Linda Skugge är författare, krönikör och översättare. Hon var redaktör för den feministiska antologin Fittstim 1999 och har skrivit och översatt en mängd böcker.
Linda Skugge är författare, krönikör och översättare. Hon var redaktör för den feministiska antologin Fittstim 1999 och har skrivit och översatt en mängd böcker. Bild: Staffan Löwstedt/SvD/TT

Jenny Högström: Je suis Linda Skugge

Linda Skugges avklädda bilder på Onlyfans gör folk upprörda. När jag själv läste om hennes sexuella utlevelse kände jag: unna daj. Det skriver GP:s Jenny Högström.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

Linda Skugge och jag har en hel del gemensamt. Vi är två kulturkvinnor kring 50-strecket, vi tränar mycket och flexar med det. Förutom vår kärlek till litteraturen har vi även skrivit öppenhjärtigt om sex och bdsm.

Jag i fiktionens form, med den pornografiska boken Achtung Blitzkrieg och diktsamlingen Sad life, medan Skugge för det allra mesta skrivit uttalat självbiografiskt. För vad hon än har skrivit om så har hon också alltid exponerat det egna jaget, den egna erfarenheten, såväl i nöd som i lust. ”In sickness and in health” som det heter på engelska.

Och i hennes senaste samling krönikor ”Vi såg en grävling” från 2021 kände jag igen all den energi och nyfunna brunst man som nyseparerad efter ett långt förhållande (24 år?!) kan uppleva över att vara ute på grönbete igen.

ANNONS

Som ett barn i en godisbutik.

Jag minns när jag själv var nyseparerad för tio år sen och folk bekymrat kunde fråga mina kompisar: Hur är det med Jenny egentligen? Det var lite krisigt, det var turbulent, det var kanske icke helt rumsrent och helt säkert gränslöst på allehanda vis – men på det stora hela var det fanimej toppen.

Så när jag läste Skugges berättelser om sitt dejtande och snabba sexuella möten, så var min första reaktion: unna daj.

Men jag tror inte att det är Onlyfans-kontot som gör att folk förfasar sig. Jag tror bara det är ett svepskäl.

För vem är jag att döma?

Det var också helt uppenbart att förutom sex så var den hårda träningen – och den kropp som den renderar – en flykt undan sjukdomens förbannelse.

Om detta vittnar även Linda Skugges text i Expressen (15/8) när hon efter de senaste dagarnas plötsligt uppblossande uppmärksamhet kring hennes person – och framförallt det faktum att hon har ett Onlyfans-konto – talar ur skägget.

Ursinnigt skriver hon:

”Vill ni se på riktig jävla porr? Sådan som gör så ont att behöva bevittna att ni måste titta bort. Den enda gången jag inte har ont precis överallt i hela kroppen är när jag gymmar och joggar så därför tränar jag två gånger om dan.”

ANNONS

Skugge skriver vidare att det är för att ha råd att träna som hon har ett Onlyfans-konto. Något som vissa menar är prostitution. (Mer om det kan ni läsa i Nina Morbys text (GP 16/8).)

Men jag tror inte att det är Onlyfans-kontot som gör att folk förfasar sig. Jag tror bara det är ett svepskäl. Jag tror inte heller att det är för att Linda Skugge har barn och att folk skulle bry sig om hur de mår som gör att folk förfasar sig.

De förfasar sig för att de är fakking hycklare och för att en lite för gammal kvinna är lite för opassande exhibitionistisk och sexuellt utlevande. Punkt.

Jag har dock inte upplevt samma rynkade näsor och beröringsskräck kring filosofen Jonna Bornemarks frejdiga bdsm-utövning och retreats, som hon varit väldigt öppenhjärtig kring, men kan inte sluta mig till annat än att paketet är bättre.

Å ena sidan ett mysigt bdsm/hippie-paket med enhet mellan djur, natur och människor. Å den andra en avklädd och asrippad Skugge med inbakade flätor och ett halsband i skinande metall som babblar entusiastiskt om wet sex.

Personligen är jag helt traumatiserad av bilden av kylskåpet fyllt av filmjölk i Bornemarks bdsm-retreat och längtar intensivt efter en renande och högborgerlig ceremoni med Catherine Robbe-Grillet där hon piskar skiten ur sina deltagare.

ANNONS

I en mycket läsvärd text i Flamman liknar Paulina Sokolow Skugge vid Strindberg (14/8). Och ingen kan som Sokolow skriva om kvinnliga outcasts i konstvärlden.

Och nog var Strindberg lite stökig. Men varenda mening han skrev var sjukt nog otrolig, litterärt. Skugge skriver i stället: Jag skiter i konsten.

Det må vara hur det vill med den saken. Men sin förmåga att provocera den kommer hon inte ifrån. Själv känner jag på nåt sätt en sådan oerhörd ömhet inför hela det hjärtskärande spektaklet.

Je suis Linda Skugge.

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Sluta kalla allt för kvinnohat

LÄS MER:Jag blir ofta förvånad över 68-feministernas kvinnohat

LÄS MER:Guldmunken får mig att vilja ligga med ett fotbollslag

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS