Maria Hymna Ramnehill: Krossa spegeln och skildra skärvorna!

Problemet är inte att samtidslitteraturen är självbespeglande – utan hur den är det. Det skriver Maria Hymna Ramnehill i ett svar till Mikaela Blomqvist.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

Det är lätt att få känslan att samtida författare bara skriver om sig själva. Jag har själv ofta klagat på samma inåtvända böcker som Mikaela Blomqvist skriver om i gårdagens krönika i GP (5/9) där hon anklagar den svenska samtidslitteraturen för att vara självupptagen och estetiskt ointresserad. Den nya självupptagenheten (om den nu verkligen är så ny) ställer höga krav på oss kritiker. Precis som Mikaela Blomqvist och Linda Skugge i sin ökända sågning i Expressen 2021 var jag skeptisk till Kristina Sandbergs roman ”En ensam plats” utifrån en tanke om att den bok som presenterades som roman mer liknade en dagbok.

ANNONS

Jag misstänker att problemet handlar om mer än självupptagenhet. När autofiktion debatteras brukar jag besviket konstatera ett lågt intresse för ordets andra led. I stället ligger fokus nästan alltid på det jag som fiktionen sägs handla om. Men vad händer med fiktionen?

Vår tid lider av en paradoxal brist på tilltro till fiktion samtidigt som vi översvämmas av berättelser. Det verkar finnas ett begär efter berättelser som känns sanna – men för att uppnå denna sanning tvingas man hänvisa till en verklighet utanför verket. Då kan man grunda fiktionen i biografiska fakta, historiska händelser, spektakulära rättsfall eller i personliga erfarenheter.

Den stora spridningen av berättelser och självframställning i olika sociala medier har helt förändrat den värld även författare har att förhålla sig till. Det är en ny realism som kännetecknas av en slags postfiktion.

Så vad är då fiktion när det kommer till litteratur? I sin bok ”Romanens segertåg” visar litteraturvetaren och kritikern Ingrid Elam hur fiktionen som vi känner den hänger samman med den realistiska romanens uppkomst under 1800-talet. Frågan är om det vi ser nu är fiktionens död. Kanske är litteraturen som vi känner den på väg att ta slut, som litteraturvetaren Sven Anders Johansson skrivit.

Författare som vänder sig inåt är förstås varken något nytt eller något specifikt för Sverige. Litteraturhistorien är full av alltifrån Augustinus bekännelser till Rousseaus, även Strindberg skrev självbiografiskt – liksom samtida författare som Nina Bouraoui, Jeanette Winterson och Abdellah Taïa.

ANNONS

Problemet är inte att en författare skriver om sig själv, utan hur. Johanna Frids två självutplånande romaner ”Nora eller Brinn, Oslo, Brinn” och ”Haralds mamma” utgör kanske några av de bästa exemplen på konstnärligt framgångsrika autofiktiva romaner, där navelskådandet så att säga både är romanens teknik och dess ämne.

Vi lever i en helt annan värld än den där romanen uppstod. Den stora spridningen av berättelser och självframställning i olika sociala medier har helt förändrat den värld även författare har att förhålla sig till. Det är en ny realism som kännetecknas av en slags postfiktion. Litteraturvetaren Linda Hutcheon har skrivit om hur läsaren av den postmoderna historiska romanen finner njutning i en slags dubbel läsning av romanen som fiktion och sanning samtidigt.

Det är just denna dubbelhet som kännetecknar samtidens berättelser i alla genrer och former. True crime och historiska romaner, kostymdrama och poesi, poddar och teater lever på denna samtidighet, detta både och.

I stället för att ta ned spegeln från skrivbordet som Mikaela Blomqvist föreslår i sin krönika, borde författarna kanske krossa spegeln och skildra skärvorna! Sätta upp en vrångspegel på skrivbordet, som visar hur fragmenterad och förvriden spegelbilden är! Eller vinkla spegeln så att den fångar någon annan som om den var dig själv.

ANNONS

Gör vad du vill med spegeln, men använd den som det material för litteratur som den faktiskt kan vara.

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Svenska författare måste sluta vara så självupptagna

LÄS MER:Detta handlar debatten om Drag queen hour om egentligen

LÄS MER:Transhatets oheliga allians går längre än dragqueens

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS