I dag, den 16 februari, håller jag i en viktig yttrandefrihetsmanifestation på Sveriges Författarförbunds lokaler i Stockholm med anledning av att den svenske medborgaren och förläggaren Gui Minhai greps och fördes bort utanför semesterbostaden i Thailand för hundra månader sedan. Manifestationen anordnas av en rad yttrandefrihetsorganisationer.
Och varför har göteborgaren och poeten Gui Minhai suttit bakom galler i ett kinesiskt fängelse i hundra månader?
Jo, han utövade sin yttrandefrihet.
En dag som denna går givetvis mina tankar till Gui Minhai och hans familj. En dag som denna tänker jag också på den farligaste kontinenten för journalister, författare, bloggare och konstnärer – Asien.
Vid det här laget är det ingen nyhet att Kina har världsrekord i antalet fängslade journalister. I skrivande stund sitter 108 journalister i kinesiska fängelser på grund av sitt arbete. Men få känner till att varannan av alla fängslade 527 journalister runt om i världen avtjänar sina straff i Asien.
Varför fängslar regimerna i Asien oberoende journalister, bloggare och fritänkare? Varför är regimerna så rädda för det fria ordet?
Det finns inget enkelt svar. Makthavarna i Asien är ofta inblandade i korruptionsaffärer som de vill dölja. Despotiska stater som Kina, Nordkorea, talibanerna i Afghanistan och ayatollorna i Iran kan inte stava till press- och yttrandefrihet. Militärdiktaturen i Myanmar, som inte ens erkänner segrare i val, kommer aldrig att tillåta pressfrihet så länge generalerna sitter vid makten.
Om en journalist avslöjar en politiker som ägnat sig åt korruption så skickar domstolarna den avslöjande reportern i fängelset i stället för den kriminelle politikern.
Men mer ljus borde riktas mot Filippinerna, som är ett av världens farligaste länder för journalister. Enligt den filippinska journalistorganisationen NUJP har 199 stycken mördats i landet sedan demokratiseringen 1986.
I låtsas-demokratier hålls val men makthavarna styr resultatet med hjälp av rättsväsendet och politiska verktyg. För att tysta kritik mot den sittande makthavaren skickar domstolarna de bästa journalisterna i fängelse så att allmänheten berövas relevant information.
Om en journalist avslöjar en politiker som ägnat sig åt korruption så skickar domstolarna den avslöjande reportern i fängelset i stället för den kriminelle politikern.
I och med att press- och yttrandefriheten i Hongkong, där Gui Minhai hade en framgångsrik förlagsverksamhet innan han frihetsberövades, har nedmonterats finns numera nästan ingen asiatisk stat som respekterar press- och yttrandefrihet.
Och det är inte bara Kina som kidnappar publicister från utlandet. För några år sedan kidnappade vietnamesiska säkerhetsagenter exiljournalisten Duong Van Thai och bloggaren Truong Duy Nhat ifrån Thailand, utan att mötas av några protester.
Så länge det internationella samfundet blundar för brotten mot press-och yttrandefriheten i Asien är jag rädd att många publicister där kommer gå samma öde till mötes som Gui Minhai.
Vi i Sverige måste höja våra röster och protestera mot hur Kina behandlar den svenske medborgaren Gui Minhai – det är bara då som makthavare i demokratier runt om i världen får råg i ryggen att sätta press på Kina och andra asiatiska förtryckarländer.
Kurdo Baksi är författare och samhällsdebattör.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Besök Gui Minhai omedelbart, Ulf Kristersson!
LÄS MER:Hovrättsdomen är en örfil mot makthavarna i Iran
LÄS MER:Kurdo Baksi: ”Döp Landvetter till Dawit Isaaks flygplats”
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
