I juni nådde inflationen 8,5 procent. Det är den högsta siffran på 30 år, med följden att vanliga konsumenter utvecklat örnkoll på Bregottpriser och vad dieselpumpen står på för dagen.
Det finns otaliga reportage om hur prisstegringen slår mot de med små marginaler, men att inflationen ska slå hårdast mot de fattigaste är ingen regel huggen i sten. Det visar ekonomen Thomas Piketty i sin bästsäljare ”Kapitalet i tjugoförsta århundradet” (2014), där han redogör för de krafter som bidrog till ekonomisk jämlikhet under 1900-talet. Förutom stigande skatter och att folk födde många barn att dela arven mellan, framhålls just inflationen som central genom att den hyvlade ned en bra bit av de rikas tillgångar varje år. Under stora delar av århundradet bedrevs dessutom Keynesiansk-ekonomisk politik, där stater satsade stora medel under ekonomiska nedgångar för att upprätthålla tillväxt, arbetstillfällen och välfärd. Skulden de drog på sig blev sedan betydligt mindre, när inflationen steg.
Det kan nu ligga nära till hands att tro att historien kommer att upprepa sig. Borde inte inflationen även nu kunna beta av förmögenheter och bidra till ökad jämlikhet? Tyvärr ser prognosen dålig ut för det. Nära kopplat till inflationen är nämligen frågan om vad det finns för möjligheter att inflationsskydda sina resurser. Sparkonton som tidigare varit vanliga i alla samhällsskikt, står sig i dag slätt som investeringsalternativ. Begreppet TINA (There Is No Alternative) har etablerats: allt måste in på börsen. De mest förmögna har blivit bättre på att skydda sig mot en nedåtgående börs än tidigare, genom hedging eller blankning. Varje bank med självaktning har sin egen avdelning för private bankning. Att placera sitt kapital på vanliga spar- eller lönekonton, där inflationen nu snabbt gnager ned tillgångarna, är för de okunniga och fattigare.
Dagens ojämlikhet rättfärdigas med att alla kan bli rika, tidigare med hårt arbete, nu med smarta investeringar.
Börsen lockar dock många fler än de allra rikaste. År 2012 utvecklade den borgerliga alliansen lågskattealternativet Investeringssparkonton (ISK), i ett försök att stimulera folk till att spara mera. Genom Nordnets och Avanzas snygga och användarvänliga appar kan man också köpa aktier till sitt ISK var än man är, genom ett enkelt knapptryck.
Det utbredda intresset för finansmarknaden har emellertid bidragit till motstånd mot skatter på kapitalavkastning i folklagren. Att höja skatten på ISK, som föreslogs häromåret, möttes av arga protester. Det här leder oss direkt in på Pikettys andra tegelsten ”Kapitalet och ideologin” (2019), där han kallar det vi nu lever i för "neoägarsamhället": Dagens ojämlikhet rättfärdigas med att alla kan bli rika, tidigare med hårt arbete, nu med smarta investeringar. Börsens tillgänglighet gör detta än tydligare, med alla upptänkliga investeringsmöjligheter i var mans ficka.
År 2020 hade svenskarna 1100 miljarder i ISK-sparande. En granskning av SvD visade att den rikaste tiondelen i fjol satt på 73 procent av dessa tillgångar, 35 procent tillhörde den allra mest förmögna procenten (2/6/2021). Av de med mindre resurser finns ofta inte rum för någon form av sparande. Därtill kan det kännas meningslöst och farligt att med begränsad kunskap investera det lilla man har i volatila aktier.
Idén om att alla har samma chans till förmögenhet, i det samhälle vi lever, rättfärdigar också stora och ökande inkomstskillnader. I dag finns det inte heller mycket till statsskuld i Sverige för inflationen att mala ner. Den inflation som av Piketty framhöll som jämlikhetskapande förr, leder i dag till motsatsen.
Lovisa Broström är universitetslektor och har doktorerat inom ekonomisk historia vid Göteborgs universitet
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv. För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
