, när han besegrat den svenska spelbyggaren Felix af Ekenstam i hans eget strategispel Polytopia. Bilden som Isaacson målar är den av någon vars framgångsfaktor – x-faktor, om du vill – skulle vara fullständig hänsynslöshet. Han säger att han kan “stänga av” sin empati.

Det påminner också om vad som brukar kallas the mad dog narrative, att sprida ut att man är en aggressiv, oberäknelig dåre för att göra sina motståndare defensiva. En strategi som är poppis på fängelser och väpnade konflikter. Den passar också perfekt för det årtionde av kulturkrig då de som pekat ut medvetna millennials som mesar har blivit hjältar bland andra män.

ANNONS

LÄS MER:Elon Musk normaliserar judehat

LÄS MER:Ja Ann Heberlein, man får sända busringningar

LÄS MER:Svampplockning är naturens nätkasino och jag är fast

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS