För några månader sedan skulle jag gå hem från spårvagnen. Klockan var runt ett på natten och efter ett tag märkte jag att jag var förföljd. Killen i fråga var stupfull och inte direkt någon muskelknutte. Ärligt talat tror jag att jag hade klått honom vid en duell.
Men jag blev såklart rädd ändå, och ringde min sambo för att avstyra paniken. Förbereda honom på att kuta ut i kallingarna om det fulla åbäket mot förmodan skulle löpa ikapp mig. Det hände inte, som tur var.
Ett annat minne: Natten till min tjugonde födelsedag ligger jag och sover i min dåvarande killes studentrum. Telefonen ringer, jag svarar i tron om att något hemskt har hänt. Mannen på andra sidan linjen, för mig helt okänd, säger att jag måste göra som han säger annars ska han göra mitt liv till ett helvete. Han har kollat upp mig på nätet och vet att det är min födelsedag.
Några dagar senare ringer han igen, sedan aldrig mer. Jag vet fortfarande inte vad han ville, men har under åren samlat på mig ett par kvalificerade gissningar.
På kultursidorna har det många gånger skrivits om ångesten över att åldras
Fråga valfri kvinna på stan, och du kommer få höra liknande berättelser. Min ärliga övertygelse är att det någon gång i tiden satt en handfull bittra män kring ett mötesbord och klubbade igenom att trakasserier och sexuella ofredanden skulle ingå i upplevelsen av att vara ung kvinna. En oönskad hand på låret, att bli catcalled sent på kvällen av ett hockeylag eller få ett sms från okänt nummer med något som stirrar en i nyllet.
Ett stånd.
Ja, man skulle väl kunna säga att jag blev cynisk, någonstans mellan dickpicsen och det rosa överfallslarmet min mamma gav mig för att det kändes nödvändigt. Så tror jag att många kvinnor känner, i varierande grad. Att känslan av frihet är villkorad. Att man helst inte går ensam genom en sovande stad. Att man i så fall har nycklarna i handen, redo att klösa ögonen ur någon.
Därför har en lätt förbjuden tanke slagit rot i mig: fan, vad skönt det ska bli att bli gammal.
På kultursidorna har det många gånger skrivits om ångesten över att åldras. Våndan det innebär att se sitt erotiska kapital minska i realtid, med varje ny rynka och cellulit. Och visst, jag kanske inte längtar efter att steloperera höften och tappa tänderna (som min tandläkare sa skulle hända om jag inte började med tandtråd) (det har jag inte gjort). Jag menar bara att tanken på att smälta in bland tegelfasaderna och bli lite mer osynlig ibland känns, tja, befriande.
Att bli ”oknullbar”, så brukar det kvinnliga åldrandet beskrivas i Flashbacktrådar och mobbiga kommentarsfält. Personligen har jag tänkt på begreppet med viss mått av lättnad
Det var därför jag reagerade med en blandning av fascination och fasa när jag läste om 69-åriga Kris Jenners nya fejs. Tack vare en kirurg med potentiellt övernaturliga krafter har hon betalat sig till ett ansikte slätare än en prepubertal truppgymnast. För motsvarande en tvåa inom Vallgraven har hon stramat åt slapp hud, eliminerat rynkor och ökat definitionen av käklinjen och nu lyckats förverkliga alla mammors innersta önskan: att förväxlas med sin 40 år yngre dotter.
I Sydsvenskan skriver Maria G Francke att hon hatar Kris Jenners nya ansikte, och undrar om det gör henne till en dålig feminist. Kanske enligt Timbros definition och riktlinjer, men i min värld är det något ganska sjukt med att kvinnor i pensionsåldern betalar miljoner för att se ut som en vandrande fertilitetskampanj. Att så många lägger sig under kniven för att leva upp till nya, Kris Jenner-definierade utseendeideal är ett feministiskt misslyckande. Oavsett vad man anser om varje människas rätt att göra vad hon vill med sin kropp.
Att bli ”oknullbar”, så brukar det kvinnliga åldrandet beskrivas i Flashbacktrådar och mobbiga kommentarsfält. Personligen har jag tänkt på begreppet med viss mått av lättnad. Efter x antal år av shapewear och för tajta jeans är det kanske inte helt fel att bli betraktad som något annat än ett stycke kött när man går genom stan på kvällen.
Men vi är sannerligen olika, vi människor. Vissa av oss drömmer om hängande bröst och en lite mindre ängslig inställning till gymnasiekillar i grupp. Andra ser fram emot att fira sin 70-årsdag iförd looken benskör nymf.
Länge leve kvinnokampen. Ärad vare Kris Jenners plastikkirurg.
