Transpersoners rättigheter är inget hot mot samhället

Agnes Wold har fel – transpersoners rättigheter är inget hot. Det menar GP:s Maria Hymna Ramnehill som reagerar på Wolds debattartikel i Expressen nyligen.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS

Transpersoner har länge anklagats för att bära med sig könets undergång. 1990 oroade sig filosofen Jean Baudrillard i ”La Transparence du mal” för att transsexuella leker könsskillnad utan att tro på den. När debattörer i dag oroar sig för att lagförslaget om att förenkla bytet av juridiskt kön leder till att vi avskaffar män och kvinnor som kategorier, är det ingen nyhet.

Ständigt framställs rättigheter för transpersoner som ett hot. Transkvinnor anses hota kvinnors säkerhet i omklädningsrum och fängelser när Agnes Wold skriver om förslaget i Expressen. Transmän anses vara ett hot både mot sin egen ”kvinnlighet” och mot kvinnors själva existens.

ANNONS

I en ledartext i GP fyller Anna-Karin Wyndhamn i och menar att lagändringen skulle försvåra jämställdhetsarbetet. Att avskaffa ordet kvinna gynnar inte jämställdheten, skriver Wyndhamn som menar att lagen skulle förändra samhällets definition av kön och göra det helt frikopplat från biologin.

Problemet är att den fruktade förändringen redan har hänt. Biologin frikopplades inte från juridiskt kön när tvångssteriliseringen av transpersoner avskaffades 2013. Den frikopplades inte heller när könskorrigerande operationer slutade vara obligatoriska. Biologin frikopplades inte ens med införandet av en lag för att reglera transpersoners byte av juridiskt kön 1972.

Om jämställdhet definieras som lika villkor, rättigheter och skyldigheter mellan män och kvinnor, utmanas definitionen när en växande andel människor inte enkelt låter sig sorteras in i endera kategori.

Kön som socialt fenomen har aldrig varit helt och hållet kopplat till biologin. Jesper Ahlin Marceta gjorde en strålande analys av Wolds argument på den här sidan. Han visar att Wold inte håller isär skilda kategorier när hon blandar juridiska, biologiska och sociala aspekter av kön. Lagstiftning om kön är som Ahlin Marceta påpekar aldrig något opolitiskt eller neutralt.

Däremot har juridiskt kön alltid varit ett sätt att kontrollera kvinnors fertilitet och reproduktion. Den enda konsekvensen av att basera juridiskt kön på självdefinition, är att det juridiska anpassas något bättre till hur kön redan fungerar socialt, samhälleligt och kroppsligt.

Om jämställdhet definieras som lika villkor, rättigheter och skyldigheter mellan män och kvinnor, utmanas definitionen när en växande andel människor inte enkelt låter sig sorteras in i endera kategori. Lösningen borde inte vara att rita om människorna efter lagen, utan tvärtom forma lagen efter människorna. Annars finns risken att jämställdheten börjar motarbetar sig själv. Verkligheten, inte kartan, måste få styra.

ANNONS

Inte ens det biologiska könet är så stabilt som vi kanske tror. Den spanske filosofen Paul B. Preciado visar i boken ”Testo junkie” hur formbar kroppen är, under ständig transformation från pubertet till ålderdom. Med allt från rakhyvlar, träningsprogram och dieter till p-piller, viagra och kirurger skapar vi alla i dag våra kroppar till kön, cispersoner, transpersoner och alla andra.

Låt oss få bli de mångdimensionella människor vi alla är och slippa reduceras till en föreställning om vår reproduktiva förmåga.

Kanske är det då dags att avskaffa denna patriarkala rest som är juridiskt kön? Kanske låser det bara fast oss vid en ojämlikhet som de flesta ändå är överens om att vi vill avskaffa. Låt oss få bli de mångdimensionella människor vi alla är och slippa reduceras till en föreställning om vår reproduktiva förmåga. Låt tvåkönsmodellen bli en privat fråga för de heterosexuella.

Redan 1949 oroade sig Simone de Beauvoirs samtid för att kvinnor var på väg att försvinna. I ”Det andra könet” lugnande hon sin samtid med att det bara var att se sig omkring, naturligtvis fanns kvinnor i Frankrike 1949: ”Kanske är dessa skillnader ytliga, kanske är de dömda att försvinna. Säkert är alltjämt att de existerar.”

Likadant är det i Sverige i dag– vi är överallt, det är bara att ta en promenad på Avenyn och titta. I dag ser vi kanske allt fler som inte enkelt låter sig sorteras. Jag ser inte det som ett hot utan som en frihet. Tvåkönsmodellen verkar ännu inte vara i fara. Men vi gör vårt bästa.

ANNONS

Fler texter på GP Kultur:

LÄS MER:Krossa spegeln och skildra skärvorna!

LÄS MER:Recension: ”Eden” av Isabelle Ståhl

LÄS MER:Recension: ”Vulcan” av Nino Mick

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS