Jag kan inte hitta stöd i något lexikon för Roland Poirier Martinssons översättning av draggruppen Sisters of Perpetual Indulgence till den ”ständiga vällustens orden”. I stället får jag upp överdrift, njutning, eftergivenhet, privilegium och avlat – passande ord för en aktivistgrupp formerad i opposition mot politiserad kristen homofobi under de tidiga AIDS-åren.
Men Martinsson vill i sin krönika (12/6) framför allt ifrågasätta vad han uppfattar som hyckleri när de som försvarar dragartister på biblioteken enligt Martinsson låtsas att drag inte har något med sexualitet att göra. Jag håller förstås med om att sexualitet är centralt för människan. Det gäller dragartister, precis som det gäller kungen och kronprinsessan, och Martinsson själv.
Saker som ingen skulle kallar sexuellt laddat mellan heterosexuella, har i alla tider kallats perverst när hbtq-personer gör det.
Faktum är att samhället genomsyras av manifestationer av främst straight sexualitet, till och med vårt statsskick bygger på det! Vi har högtider för fruktbarhet och ritualer för att hylla den straighta sexualiteten – från alla hjärtans dag till bröllop. Men jag har aldrig sett en konservativ tänkare kritisera sexualiseringen av barn för att de är gäster på ett bröllop.
Det är hyckleriet att göra skillnad på straight och queer som är problemet. Kritiken mot Drag queen story hour har, tvärtemot vad Martinsson skriver, främst handlat om vem som läser, inte om vad de läser. Om barnböcker om hbtq-personer utsätter barn för frågor som borde vänta några år, betyder det att hbtq-personer inte heller bör vara förskollärare? Eller räcker det med att de döljer vem de är i en förskolevariant av amerikanska militärens princip don’t ask, don’t tell – det är okej så länge ingen får veta? Sedan kan den straighta förskolläraren ha sin ring på fingret hur mycket den vill, en symbol för att man bara ska ha sex med en person i resten av livet.
Sedlighetslagar som gör skillnad på straight och queer har alltid använts för att hålla hbtq-personer i schack. När hbtq-personer gjorde uppror vid Stonewall i New York 1969, var det efter att polisen använt en lag mot crossdressing för sin razzia. Saker som ingen skulle kalla sexuellt laddat mellan heterosexuella, har i alla tider kallats perverst när hbtq-personer gör det.
Det är därför vi fortfarande går i Prideparader – för lyxen, privilegiet och njutningen i att få vara lika offentliga som straighta alltid har kunnat.
Det är det debatten om Drag queen story hour egentligen handlar om.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Sluta låtsas att dragshow inte handlar om sexualitet
LÄS MER:Drag story hour på West pride
LÄS MER:Politiker ska inte in och fingra på kulturen
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
