I veckan publicerades mitt svar på Stefan Krakowskis text i DN. Jag skrev att det är tröttsamt att vi lever i en värld som hatar kvinnor och att jag önskar att Krakowski kunde förstå hur det är.
Det är inte en teori jag har tagit ur luften. Det finns en maktstruktur som påverkar både män och kvinnor, men kvinnor lider av den mer än män eftersom kvinnor mördas och våldtas. Patriarkatet kallas den. Varsågod för grundläggande feministisk analys. Problemet med Krakowskis text är att han argumenterar som om situationen vore den omvända. Det är därför jag måste påpeka att så inte är fallet. Det tydligaste exemplet är mäns våld mot kvinnor.
Han svarar igen att jag skuldbelägger alla män och verkar tro att alla män hatar kvinnor. Det är ett argument feminister bemötts med sedan tidernas begynnelse. När man påtalar strukturen möts man av individargument: det gamla goda ”inte alla män”. Han använder sig sedan av anekdotisk bevisföring för att stärka den första textens tes: män mobbas av kvinnor. Förutom att det är ett märkligt sätt att argumentera, det räcker inte som bevisföring, blir det liksom med de raljerande texterna en fråga om proportioner.
Han är argast av alla, bombastisk till och med.
Mäns våld mot kvinnor är ett stort samhällsproblem och även om pojkar är utsatta i klassrum, eller om män hånas i tidningarna, åsamkar det inte ett proportionerligt lidande. Krakowski vill i sina svar inte kännas vid kritikens kärna, som är just det. I stället gör han en retorisk analys av min text. Hans problem är min ”bombastiska krigsretorik”, men det är ju han som talar om jaktsäsong och skottpengar. Jag nämnde bara könskriget en gång, när jag refererade till honom. ”På Saga Wallanders könsfront intet nytt” skriver han när jag påtalar våldet. Men jag har inte hittat på att det finns, och jag använder inga krigsmetaforer.
Krakowski inleder också sin text med att konstatera att han rört upp kvinnliga skribenters känslor, vilket är en urgammal form av sexism: kvinnor skriver känslobaserat och män förnuftsbaserat. Men det är faktiskt han som krigar, han som använder sig av känsloargument och anekdotisk bevisföring, han är argast av alla, bombastisk till och med. Det finns en psykologisk term för Krakowskis anklagelser. Projicering, kallas det.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Det är tröttsamt att leva i en värld som hatar kvinnor
LÄS MER:Wallander skuldbelägger alla män
LÄS MER:Vi måste utmana incelmännens världsbild
LÄS MER:Klart vi måste förstå de ensamma incel-männen
LÄS MER:Att berätta om incels är inte att försvara dem
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
