Nina Morby: Jag finner ett perverst nöje i att hyscha åt folk

De svindyra lugna kupéerna på tågen visar hur tystnaden har blivit en lyxvara. Men det måste finnas en plats där man slipper höra folk prata om sin IBS, skriver Nina Morby.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS

Att tystnaden har blivit en klassfråga gör mig ledsen av flera anledningar: Jag är nybliven frilansare i en lågkonjunktur, min favoritaktivitet som liten var att ”vila munnen” och jag finner, tyvärr, ett perverst nöje i att hyscha åt folk som andas en enda decibel över gravstandard när de befinner sig i tågens tysta kupéer.

Ett nöje som varit helt gratis fram tills dess att SJ nyligen såg vinstpotentialen i de introvertas, utbrändas och andra tysthetsidkares behov av stillhet. I deras nya reseklass ”2 klass lugn” säljer de excesserna låg samtalsvolym och krav på att mobiler ska vara satta på ljudlöst. Priset varierar, men på flera av de resor jag kollar på inför denna text ligger tillägget på 1000 magstarka kronor.

ANNONS

Utvecklingen är talande: tystnaden har blivit en lyxvara. Det är egentligen inte konstigt, med tanke på hur sällsynt den är. Enligt Europeiska miljöbyråns rapport från 2016 kan endast 18 procent av kontinentens yta betraktas som tyst. Samtidigt som ”Silent retreat” — ett slags tysta leken i sommarkollo-miljö — blivit ett populärt resmål för trendkänsliga holistiker i harembyxor, pågår en ständig och inte så tyst krigföring mot de som ogillar tjattrandet. Vi minns alla när Zara Larsson kom ut som ”prata på bion”-aktivist och Expressens kulturchef Victor Malm följde med ett resonemang om att det ”går en rak linje från att få panik över popcornsmask till att vilja inrätta grindstäder” (Expressen 7/2).

Ergo: Vi tysta är inte bara party poopers, utan även nazister.

Jag säger inte att jag vill förbjuda pratandet, prasslandet och oljuden. Åtminstone inte helt och överallt

Men är det så fel att, för att prata med Alice Teodorescu, vilja mutea någon som en jävla diktator ibland? Väsa ett dogmatiskt ”schhhhhh” när en gen z scrollar Tiktok utan hörlurar? Stirra surt på tjejen som hänger sig åt en påse minimorötter i tysta läsesalen? Ge pekfingret åt konsultjäveln som lyssnar på telefonkonferensen GENOM HÖGTALARNA?

Jag säger inte att jag vill förbjuda pratandet, prasslandet och oljuden. Åtminstone inte helt och överallt. Total ljudlöshet är nämligen inte heller bra, läser jag. Det längsta som någon klarat att befinna sig i världens tystaste rum, beläget på Orfield Laboratory i Minnesota, är 45 minuter, men många börjar hallucinera långt tidigare än så. När Vice-reportern Katrine Krøjby gick in i ett motsvarande rum dröjde det inte länge innan hon kände galenskapen gro. För att slippa höra ljudet av sitt eget blod började hon prata med sig själv, men kunde inte undgå lätet av att vrida på huvudet: ”som att någon krossade en chipspåse”.

ANNONS

Tack, men då föredrar jag minimorötterna.

Det känns bara som att något fundamentalt gått förlorat när tystnaden är något man måste betala för

Men det måste väl ändå finnas något mellan extrempunkterna, mellan Rammstein på Ullevi och noise cancelling-hörlurar för 3000 pix, mellan Nordstan en lördagseftermiddag och en stålullsvadderad bunker på Åstol, mellan att lyssna på när medresenärer pratar om sin IBS och att behöva sälja sin njure för att få slippa göra det?

Det känns bara som att något fundamentalt gått förlorat när tystnaden är något man måste betala för. Som att moderniteten, techbolagen, Elon Musk och fan och hans moster vann över oss alla när de gjorde tigandet till guldtackor att håva in i sina egna bolag. Varför SJ sällar sig till dessa dårar förstår jag för mitt liv inte. (Eller okej, jag har en kvalificerad gissning: Alla SJ-anställda älskar att prata, baserat på hur mycket onödigt dravel som basuneras ut genom högtalarna under varje tågresa.)

Det enda jag ber om är att kunna höra mina tankar utan att det ska kosta ett halvt krönikearvode (eller förvisas till en 4H-gård med 58 hippies i lotusställning). I så fall är jag beredd att förlåta SJ för alla signalfel, inställda avgångar och förseningar tills nästa blodmåne, eller tills Elon Musk kommer på ett sätt att mutea alla som en jävla diktator. Namaste.

ANNONS

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Smala kroppsaktivister gör rörelsen uddlös

LÄS MER:Romantiskt och plågsamt under parens bröllopsresa

LÄS MER:Det finns inget romantiskt i att killen ska ta notan

Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev

GP:s kulturrchef Johan Hilton tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS