Halle Bailey spelar huvudrollen i ”The little mermaid” och ifrågsattes av nostalgirasistiska Disneyfans.
Halle Bailey spelar huvudrollen i ”The little mermaid” och ifrågsattes av nostalgirasistiska Disneyfans. Bild: Alberto Pezzali

Därför kan AI bli lösningen på det identitetspolitiska tjafset

Vi är bara några år från att ladda upp vår världsbild och dna-preferenser i vårt Netflixkonto. För den puritanska publiken är AI rena drömmen, skriver Hynek Pallas.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Ubergig och plastikkirurgi. Så sammanfattas strejkens Hollywood när The New Yorker tar temperaturen på filmindustrin månaden efter det att skådespelarna gjort gemensam sak med manusförfattarskrået (30/8). Folk längst ner i näringskedjan, han som spelar ”kille i matkö” – eller ”bortskämd kulturelit rädd för att förlora sina privilegier”, för att tala med Norrköpings-moderaten Sophia Jarl – kör rika kollegor som passar på att fixa byst och käklinje.

Den unika strejken (förra gången var så länge sen att Ronald Reagan då ledde skådespelarfacket) har ändå försvunnit lite från radarn. Braksuccén för Barbenheimer har väl vaggat fram en falsk trygghet. Men på Venedigfestivalen lyste skådisarna med sin frånvaro, och filmer skjuts på framtiden. Att vinnaren ser ut att bli Netflix – som har färdiga produkter att leverera samtidigt som just strömningstjänsternas förändring av filmens ekonomiska modell hotar industrin – kommer ge Hollywood rynkor som blir svåra att operera bort.

ANNONS

Mest strejkfokus har legat på artificiell intelligens. Men som journalisten Maureen Ryan visar i ”Burn it down”, årets bokuppgörelse med drömfabriken, handlar även det om ekonomisk oro i en bransch där flammorna nu slickar medelklassens fötter. Mindre krut har lagts på hur författares och skådespelares rädsla för att ersättas av ettor och nollor hänger ihop med en till synes annan debatt som exploderade under sommaren.

Att Helen Mirren, som inte är jude, spelar den israeliska premiärministern Golda Meir i filmen ”Golda” och Bradley Cooper, dito nix-jude, bär näsprotes i rollen som tonsättaren Leonard Bernstein i ”Maestro” har nämligen väckt vrede. Att nio av tio Twitterstormare inte vet vem Meir var eller skulle kunna peka ut Bernsteins nos i ett blindtest spelar mindre roll. Det går rätt in i en mångårig debatt om autenticitet – vem får skriva eller spela vem?

I tuffare Hollywoodkonkurrens kommer identitet att bli ett ännu viktigare varumärke

Att bråken ibland är projektionsyta för rasism invirad i snuttefiltnostalgi – fel hudfärg på en sjöjungfru, verkligen? – betyder inte att det saknas poänger. Jag skrev nyligen om utvecklingen för amerikansk ursprungsbefolkning, som i dag syns i en bred variation av berättelser och roller (GP 1/8). Samtidigt finns orosmoln för en dogmatisk linje. Inuiter spelade redan i Robert Flahertys dokumentär ”Nanook, köldens son” (1922) den roll som förväntades av inuiter.

ANNONS

Den risk som följer av synen på konstnären som knuten till gruppidentitet är att man missar vad gestaltning handlar om. Som The Economist skrev om ”Golda” (18/8): ”Mirrens karaktär handskas med beslut som innebär soldaters liv och död, en tyngd få människor oavsett ras eller ursprung har behövt bära – ingen av dem skådespelare”. (Vän av ordning påpekar att Reagan och Volodomyr Zelenskyj är undantag som bekräftar regeln.)

Rädslan för AI kommer inte sätta p för autenticitetstjafs. Tvärtom: i tuffare Hollywoodkonkurrens kommer identitet att bli ett ännu viktigare varumärke.

Men frågan är om det inte redan är en förlorad strid. Både för den kreatörsfientliga utvecklingen i kulturen överallt – snart kör Norrköpings symfoniorkester Uber i pauserna – liksom för den puritanska publiken är ju AI en perfekt lösning. Besökare på virtuella konserter (tack Spotify) och museer – noll hyra – knappar in sin trygga rum-kod och slipper tavlor på Karl XII, menskonst eller folk av fel nyans. Och inom några år laddar du upp dina dna-preferenser och din världsbild i Netflix-kontot: Kleopatra blir vit som snö, Barbie bryter kroppsnormen och Israel förlorar Jom kippur-kriget.

Bonus: Ingen kommer plastikoperera sig. Eller strejka.

Läs mer i GP Kultur:

ANNONS

LÄS MER:Hyckleri att ta emot Leninpriset

LÄS MER:Barbaren från Kreml har fått som han vill

LÄS MER:Liberalerna legitimerar den växande rasismen

Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev

GP:s kulturchef Johan Hilton tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS