“On est avec vous”. Vi är med dig, ropar kvinnorna som samlats utanför rättssalen i Vauclauses domstol. Gisèle Pelicot, en oansenlig kvinna i sjuttioårsåldern med prydlig page, går försiktigt genom den applåderande publiken. En man från folksamlingen överlämnar en enorm, rosa blombukett. En ovanlig present inför en våldtäktsrättegång, men fallet är allt annat än vanligt.
För drygt en månad sedan inleddes rättegången för det som kallas “Mazan-fallet” i Frankrike, uppkallat efter den kommun där brotten begicks. Gisèle Pélicots ex-make Dominique Pélicot och ytterligare 50 män står åtalade för våldtäkt.
Historien är svår att ta in. Under nästan ett decennium drogade ex-maken Dominique ner sin fru och bjöd in främmande män att våldta henne. Allt filmades. Det hela uppdagades av en slump efter att Dominique Pélicot gripits för att ha begått ett annat sexualbrott. I samband med detta fann polisen de filmade övergreppen.
Genom att öppna upp rättsprocessen för offentligheten visar Gisèle Pélicot var skammen ska ligga
Den månadslånga rättsprocessen, som förväntas pågå fram till mitten av december, hålls öppen på begäran av Gisèle Pélicot. Anledningen förklarade hon själv i domstolen: “Skammen är inte vår, den är deras. (...) Jag uttrycker framför allt min vilja och beslutsamhet att förändra detta samhälle”.
Och fallet håller redan på att förändra det franska samhället. Genom att öppna upp rättsprocessen för offentligheten visar Gisèle Pélicot var skammen ska ligga. Extra tydligt blir det när hon går genom den applåderande folkmassan, medan de åtalade männen gömmer sig i ett hörn bakom munskydd, solglasögon, kepsar, bandanas och huvtröjor.
Men fallet har också kommit att väcka en politisk debatt om samtyckeslagstiftning – en fråga som under de senaste åren även bubblat i den franska kulturen, både genom debatten kring den sexualsbrottsåtalade skådespelaren Gérard Depardieu och i flera uppmärksammade litterära verk (GP 24/9).
För nästan exakt ett år sedan lade den gröna senatorn Mélanie Vogel fram ett förslag om en samtyckeslag. Den dåvarande justitieministern Éric Dupond-Moretti avvisade förslaget med motiveringen att vi måste vara försiktiga så att kampen mot sexuellt våld “inte leder till något värre än vad vi har idag”.
Några månader senare förhandlade Frankrike, tillsammans med andra länder i ministerrådet, däribland Tyskland och Ungern, bort stycket om en samtyckesbaserad våldtäktsdefinition i EU:s direktiv om bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i nära relationer. Lagpaketet röstades igenom, men kravet på samtycke uteblev.
Lika snabbt som den franska regeringen kan ändra sig, kan det falla
Med det i åtanke var det inte förvånande att domaren, drygt två veckor in i rättegången, frågade Gisèle Pelicot om hon “hade samtyckt till någon av dessa partners?”. En märkbart irriterad Pélicot svarade att "ordvalet ‘partner’ chockar mig djupt (...) Återigen, i det tillstånd jag var i, var jag inte kapabel att svara, jag var i koma”.
En fråga som kanske inte hade ställts med en annan lagstiftning.
Men nu kan något vara på väg att förändras i Frankrike – och det tack vare Gisèle Pélicots beslut att hålla rättegången öppen.
I Mazan-fallet utnyttjar nämligen flera av de åtalade männen bristen på samtyckeskrav. Försvaret bygger på att de erkänner handlingen, men nekar uppsåt. De hävdar helt enkelt att de inte visste om den nerdrogade kvinnan hade samtyckt – något som senatorn Mélanie Vogel menar “visar konsekvenserna av detta kryphål".
Och ilskan över detta kryphål har påverkat politiken. För som en följd har nu den nya konservativa regeringens justitieministern, Didier Migaud, ändrat regeringens ståndpunkt. Nyligen uttryckte Migaud i en intervju sitt stöd för att införa samtycke i den franska strafflagen.
Om en samtyckesbaserad lagstiftning kommer att gå igenom går inte att säga. Lika snabbt som den franska regeringen kan ändra sig, kan det falla. Men om lagen skulle införas är det inte regeringens förtjänst – det är i stället tack vare en oansenlig kvinna i sjuttioårsåldern med prydlig page.
Läs mer i GP Kultur:
