”Tusen svenska artister bojkottar FN-organ över hjärntvätt av barn”. Se där en rubrik du aldrig kommer att få läsa. I kölvattnet av ännu ett bojkottskrav riktat mot Israel – den första bojkotten riktade dåvarande Arabförbundet mot judiskägda företag i regionen 1922 – går debattmaskinen varm.
Visst hänger kultur ihop med politik, men att ”bojkotta” Israel är också en ryggradsreflex. Det nya artistuppropet (29/1 Aftonbladet) mot medverkan i Eurovisionen föregicks av att man 2019 krävde avståndstagande ”från israeliskt deltagande i kulturutbyten” (2/4/19 Aftonbladet). 2021 var det Sally Rooney som vägrade översätta sina böcker till hebreiska.
Det är inte bara principlöst – varför ger Rooney ut böcker i Kina som sätter muslimer i läger? – utan fullt av relativiseringar. Nej, Israel är inte apartheidårens Sydafrika. Och nej, det går inte att jämföra med Ryssland (det görs av artisterna och av Aftonbladets Eric Rosén 29/1). Diktaturen Ryssland bedriver ett imperialistiskt anfallskrig mot en demokrati. Israel – även om landet ska kritiseras för de horribla civila förlusterna – attackerar den terrorgrupp som styr grannen. Hamas begick en pogromliknande massaker, håller civil gisslan och genomsyrar Gaza.
Efter artistupproret får man även understryka symbolfrågan. Se ”Massakern på musikfestivalen” (SVT Play), som skildrar brutaliteten med vilken Hamas slaktade och våldtog på festivalen Nova 7 oktober. Fråga dig vilken signal det sänder till det unga progressiva Israel att ha mötts av tystnad och misstänkliggörande över händelserna den dagen – och nu bojkott i just musiksammanhang. Jag lånar Nick Caves kommentar (som han vidhöll efter inställda konserter i Ryssland). ”Bojkotten riskerar att ytterligare befästa ståndpunkter i Israel som går stick i stäv med dem ni stöder”. (11/12/18 Guardian).
Trött som jag är på bojkott som spär på en förenklad världsbild fastnar jag i ”nyheten” att anställda på UNRWA, FN:s organ för palestinska flyktingar, deltog i massakern. ”Nyhet”, eftersom problemet med UNRWA:s roll i konflikten, liksom att anställda är Hamas-medlemmar, är gammalt (Haaretz 12/12/23). Skolor UNRWA driver har länge anklagats för att skolböcker innehåller antisemitism, terrorglorifiering och att Israel kallas ”Sionistockupanterna” (Georg Eckert Institut 2021)
Kanske att man i dag, med vår simpla kolonialdiskurs, ser detta krav som självklart.
UNRWA etablerades 1949 för att ge skydd åt palestinier (som inte kallades för palestinier då). Tanken var att det skulle ske med de kringliggande arabländerna; organet skulle upplösas när flyktingarna integrerades. Problemet är att detta, efter tryck från grannländerna och flyktingar, inte skedde.
Kanske att man i dag, med vår simpla kolonialdiskurs, ser detta krav som självklart. Låt mig därför göra en jämförelse. Efter andra världskriget tog ruinernas Tyskland emot miljontals tyskspråkiga som ofta aldrig hade satt sin fot i landet. Jag har skrivit tillräckligt mycket om fördrivningen av sudettyskar från Tjeckoslovakien för att inte skönmåla situationen. Men, utan övriga jämförelser, är den situation som UNRWA permanentade som om dessa tyskar och deras efterkommande generationer hade fortsatt vara flyktingar. En situation där man avfärdar andra lösningar än att återvända till just den plats farfar flydde.
Hade sudettyskar levt i läger och attackerat Tjeckien i dag – då hade de enligt UNRWA:s regler inte förlorat flyktingstatus. Det påverkar naturligtvis hela kulturen under UNRWA. Särskilt via utbildningen, som kritiseras för att den driver att det en dag ska finnas ett Palestina ”från floden till havet”, att det ska via martyrskap och att Israel inte har existensberättigande.
Att västerländska intellektuella som annars varnar för propaganda inte säger flaska om detta och bara ”diskuterar” Israel som problemet är bekymmersamt. De flesta tycks inte bryr sig inte om hur FN och bistånd bidrar till att göra barn till offer för jihad, palestinska som israeliska. Därför är vi i en svår situation där jag håller med Isobel Hadley-Kamptz: ”UNRWA är en hemsk organisation, men ingen annan kan just nu lindra nöden i Gaza” (30/1 DN). Det är inte en katastrof i katastrofen – utan en bidragande del i hur katastrofen kommer fortgå.
Svenska house-DJ:s kan för all del göra sig hörda i politiken. Men har man bara en hammare, då ser alla problem ut som en spik. Och att återkommande bidra med relativiseringar och cementera en ensidig skurksyn på hela det israeliska samhället – det göder enbart extremister i båda läger.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Dubbla medborgarskap har blivit illojalt i Tidö-Sverige
LÄS MER:Hundratals hängdes i grenarna på ”Skräckens poppel”
LÄS MER:Låt den svenska rasismens offer få sina gatstenar
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
